Ständigt dessa samordnare

Får det vara en nationell samordnare, en nationell strategi eller kanske en industrikansler? Eller ska vi samla oss i Team Sweden?

Regeringen Löfven använder en rad nya ord för att visa särskilt engagemang för olika frågeställningar eller utmaningar.

Det finns en nationell samordnare för utsatta EU-migranter, en nationell samordnare för effektivare resursutnyttjande, en nationell samordnare för hemsjukvård, en nationell samordnare mot våld i nära relationer, en nationell miljömålssamordnare för näringslivet, en nationell samordnare för en positiv supporterkultur, en samordnare för unga som varken arbetar eller studerar, en nationell samordnare för psykisk hälsa, en nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism o s v. Den sistnämnda råkar dessutom nämnas med namn, hon heter Mona Sahlin. De andra brukar inte nämnas vid namn.

Sveriges Television rapporterade i våras att antalet nationella samordnare bara blir fler. Allians-regeringen utsåg hela 32 stycken nationella samordnare och regeringen Löfven har ökat takten än mer. Att utse en samordnare har blivit ett sätt att visa på särskilt engagemang för en fråga. Dessutom skapar det sysselsättning för minst en person utan att man behöver skapa en helt ny myndighet. Så kanske kan funktionen samordnare hålla tillbaka kraven på nya myndigheter, som nu senast förslaget om en ny jämställdhetsmyndighet som motiverades med att Sverige har en ”feministisk regering”.

Vad är det då som alla dessa samordnare ska göra? Regeringen har tagit fram en nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft, regeringen och Vänsterpartiet vill utveckla en nationell strategi för idéburen välfärd, landsbygdsministern vill ha ett nationellt skogsprogram och regeringen har presenterat en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Kanske är det samordnaren som vi känner namnet på som ligger bakom just denna strategi? Och alliansen är inte sämre. De utsåg nyss nämnda samordnare och i somras ville alliansen exempelvis ha en nationell strategi för skolans digitalisering. Men piggast av alla är nog ändå inrikesminister Anders Ygeman som i opposition krävde en nationell strategi kring mördarsnigeln. Återstår att se om han hinner förverkliga denna dröm som minister.

Vän av ordning kan hålla med om att det kan behövas samordning mellan olika myndigheter och offentliga beslutsnivåer – inom en offentlig sektor som växt sig enormt stor och som har ambitioner på snart sagt alla områden. Men att försöka koordinera och planera näringslivet är en direkt farlig politik. Även om den är förtäckt som ”aktiv näringspolitik”. Till en början är det lätt att förstå att olika branscher ser den egna nyttan i särskilt politiskt engagemang för just dem – men man kan ju inte ha en kraftsamling för allt. Så betänk att varje satsning på en bransch måste betalas av någon annan. Just nu ser vi hur regeringen Löfven satsar några skattemiljoner på strategier för enskilda branscher, men han ökar samtidigt beskattningen på företagsamheten som helhet med många miljarder.

Kanske ska vi företagare låta politiken fortsätta producera nya nationella samordnare för det ena eller andra om dessa kan ersätta myndigheter men låt dem för allt i världen inte försöka samordna näringslivet. Stäng dörren för medverkan, i Team Sweden eller vad nu satsningen kallas, även om det just nu råkar vara just din bransch som uppvaktas av politikerna. Imorgon kan det bli just du som får betala än mer.

Anders Ydstedt är rådgivare till företag och organisationer och styrelseordförande för Svensk Tidskrift.