Stefan Hedlund; Hoten mot vår säkerhet

HOTEN MOT VÅR SÄKERHET
STEFAN HEDLUND
Frågan om den ryska organiserade brottsligheten omgärdas av försiktigt tassande. Det håller inte längre.
Tar vi inte problemet på allvar dröjer det inte länge förrän den ryska brottsligheten når Sverige.
venge rustar ner. Fredagen den 13 december
1996 visade sig samtliga
riksdagspartier vara rö-
rande överens om att
det i dagsläget inte finns något militärt hot mot vårt land. Inte ens det
”strategiska överfallet”, dvs det
snabba och begränsade anfallet anses
möjligt. Trots att rikets militäre
överbefälhavare upprepade gånger
forklarade att vi efter den foreslagna
nedrustningen inte kommer att ha
militär kapacitet att slå tillbaka ens
det begränsade anfallet, valde politikerna att verkställa finansdepartementets krav på nedskärningar av
forsvarsanslagen.
Det fikonlöv man använder for
kamouflera att det rör sig om en
synnerligen våghalsig chanstagning
rörande den framtida ryska utveckSTEFAN HEDLUND är professor i
öststatsforskning vid Uppsala universitet.
22
lingen byggs upp i två led. Det ena
säger att vi i händelse av en aggressiv
rysk utveckling kommer att ra tillräcklig politisk forvarning, det andra
att vi när denna varning givits i tid
kommer att lyckas återta tillräckligt
mycket av dagens forsvarskraft for att
kunna stå emot ett ryskt anfall. Bägge
dessa fåreställningar kan allvarligt
ifrågasättas.
Ohjälpligt utpekande av
Ryssland
I det forra fallet är det i högsta grad
tveksamt om våra politiker kommer
att vilja hålla ögonen tillräckligt
öppna for att inte bara se ett framväxande ryskt hot, utan också vara
överens om vid vilken tidpunkt
gränsen är nådd. Då ett svenskt beslut
om återupprustning ohjälpligt kommer att innebära ett utpekande av
Ryssland som en aggressiv granne är
det nog, mot bakgrund av hur det
officiella Sverige hittills har reagerat
på utvecklingen i Ryssland, mera
framhärda i den invanda tvångsmässiga optimismen.
I det senare fallet har militären forgäves forsökt påtala att här finns
allvarliga brister som inte bara gäller
svårigheter att snabbutbilda forband
vilka inte har övat på länge och
därfor har låg stridsduglighet. Därtill
kommer också rent tekniska problem, till foljd av att den materiella
beredskapen dragits ned. Vilka möjligheter har forSvarsindustrin att
snabbt leverera militär materiel, i en
situation där många länder samtidigt
kan forväntas vilja forbättra sin
beredskap? Eller, for att göra det
mera konkret, hur kan man snabbt
handla upp 50.000 regnkappor?
Nu är emellertid beslutet fattat och
for medborgarna återstår därmed bara
att hoppas på det bästa, på att vi inte
plötsligt skall ställas i princip forsvarslösa mot ett överraskande ryskt
angrepp. Att ett ryskt angrepp faktiskt skulle vara möjligt ter sig
forvisso i högsta grad osannolikt,
sannolikt att man in i det sista skulle men vi kanske skall betänka att den
SVENSK TIDSKRIFT
norska beredskapen att möta ett
överraskande tyskt angrepp böljade
vakna till liv forst när tyska soldater
marscherade längs Karl Johann.
Samtidigt som det finns all anledning att hysa stor oro över det ensidiga svenska nedrustningsbeslutets
långsiktiga konsekvenser, finns här,
paradoxalt nog en viss anledning till
optimism beträffande formågarr att
uppfatta och åtgärda andra hot. En
konsekvens av att riksdagen nu slagit
fast att det inte finns några militära
hot mot vårt land blir ju att vi, om vi
inte helt skall skrota all säkerhetspolitisk verksamhet, istället måste
identifiera nya ”lågnivåhot”.
Brottsligheten börjar erkännas
Mest framträdande i denna dimension är farorna for diverse rniljökatastrofer, men vi kan också notera att
den organiserade brottsligheten i öst,
efter flera år av fornekanden och
undanforklaringar, nu äntligen har
böljat erkännas som ett problem även
for vårt eget land. Inom statsminister
Göran Perssons eget lilla Östersjöråd
ges det högsta prioritet, for samarbete
på högsta regeringsnivå. ”Vi for hela
tiden en kamp mot klockan.”
inte tvingar på oss själva politiskt
korrekta restriktioner kring vad som
far respektive inte far sägas. Den
verkligt känsliga frågan rör självfallet
Rysslands roll. Ryssland är det utan
järnforelse största landet runt Östersjön. Följdriktigt är det där vi finner
de verkligt stora pengarna och de
verkligt stora ligorna. Lika foljdriktigt är det därfor också utvecklingen i Ryssland som kommer att
avgöra i vad mån grannländerna
kommer att formå vidta effektiva
åtgärder (utöver politiska samkväm
framfor brasan på angenäma Hotel
Visby).
Om inte ryska myndigheter vinner
kampen mot den organiserade
brottslighet man har på hemmaplan,
kommer exempelvis de små baltiska
staterna knappast heller att ha några
realistiska forutsättningar att hävda
lag och rätt på sina territorier. Och
även större grannländer, som Finland, Sverige och Polen kommer att
fa känna av ett ökande tryck från allt
brutalare ryska brottssyndikat.
Grundfrågan rör således den ryska
organiserade brottslighetens framtida
utveckling. Där finns ett önsketänkande och två realistiska scenarier.
också böljade sin verksamhet genom
att med tvivelaktiga metoder bygga
upp stora formögenheter – for att
sedan bli legitima.
Det finns tyvärr ett fundamentalt
fel i detta tänkande. Att den amerikanska utvecklingen gick i riktning
mot lag och rätt forklaras nämligen
av att det amerikanska samhället i
grunden vilade på en rättskultur.
Både vilda västern, rövarbaronerna
och Al Capone representerade
brottslighet i rättsstatens periferi.
Genomgående fanns det sheriffer,
federala agenter och domstolar som
kämpade for att med demokratiska
medel upprätthålla lagen. Trots tidvis
hårda påfrestningar urartade det amerikanska rättssystemet aldrig till diktatur.
Saknar
rättsordningstraditioner
Det är mot just denna bakgrund vi
måste se dagens Ryssland. I den ryska
traditionen finns nämligen inga
tidigare erfarenheter av en oberoende rättsordning, dvs en separation
av makten och rätten. Den ryska
makten har alltid i sig själv forenat
både lagstiftande, verkställande och
Detta är utmärkt. Det är visserligen Önsketänkandet säger att ryska dömande makt. Även om den yttre
sent på dagen, men sent är trots allt
bättre än aldrig. Det som nu behövs
är en konkretisering av hotbildens
möjliga framtida utveckling, detta for
att rätt kunna dimensionera nödvändiga motåtgärder.
En forsta forutsättning for en seriös
diskussion kring brottsutvecklingen i
brottslingar med tiden konuner att
inse att även de behöver lag och
ordning, om inte annat så for att
kunna skydda sina egna formögenheter. Alltså kommer vi att se hur
problemet successivt löser sig självt.
Som stöd for detta önsketänkande
arrfors ofta paralleller till 1800-talets
dekoren har varierat över tiden, har
detta varit den bestående ordningen.
Och så är det fortfarande.
Problemet med en statsordning av
detta slag är att den kräver en stark
ledare, vilket dagens Ryssland definitivt inte har. Den centrala makten
forsvagades kraftigt i samband med
öst är öppenhet, det vill säga att vi amerikanska ”rövarbaroner”, som Sovjetunionens upplösning, och har
SVEN SK TIDSKRIFT 23
till foljd av president Jeltins utdragna
sjukdom kornmit att urgröpas ytterligare. Det finns därn1ed inte längre
någon som effektivt kan kontrollera
olika destruktiva tendenser till våld
och plundring.
Detta är den viktigaste enskilda anledningen till den ryska ekonomins
katastrofala utveckling. I avsaknad av
en stark makt, som kan tvinga fram
ordning, och i avsaknad av en stark
rättskultur, som av sig själv skapar sin
egen ordning, blir det inte bara fritt
fram for skrupelfria individer att
plundra, stjäla och bedraga. Vad värre
är, det blir en klart forlerande strategi
for den enskilde att sätta sin lit till
lagen.
Rättsstatens livsluft är fortroende –
fortroende for myndigheter och for
andra aktörer. Om detta fortroende
rubbas är rättsstaten illa ute. Om det
aldrig har existerat tar det mycket
lång tid att skapa. Föreställningen om
att Ryssland på bara några år skulle
kunna omvandlas från sovjetisk
diktatur till västerländsk rättsstat
framstår mot denna bakgrund som
mer än lovligt naiv.
Makten åter stark
Över därmed till de två realistiska
scenarierna for Rysslands framtida
utveckling. Det ena är det uppenbara, nämligen att makten åter blir
stark. För en tillräckligt auktoritär
rysk regim skulle det inte vara några
problem att bokstavligt talat utrota
den organiserade brottsligheten. Men
priset skulle bli högt. Mussolini
visade hur fascismen kan triumfera
24
över maffian, helt enkelt därfor att
statens våldspotential är så oändligt
mycket större. Rysk fascism utan
brottslighet är således en distinkt
möjlighet att räkna med.
”Föreställningen om att
Ryssland på bara några år skulle kunna omvandlas från sovjetisk
diktatur till västerlä-
ndsk rättsstat jra1-nstår
mot deH/la bakgrund
som mer än lovligt
naw.
”Det andra scenariot är en fortsättning av dagens utveckling, dvs en
allt längre gående privatisering av det
statliga våldsmonopolet. I Ryssland
finns redan omkring 25.000 privata
säkerhetsforetag, vilka tillsammans
sysselsätter 800.000 tungt beväpnade
individer, varav många har ett
forflutet inom militära eller paramilitära tjänster. Det mest skrämmande med denna process är att den
är självforstärkande.
Företag inser snart att det är till den
privata snarare än den offentliga sektorn man skall vända sig for att lösa
tvister, och de personer som stannar
kvar inom den statliga polisen eller
militären ser alltfler av sina gamla
kollegor gå över till ”fienden”, som
inte bara betalar skyhögt bättre utan
också har bättre organisation och bättre beväpning.
S VENSK TIDSKRIFT
Låt oss antaga att det senare scenariot är det mest troliga, och övergå
till att fundera över vad det innebär
for oss. Grundproblemet ligger i den
organiserade brottslighetens forödande inverkan på den egna ekonomin. I takt med att brottslingar och
korrumperade byråkrater pressar livet
ur den ryska ekonomin kommer
utländska marknader att bli alltmer
intressanta, både for penningtvätt och
mer direkta operationer.
Utflödet av svarta pengar ur den
ryska ekonomin är redan massivt.
Exakt hur stort kan ingen veta, men
det antas allmänt röra sig om en eller
flera miljarder per månad (denna
siffra kan jämforas med inflödet av
utländskt investeringskapital till
Ryssland, som ligger på halvannan
miljard dollar per år!).
Ekonomisk brottslighet
De svart pengarna tvättas och investeras i utlandet, där de skapar en
bred och fruktsam bas for ryska
brottslingar att fortsätta sin verksamhet. De erfarenheter som redan
finns, från länder där organiserad rysk
brottslighet har ratt ett stabilt fotfäste,
ger oss konturerna till ett mycket
allvarligt problem. Det rör sig framforallt om avancerad ekonomisk
brottslighet, med stora inslag av
skatte- och forsäkringsbedrägerier,
och det rör sig om en mycket hög
våldspotential, med betydande inslag
av kontraktmord och beskyddsverksamhet.
Det hot svenska rättsvårdande
myndigheter måste forberedas for att
möta har sina viktigaste rötter i det
möte mellan ryska och svenska
kriminella som här kommer att ske.
Vi rar nämligen inte underskatta
betydelsen for de ryska syndikaten av
att även kunna rekrytera ett antal
inhemska aktörer, som kan det egna
landets ekonomiska regelverk. Det
enkla sättet att rekrytera dylika
medhjälpare går via utländska foretags verksamhet i Ryssland.
Farliga kombinationer
Dels finns självfallet bland utländska
affärsmän i Moskva och Petersburg
ett antalljusskygga individer, som på
olika sätt kommit i delo med myndigheterna i sina egna länder och därfor valt att fortsätta sina kriminella
aktiviteter i Ryssland. När personer
av detta slag kommer i kontakt med
ryska brottslingar skapas farliga
kombinationer.
Den andra rekryteringskällan är
något mer subtil. Antag att en vanlig
hederlig svensk affärsman i Moskva
rar påstötning om exempelvis betalning av skyddspengar. Hemifrån har
han en stående instruktion om att alla
dylika forslag måste rapporteras omedelbart, men om han gör det riskerar
han att bli hemkallad. Om han
emellertid böljar betala i hemlighet
kommer den ryska ligan att ra en
hållhake, som kan användas inte bara
till att kräva högre betalningar i
Moskva utan också till att kräva
tjänster av olika slag när personen väl
har återvänt till Sverige.
Sannolikheten for att de ryska
syndikaten skall lyckas med dylika
rekryteringar måste tyvärr bedömas
som god. I Rysslands undre värld rör
sig idag med stor säkerhet ett antal
personer som tidigare arbetat for
KGB, med att värva utlänningar till
spioneri. Deras särskilda kompetens
kommer nu väl till pass for nya ändamål. Att värva utlänningar for ”vanlig” brottslighet kräver ingen särskild
omställning.
Sverige har hittills varit relativt
forskonat från de grövre formerna av
brottslighet från öst, men det är endast en respit, som vi dessutom inte
rar missbruka genom att vifta bort
problemet. Det verkligt stora hotet
mot vår säkerhet ligger inte primärt i
den ryska brottsligheten som sådan,
utan i betydligt högre grad i den stora
tystnad denna brottslighet kringgärdas av.
Ryssen kommer
De svenska foretag som fortiger och
fornekar att de betalar pengar for
”beskydd” ger med sin tystnad
brottslingarna den bästa present de
kan tänka sig. Samma gäller for de
politiker som i sin strävan att hålla
goda personliga relationer till ryska
makthavare strävar efter att tona ned
eller släta över den ryska brottsligheten.
I samband med ett internationellt
möte om den ryska organiserade
brottsligheten, som hölls i Helsingfors i böljan av november 1996,
SVEN SK TID SKRIFT
underströk den ryske utrikesministern Kulikov att vi inte rar peka ut
just Ryssland som särskilt illa belastat.
Brottslighet finns i alla länder och
samarbetet myndigheter emellan rar
inte störas av att det piskas upp antiryska stämningar. Hans uppmaning
ledde genast till ett stöduttalande från
den svenske riksdagsmannen Pär
Nuder, som brännmärkte uttalanden
av typen ”ryssen kommer”.
Mota Olle i grind
Att på detta vis forvandla frågan om
bekämpning av organiserad rysk
brottslighet till en fråga om politiskt
korrekt tassande kring den heta
gröten är mycket farligt. Genom att
tillfora polis, tull och kustbevakning
kraftiga resursforstärkningar finns
ännu goda möjligheter att mota Olle
i grind. Till skillnad från Ryssland
har Sverige en kår av hederliga och
effektiva poliser, som medborgarna
har all anledning att hysa fortroende
for – om de bara ges tillräckliga
resurser.
Men det är, som sagt, sent på
dagen. Och någon pseudodebatt
kring huruvida det är tillåtet att tala
klarspråk om Ryssland kan vi inte
längre kosta på oss. I bakgrunden
lurar nämligen hotet om att vi faktiskt kan forlora kriget mot den organiserade brottsligheten. Det vore
djupt olyckligt, inte minst mot bakgrund av vad som i så fall skulle
hända med den svenska rättssäkerheten.
25