Sten Niklasson: Bevarandet

Tidigare delar i Stens Niklassons serie om språkets uppkomst hittar du här och här.

Frankrike intar en särställning när det gäller försvaret mot engelskans internationella utbredning. Redan 1911 infördes en lag som förbjuder användningen av ”utländska” affärsuttryck, när det finns motsvarande ord på franska. Listor publiceras regelbundet över de franska termer som bör utnyttjas i stället för de engelska, t.ex. ordinateur för computer, logiciel för software, banque de données för database, och saucipain för hot dog. Men ansträngningarna har inte hindrat inflödet i franskan av oemotståndliga engelska begrepp som after shave, leadership, parking, poster, weekend, zoom och många fler.

Också i det språkligt liberala Sverige finns purister som med begränsad framgång försöker skydda ärans och hjältarnas språk från främmande inflytande, och i varje fall skapa svenska ord för inlånade utländska. Några, här hämtade från Mikael Parkvalls bok i ämnet, är fantasifulla men föga etablerade skapelser: enradingar för inlines, fnitterparentes  för smiley, gånglurar för freestyle, grammofonkusk för diskjockey, sparplatta  för diskett, åklapp för boarding pass. Andra förslag har lyckats bättre och blivit allmänt accepterade: upphovsrätt  för copyright, kroppsbyggare för bodybuilder, matberedare för foodprocessor och snabbmat för fast-food.

Mindre lustiga är försöken att försvenska engelska låneord, inte minst mot bakgrund av svenskarnas i allmänhet betryggande kunskaper i långivarspråket. Varför smajl  i stället för smile, mejl  i stället för mail, lajn  i stället för line eller fejs  i stället för face? Dessa och andra försvenskade ord som pejsmejker eller ikvölajser ser oftast bara fåniga ut i skrift.

Regeringsrätten, som är sista instans i namnärenden, har i flera avgöranden visat liten förståelse för behovet av att vårda svenskt namnbruk. Språkforskaren Eva Brylla i Uppsala redovisar i sin bok Andersson, Pettersson, Lundström och … Beachman (2009) ett fall, där rätten godkände en persons byte av namnet Strandman till just Beachman. Beslutet fick prejudicerande betydelse och öppnade vägen för andra byten till engelskklingande namn som Swedenrose, Sandwood, Twistman och – läs och häpna – Comeback!

Den begravda svenska tidskriften Språkvård gjorde 1999 en enkät som visade att 61% av de intervjuade instämde i påståendet att språket håller på att förändras till det sämre. Bland språkvetare instämde emellertid bara 14% i detta påstående. Beror det månne på att de som sysslar med språk yrkesmässigt är mindre konservativa än vanligt folk, eller att de kan styrka att föreställningen om språkets fortgående förflackning är falsk?

Inlåningen av ord har inte varit ensidig från England till de nordiska språken. Under 700-talet inledde plötsligt de tidigare tämligen fridsamma  vikingarna härjningståg till stora delar av Europa. De nordiska vikingarnas räder längs den engelska kusten var till en början spontana och okoordinerade, men när år 850 en flotta om över trehundra vikingaskepp seglade upp längs Themsen, började ett krig om engelskt territorium som varade i nästan trettio år, och som resulterade i att vikingarna fick kontroll över allt land norr om en linje mellan London och Chester.

Som ett resultat av vikingarnas ockupation har mer än ettusenfyrahundra ortsnamn i norra England skandinaviskt ursprung. Många andra skandinaviska ord lånades in och har i något modifierad form överlevt, bland dem scream, trust, take, sky, skull, rotten, husband  och crawl. Några ersatte gammalengelska ord, medan andra togs in jämsides, t.ex. shriek – screech  och no – nay. Viktigare var att engelskan tog till sig några av fornskandinaviskans grammatiska former, t.ex. pronomen som they, them och their.

Efter det att de skandinaviska vikingarna efterträtts av de normandiska erövrarna på 1000-talet, var det inte mycket kvar av det gamla engelska språket. Enligt författaren Lincoln Barnett dog flertalet av dess ord under de båda invasionsvågorna. De överlevande orden utgör mindre än en procent av det totala antal som listas i Oxford English Dictionary.

Ord kan också tillföras ett språk genom nyskapande. När det gäller att hitta på nya ord, brukar författare sakna hämningar. En möjlig världsmästare i verbalt uppfinnande är Shakespeare, som enligt märkvärdigt exakta uppgifter skall ha använt 17 677 ord i sina texter, varav minst en tiondel aldrig tidigare hörts eller skådats. Många av dessa innovationer anses som självklara ingredienser i moderna språk, t.ex. critical, pedant, frugal, excellent, obscene, majestic  och summit, för att nu välja några. Andra ter sig, åtminstone för icke klassiskt skolade, ganska obegripliga, t.ex. honorificabilitudinitiabus.

Som ingen annan tog sig Shakespeare lekfulla friheter med sitt modersmål. Han använder obekymrat och utan hänsyn till grammatiska regler substantiv både som verb, adjektiv och adverb, vilket få tidigare vågat.

Shakespeare skapade också otaliga nya uttryck och metaforer. Även personer med andra modersmål än engelska känner säkert igen vanish into thin air, foul play, flesh and blood, sea of troubles, to be in a pickle o.s.v. i all oändlighet.

Inte ett enda av Shakespeares originalmanuskript har bevarats. Hade det inte varit för två samtida beundrare, skådespelarna Hemming och Condell, hade många av hans pjäser sannolikt gått förlorade för världen. Dessa två herrar skapade nämligen år 1623, sju år efter Shakespeares död, en antologi, innehållande trettiosex av hans skådespel. Denna så kallade First Folio innehåller alla verk som tillskrivs Shakespeare, utom Pericles, Prince of Tyre, The Two Noble Kinsmen och två spårlöst försvunna – Cardenio och Love´s Labour´s Won.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör