Starkare opinion för Nato-samarbete

Det är dags för en officiell svensk Nato-utredning. Tanken stöds av ett ökat opinionsstöd för medlemskapet, skriver Mats Johansson som pekar på våra skandinaviska grannländers odramatiska syn på försvarsalliansen.

S-redaktören Widar Andersson väckte uppmärksamhet på försommaren när han kom ut som förespråkare av svenskt medlemskap i Nato. Ja, han gick längre än så i en artikel, när han hävdade att medlemslinjen kunde bli en tillgång för hans parti eftersom regeringsalliansen inte tar i frågan.

Hans huvudargument var två. 1) Nato är en pakt för att försvara värden som de flesta svenskar delar, 2) Nato är ett medel att få mesta möjliga försvar för skattepengarna.

Andersson blir nog aldrig försvarsminister i en S-regering. Därtill är den gamla USA-hatande fredvänstern alltjämt för stark i hans parti. Till den fraktionen hade han ett särskilt budskap: ”Socialdemokraterna bör skaka av sig de sista liturgiska resterna av neutralitetstänket från förr. Att vara med i samma försvarsklubb som Danmark och Norge; hur farligt kan det vara?”.

Frågan är berättigad. Han kunde ha tillagt att även tyska, polska och baltiska socialdemokrater ser Natomedlemskap som en naturlig del av sin förvarsstruktur som många andra partikamrater runtom i Europa.

Det svenska perspektivet på västvärldens gemensamma försvar bör vara nordiskt i första hand, men i en europeisk ram. Det handlar inte om att betrakta världen med USA:s glasögon. Det ligger i Sveriges nationella intresse att knyta sig närmare till försvaren i Nordeuropa, i en tid när vårt eget försvar visar allvarliga svagheter i förhållande till hoten från ett upprustat Ryssland, främst mot Baltikum. Som de senaste incidenterna i Östersjön visar pågår en eskalerande rysk prövning av vår beredskap.

Om detta råder numera en bred enighet mellan allianspartierna och Socialdemokraterna, att döma av Försvarsberedningens omvärldsanalys i maj. Där heter det att ”Som ett led i att klargöra vilka prioriteringar Sverige bör göra gällande i det nordiska samarbetet är det viktigt att utvärdera hur Sveriges försvarspolitiska samarbete i Norden, inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.”

Dags för en officiell svensk Nato-utredning, således. Tanken stöds av en förändring till ökat stöd för medlemskapet i opinionsmätningar, senast Transatlantic Trends som bekräftar vad Sifo upptäckte tidigare i år.

Sedan dess har Sverige dessutom beslutat ta ett steg närmare Nato genom medverkan i dess snabbinsatsstyrka (NRF), ett steg även Socialdemokraterna anslöt sig till under diskret uppmärksamhet i somras.

I väntan på en studie av förutsättningarna för svenskt medlemskap kan utvecklingen i Norge analyseras. Forskaren Stråle Ulriksen vid Sjökrigsskolan i Bergen påpekar i en aktuell rapport, Balancing Act (tankesmedjan Frivärld), att Norge prioriterar sina egna intressen i Norden och inte kan ses som en räddning för ett Sverige i trångmål.

Så byggs också den ökade norska kapaciteten med fokus på sjöterritoriet norrut, inte för deltagande i operationer internationellt eller i Östersjön. Det är naturligt för ett land som lever av havet och vars handelsflotta är världens sjätte största. Sedan Norges ÖB 2008 slog larm om att man endast kunde försvara delar av Oslo har nedrustningen avstannat.

På goda grunder; den norska underrättelsetjänsten varnade tidigare i år för rysk upprustning och det råder enighet om att Norge behöver militär styrka för att backa upp sina intressen i regionen, i kustförsvaret och i Arktis.

Det var en läxa man lärde en gång för alla under andra världskriget och därefter har manifesterat i medlemskapet i Nato sedan 1949. Så har man också deltagit i krigen på Balkan, i Irak och Afghanistan, för att inte tala om inköp av amerikanska F35-stridsplan 2008.

Likt Sverige har Norge tidigare bantat territorialförsvaret på marken, men behållit styrkan till sjöss för att fylla sin roll i Nato. Det har skett under socialdemokratiskt styre. Kanske svensk socialdemokrati kan lära något av norska kollegers odramatiska syn på den trygghet mer än 60 år i Nato har skapat?

Mats Johansson är ordförande i tankesmedjan Frivärld, författare till ”Kalla kriget 2.0. Ryssland rustar” och riksdagsledamot(M) i utrikesutskottet.