Sten Niklasson: Dubbelroller
Raketer och rymdresor har genom åren dragit till sig åtskilliga udda gestalter. Några av dem har visat prov på enastående förmåga att anpassa sig till skiftande omständigheter.
Wernher Freiherr von Braun föddes 1912 i den lilla staden Wirsitz i nuvarande Polen. Han visade sig tidigt vara musikaliskt begåvad och sägs ha spelat både cello och piano med stor skicklighet. Genom förmedling av sina musiklärare fick han tillfälle att studera komposition för Paul Hindemith, vars användning av barockens kontrapunkt och kadenser kan spåras i den unge Wernhers få bevarade alster.
När Wernher i samband med sin konfirmation fick ett teleskop som minnesgåva av sin far, förändrades hans liv fundamentalt. Han blev besatt av rymdforskning och raketteknik, inledde frenetiska studier i matematik och fysik, och tog sin examen vid Lietz internatskola på den frisiska ön Spiekeroog på rekordtid.
På 1920-talet gjordes på initiativ av bilmagnaten Fritz von Opel en serie banbrytande experiment med raketdrivna fordon som tilldrog sig stort publikt intresse. Bland de begeistrade åskådarna fanns också den tonårige Wernher von Braun. Denne beslöt sig för att konstruera sin egen raketbil, vars provtur så när hade kostat honom livet och renderade honom några timmar i det lokala häktet.
Hans fortsatta teoretiska studier ledde till en doktorsexamen i fysik år 1934. Det uppges att hans karriär som raketforskare möjliggjordes av ett förbiseende i Versaillesfördraget, vars lista över de vapen som inte fick tillverkas av det besegrade Tyskland inte upptog raketer.
Den 12 november 1937 ansökte von Braun om medlemskap i nazistpartiet. Han var då teknisk chef för raketutvecklingen i Peenemünde. Två år senare anslöt han sig på Heinrich Himmlers uppmaning till SS (Schutzstaffel), där han fick rangen SS-Untersturmführer. Han befordrades tre gånger av Himmler och blev till slut SS-Sturmbannfürer (ung. major).
I Peenemünde lyckades von Braun fullända det raketvapen, V-2, som i andra världskrigets slutskede skulle leda till 4 500 människors död i England, och vars tillverkning kostat 12 000 fångars liv i arbetslägren, framför allt i Mittelbau-Dora,. För denna insats fick han motta järnkorset ur Hitlers hand.
V-2 raketen blev det första på Jorden tillverkade föremål som nådde rymden. Ironiskt nog utnyttjade von Braun den amerikanske fysikern Robert Goddards arbete i utvecklingen av vapnet. Detta uppdagades, då en V-2 raket genom en serie misstag exploderade i luften över Bäckebo i Kalmartrakten. De värdefulla delar som hittades på marken erbjöds av svenskarna till England i utbyte mot Spitfire jaktplan. Goddard kunde efter studier bekräfta att V-2 resterna visade spår av hans utvecklingsarbete.
I februari 1945 etablerade de allierade den så kallade T-styrkan med syfte att identifiera tyska forskare och tekniska experter, vilkas kunskaper skulle kunna utnyttjas efter kriget. Över 5 000 personer hamnade på listan. I Operation Paperclip rekryterades 1 600 av dem som ansågs viktigast till arbeten i USA. Bland dem fanns von Braun. När han efter en dramatisk flykt undan SS, som av Hitler fått order att mörda alla Peenemündeforskare, överlämnade sig till en amerikansk armépostering, vidtog långa förhör, under vilka han på alla sätt försökte tona ner sin karriär i SS och sade sig ha betraktat Hitler som en pompös, maktgalen fåne med Chaplinmustasch. Amerikanerna lyckades också hitta över fjorton ton dokument om verksamheten i Peenemünde som gömts i en nedlagd järngruva i Harzbergen.
Wernher von Brauns karriär som rymdexpert i det forna fiendelandet USA började 1946 i Fort Bliss norr om El Paso i Texas och slutade 1972, när han på grund av interna tvister lämnade sin tjänst som planeringsansvarig i NASA. Hans liv präglades av kontraster och tvära lojalitetsbyten, som tillät honom att såväl själv skaffa arbetskraft i nazitidens koncentrationsläger, som tjugofem år senare i sitt nya hemland anklaga Alabamaguvernören George Wallace för rasism.
I en bok med titeln Depravity´s Rainbow (2022) gör fotografen och författaren Lewis Bush en interessant jämförelse mellan von Braun och en man som skulle ha kunnat bli dennes amerikanske motsvarighet. Frank Malina föddes samma år som von Braun och bidrog som forskare vid Caltech tillskapandet av Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, som senare blev en del av NASA. Det var Malina som formulerade några av de avgörande matematiska teorier som ledde till utvecklingen av flerstegsraketerna. I motsats till von Braun som arbetat i nazimilitarismens tjänst, var Malina socialist och pacifist. Detta ledde till att FBI satte honom under övervakning. I sin fruktan för att bli anhållen, emigrerade han år 1947 till Frankrike, där han blev chef för forskningsavdelningen i UNESCO.
Fem år senare, då kommunistskräcken i USA ledde till att mängder av vänstersinnade medborgare förföljdes, åtalades Malina i sin frånvaro för att under tiden vid Caltech ha förbisett att anmäla sitt medlemskap i kommunistpartiet. Malina förklarades skyldig och löpte därmed risken att bli arresterad, om han någonsin återvände till USA.
Detta ledde alltså till den absurda situationen att en amerikan, som förespråkade rymdteknologi som ett fredligt universalmedel mot ondskan på jorden, blev ett större problem för den amerikanska regeringen, än en före detta naziofficer som burit den svarta SS uniformen med dess dödskalleemblem, och vars raketer krävt tusentals liv.
Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör