Sten Niklasson: Strålning och mutationer

Aningslöshet, parad med militärens strävan att behålla sitt försprång i utvecklingen av atomvapen, ledde till fortsatta amerikanska vapentester, framför allt i Nevada, där forskarna byggt upp en hel stad, kallad Survival City med gatunamn som Death Street, Doomsday Drive och Disaster Lane. I de fullt möblerade husen var kylskåp och frysar fulla med mat och dryck. Invånarna i form av dockor i naturlig storlek såg ut att ägna sig åt att äta, sova, leka med sina barn, tvätta bilen och umgås med vänner. Resultatet av bombtesterna gjorde helt klart att mycket lite i verkligheten skulle ha överlevt i Survival City, och att allt i staden under lång tid skulle förbli smittat av radioaktivitet.

Alla människor exponeras normalt för radioaktivitet från vardagliga källor. Vin, te, kaffe och vatten innehåller små mängder av radioaktiva ämnen. Så gör nötter, ägg och kött. Bananer innehåller så mycket radioaktivt Kalium⁴⁰ att stora bananlaster ibland utlöser larm från strålningsdetektorer i hamnarna. Detta bör dock inte föranleda någon att sluta äta bananer. För att drabbas av strålningssjuka måste man sluka minst tjugo miljoner stycken under ett år.

Tillsammans motsvarar den skada, som normal radioaktivitet i mat och dryck gör på våra vävnader, strålningen från fyra större röntgenundersökningar per år. Till födan skall läggas små mängder radioaktiv strålning från rök- och brandvarnare, äldre TV-apparater, glansiga omslag på tidskrifter, granitskivor på köksbänkar och mycket mera. Genom luften vi andas får vi dessutom i oss ytterligare radioaktiva ämnen, framför allt radon från marken och vissa byggnadsmaterial. Eftersom effekterna sprids över längre tid, ges emellertid våra celler tid att reparera eventuella skador.

Det som till slut väckte den amerikanska allmänheten ur sin omedvetenhet om konsekvenserna av atombombstesterna var rapporterna om nedfallets långsiktiga effekter. Den farliga radioaktiviteten var omärkbar för vanligt folk och bestod av en rad explosionsprodukter som Antimon¹²⁵, Strontium⁹⁰, Zirconium⁹⁷, Jod ¹³¹ etc. Vid 1960-talets början hade sådana ämnen från testerna spritts över Jordens hela yta och spårats också i barnens morgonmjölk. Häftiga protester på flera håll i världen ledde slutligen 1963 till provstoppsavtalet mellan USA, Sovjetunionen och Storbritannien. Kina fortsatte sina prov till 1974 och Frankrike till 1980. Men då var skadan i viss mån redan skedd.

Åtskilliga studier har gjorts om de kvardröjande effekterna på människors hälsa av radioaktivt nedfall från atombombsproven. De genomsnittliga resultaten tydde inledningsvis på närmast försumbar påverkan i storleksordningen en tiondels bröströntgen per år. Detta beräknades minska medellivslängden med 1,2 minuter, vilket är mindre den skada som halsbloss från en cigarett sägs åstadkomma. Observera dock att siffran är ett medelvärde. Vissa, kanske flertalet, människor kommer inte att förlora ens denna dryga minut av sitt liv, medan andra kommer att drabbas mycket mera, särskilt de som bor nära testplatserna eller nås av vindar därifrån. Men detta är inte hela sanningen.

Alla människor utsätts också för naturlig kosmisk strålning i form av subatomära partiklar. Jordens atmosfär filtrerar visserligen bort många, men den tunnare luften på högre höjd gör att vi exponeras mer för denna partikelstorm, särskilt när vi flyger. Den naturliga kosmiska strålningen producerar radioaktivt kol i luften i form av C¹⁴. Denna isotop förenar sig med syre och bildar radioaktiv koldioxid, CO₂, vilken i sin tur absorberas av växter och hamnar högre upp i näringskedjan, till slut också i människor, där det kan skada DNA och åstadkomma mutationer i cellerna.

Mellan åren 1950 och 1963 fördubblade kärnvapenproven mängden C¹⁴ i luften. Enligt vissa studier leder denna extra volym radioaktivt kol, som inte kommer att minska på flera tusen år, till mellan hundratusen och en miljon fler cellmutationer per person och år. De icke bombrelaterade cellförändringarna är visserligen betydligt fler, och många repareras snabbt av kroppen själv. Men inte alla. Forskningsanalyser tyder på att mänskligheten kommer att drabbas av miljontals extra provrelaterade cancerfall till följd av den ökade mängden C¹⁴.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör