Sten Niklasson: Johem och Morata

Även om män sällan uppvisar samma känslomässiga feber i sina kärleksbrev som sina kvinnliga motparter, finns det goda exempel på korrespondens, där ansvarstyngda män lämnar depeschernas och promemoriornas språk för att vid tanke på den älskade ägna sig åt romantiska meddelanden.

”My Dear Lady,

I shall not come to your home after what happened last night until you send for me, when I shall fly. I never will retract one syllable I uttered or one thought I felt. Never will I sit tamely and see you, My Dear Friend, neglected or insulted.

Your most sincere and affectionate,

Nelson”

Detta brev blev inledningen till en av historiens mest kända romanser, som skildras i en omfattande korrespondens mellan lorden och sjökrigshjälten Horatio Nelson och Lady Hamilton, ofta kallad Emma.

Nelson tjänstgjorde under åren 1793 – 1800 som befälhavare på ett linjeskepp i Medelhavsområdet. Under belägringen av Bastia på Korsika förlorade han ett öga, och under ett nattligt anfall mot Teneriffa höger arm. Hans rykte som oförvägen befästes vid Abukirviken i Egypten, där en engelsk eskader år 1798 tillintetgjorde den franska flottan. Han var då gift med doktorsänkan Fanny Nesbit sedan sex år. Deras samliv hade blivit svårt lidande av Nelsons ständiga bortovaro.

Emma började sitt liv som dotter till en smed i en oansenlig gruvort på Wirralhalvön. Vid tolv års ålder blev hon tjänsteflicka hos en doktor och ett par år senare städerska vid teatern Drury Lane i London. Hennes karriär tog fart när hon anlitades som danserska av ägaren till ett tvivelaktigt etablissemang kallat Aesculapius tempel, där behandlingar med elektricitet och ”himmelska bäddar med mekanisk utrustning” tillhandahölls för par som önskade ett mer varierat sexliv. Där träffade Emma en rad herrar från överklassen som attraherades av hennes ungdomliga fräschör. En av dem, Sir Harry Fetherstonhaugh, anställde henne för att underhålla sina gäster med nakendans på middagsbordet och blev också far till hennes första barn, varefter han förnekade faderskapet och försköt henne.

Emma hamnade på krokiga vägar hos det brittiska sändebudet i Neapel, Sir William Hamilton, i vars palats hon, iförd avslöjande draperingar, gjorde succé hos societeten med ordlösa tablåer inspirerade av antika myter (s.k. ”Attitudes”).

Nu börjar en serie händelser som skulle utvecklas till en cause célèbre. År 1791 gifter sig Sir William med Emma, som därmed blir Lady Hamilton. Hennes äktenskap med den sextioårige diplomaten är barnlöst. När några år senare Nelson anländer till Neapel för att komplettera förråd och besättningar på sina fartyg, blir han mottagen som en hjälte av den beundrande Emma som arrangerar en välkomstfest med över ettusen inbjudna. Hon slösar generöst sina omsorger på den krigströtte gästen, som blir djupt förälskad.

Sir Williams önskemål om en postering i London sammanfaller med Amiralitetets order till Nelson att återvända till England. År 1800 anländer Emma tillsammans med både make och älskare till fosterlandet. Hon är då gravid med ett barn med Nelson som fader. De tre etablerar ett Ménage à trois och bosätter sig i Wimbledon. Nelson får ett ultimatum från sin hustru att välja mellan henne och Emma. Han vidtar åtgärder för att skilja sig. Trots att detta drama snart blir köttben för hyenorna i pressen, är Sir William generös och förstående och ständigt beredd att uttrycka sin beundran för makans älskare.

Nelson får snart order att gå till sjöss igen. Från och med nu skrivs breven mellan honom och Emma i hemliga koder. De går under namnen Johem och Morata Etnorb, som står för Horatio och Emma Bronte.

Prinsen av Wales, senare George IV, blir förälskad i Emma, varpå hennes make Sir William skriver ett märkligt brev till hennes älskare Nelson och försäkrar att hon trots prinsens uppvaktning är trogen.

År 1803 dör Sir William i Emmas armar. Nelson blir chef för medelhavsflottan, men innan han avreser, ser Emma och han till att döpa sitt barn. Dopattesten innehåller namnet Horatia Nelson Thomson, men datum och plats för födelsen ändras för att stämma med den påhittade historien att barnet är Emmas och Nelsons gudbarn.

Emma är gravid igen, men förlorar barnet några veckor efter förlossningen. Hon är ensam, skuldsatt, deprimerad och börjar dricka kopiöst. I sin befälshytt ombord skriver Nelson med sin enda brukbara hand till regeringen i London. Han begär att myndigheterna som erkänsla för hans tjänster åt kung och fosterland skall sörja för att Emma får ”ample provision to maintain her rank in life.”

Den 21 oktober 1805 stupar Nelson under slaget vid Trafalgar. Nu överges Emma av vänner och bekanta. Hon får veta att hon inte förväntas delta i Nelsons ståtliga begravning. Hennes skulder växer, och hon tvingas efterhand sälja både hus och inredning. Regeringen ignorerar Nelsons begäran om stöd till henne, och hon hamnar i fängelse för betalningsförsummelser. När hon till slut tvingas sälja, och därmed offentliggöra Nelsons brev som hon sparat, vänder sig folkopinionen mot henne. I juli 1814 flyr hon och den fjortonåriga dottern Horatia till Calais. Hennes tillgångar består av femtio pund i kontanter, och hennes hälsa försämras snabbt.

Den 15 januari 1815 avlider Emma, fyrtionio år gammal, och begravs i Calais. Det visar sig att Nelson förstört praktiskt taget alla hennes brev, men att hon bevarat alla hans. Runt fyrahundra är kända, och byter då och då ägare till skyhöga priser genom auktionshusens försorg. Det är tack vare dessa brev som turerna i romansen mellan Englands store sjöhjälte och den vackra Lady Hamilton blivit kända.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör