Sten Niklasson: Tingen talar – pengarnas historia

Det brukar sägas att pengar är makt och att det är makthavare som styr världen med hjälp av pengar.

I några tusen år gamla kilskriftstavlor från Mesopotamien skildras hur den traditionella rena byteshandeln med varor som säd och boskap ersattes med ett standardiserat betalningsmedel i form av rent silver i tunna stavar som klipptes av och vägdes. I andra kulturer användes exotiska värdeföremål såsom fjädrar och snäckor som betalning. Ett av de första kinesiska skrivtecknen för pengar var till exempel identiskt med tecknet för snäcka. I några av Afrikas månggifteskulturer betalades en hustru med två snäckor. Detta betalningsmedel var i bruk i hundratals år och värdeförändringarna uppges ha medfört att priset på en hustru i mitten av 1800-talet stigit till ettusen skal.

De första mynten präglades av lydiska kungar på 600-talet f.Kr. Dessa härskare utövade till en början kontroll över erövrade områden med militära medel men insåg att våld och förtryck i längden inte skulle säkerställa lojalitet. I avsaknad av andra fredligare medel för masskommunikation, blev mynt ett sätt för kungarna att befästa sin makt och auktoritet över undersåtarna. För att säkerställa värde och äkthet fick mynten olika form och storlek, samt pryddes med kungarnas signum. Mynten hade fördelen att kunna omsättas ofta utan att behöva vägas vid varje enskild transaktion.

Myntprägling var ett särskilt verkningsfullt sätt att förmedla budskapet om makthavarens styrka till folkmassorna i stora mångkulturella imperier, som det romerska kejsardömet, kejsardynastierna i Kina och Ashokaväldet i Indien.

Ett av mynten som präglats med en ledares bild utgavs omkring år 300 f.Kr. och föreställde Alexander den store, som dött i unga år 323 f. Kr. Dennes huvud avbildades med gumshorn, vilket för antikens folk var liktydigt med guden Zeus-Ammon, det vill säga en hybrid av de två ledande gudarna i grekisk, respektive egyptisk, mytologi. Bilden kunde därmed tolkas som Alexanders överhöghet över såväl Grekland som Egypten och framställde dessutom ledaren som både människa och gud. Andra sidan av myntet visar den grekiska krigs- och segergudinnan Athena Nike. Skrivtecknen vid hennes bild betyder att myntet präglats av Alexanders general och efterträdare Lysimachos, som på detta sätt hedrat och samtidigt dragit nytta av sin företrädares heroiska triumfer.

I motsats till text och språk, kan enkla bilder på mynt med vid spridning snabbt förstås av envar, oavsett etnisk bakgrund och läsförståelse. Under Guptadynastin i Indien under 400-talet dyrkades en lång rad gudar som ännu idag är av stor betydelse i hinduismen. Bilder av Shiva med treudden och sin hustru Parvati, liksom Vishnu med sina fyra armar, omgiven av lotusblommor, återfinns i mängder av tempel, oftast prydda med ett överflöd av girlanger. Men för Guptahärskarna var Shivas son, krigsguden Kumara, viktigare. På tidens mynt avbildades därför Kumara med spjut, ridande på en skräckinjagande påfågel. På den andra myntsidan visades guptakungen själv när han matar Kumaras fågel, allt för att visa att kungen åtnjöt gudarnas, och särskilt Kumaras, gunst. Men i hinduismen lever tanken att alla, inte bara kungen, kan etablera en personlig relation till gudarna. Genom innehav av myntet ansågs alla få möjlighet att uppleva ett sådant nära förhållande mellan människa och gud.

Att utnyttja andras ryktbarhet eller rida på andras berömmelse är vanligt bland makthavare också idag. På nutida kinesiska sedlar förekommer fortfarande porträtt av ordförande Mao för att erinra folket om det ärorika kommunistpartiets framgångar. På samma sätt utnyttjas Charles de Gaulle och Winston Churchill för att förläna nutida regeringar en aura av respektabilitet. Porträttet av en statsman ur det förflutna som Georg Washington anses bidra till att ge den amerikanska valutan tyngd och legitimitet. Huruvida bilder av nu levande statsöverhuvuden på betalningsmedel uppfattas som garanti för valutastabilitet, är dock högst osäkert.

Förmågan att övertyga andra att tro på något de inte kan se, men likväl önskar vore sant, har visat sig vara en användbar talang hos makthavare sedan historiens början. Papperspengar är ett klassiskt exempel och en av mänsklighetens verkligt revolutionerande uppfinningar. I motsats till mynt och metallstycken av guld, silver och koppar, vilka hade ett inneboende värde som direkt kunde mätas i deras vikt, hade papperspengar fördelen att vara enkla att tillverka, mångfaldiga och förvara. De kunde göras stora nog att i bilder, bokstäver och siffror förmedla information om värde, utgivare med mera. Men papper saknar värde i sig. Det är användarens förtroende för den instituation som ligger bakom påståendet om värdet som är avgörande. I många länder kombinerades därför utgivningen av papperspengar med garantier, enligt vilka regeringen åtog sig att upprätthålla det angivna sedelvärdet och inlösa det med motsvarande värde i ädelmetall.

Historien uppvisar åtskilliga drastiska exempel på valutakollapser i stater, vilkas regimer gått under till följd av krig eller revolution. När mongolväldet i Kina föll i mitten av 1300-talet, hände just detta. En av utmaningarna för den nya dynastin Ming, som tog över år 1368, blev därför att åter etablera ett fungerande betalningsmedel. 1375 utgavs den nya pappersvalutan. Sedlarna var något större än ett A4-ark, framställda av de smidiga fibrerna från mullbärsträdets bark och försedda med bilder av drakar för att markera deras auktoritet. Texten meddelade djärvt att dessa Mingcertifikat skulle cirkuleras i evighet. För att avskräcka sedelförfalskare, som riskerarde dödsstraff, utlovades vidare var och en som angav sådana brottslingar en penningbelöning jämte förfalskarens samtliga tillgångar.

Sedlarnas värde angavs genom pedagogiska bilder på staplar av kopparmynt. Värdet garanterades genom kejsarens löfte att alltid omvandla det till mynt vid papprets uppvisande. Detta löfrte visade sig emellertid snart vara svårt att infria i praktiken. Mingkejsarna kunde inte motstå frestelsen att trycka allt fler sedlar, vilket förstås ledde till en kraftig värdeförsämring och inflation. År 1425 övergavs systemet med papperspengar i Kina och ersattes av ett penningväsende baserat på omyntat silver.

Efterhand som värdsekonomin växte och handelsströmmarna ökade, blev emellertid papperspengar en nödvändighet för praktiskt taget alla stater, dock att penningmängden och växelkurserna normalt övervakades och reglerades av nationella centralbanker.

Till minne av de första kinesiska papperspengarna planterade Bank of England år 1920 en liten grupp mullbärsträd i en park i London.

Sten Niklasson är författare och fd generaldirektör