Sten Niklasson: Tough guy

I januari 1945 landsattes en invasionsarmé under ledning av generalen Douglas MacArthur på Luzon, Filippinernas största ö. Bland soldaterna fanns en tjugoettårig judisk yngling med namnet Norman Mailer, vars ambition var att skriva den ”stora romanen om kriget”. Mailer fick vänta i ett trupptransportfartyg ett par veckor men fick sedan order att inställa sig som skyttesoldat i 112e kavalleriregementet med hemmabas i Texas. Detta förband hade med stora förluster deltagit i hårda djungelstrider i Stilla Havet under mer än ett år, och många av de överlevande hade märkts av tropiska sjukdomar och psykiska problem.

Mailer, som bytt sina givna namn Nachem Malech till det mer amerikanska Norman, var en tunnväxt yngling från Brooklyn med feminina drag och examen från Harvard, som aldrig haft ett kroppsarbete. Bland soldaterna i regementet, som innehöll åtskilliga våldsamma och bittra män ur arbetarklassen, var han en udda och utsatt figur. Han höll en låg profil, observerade, antecknade och sade sig efteråt inte ha öppnat munnen under sex månader.

Som jude hade Mailer redan under sin uppväxt lärt att hålla sig undan de italienska och irländska gäng som dominerade gatubilden i Brooklyn. Vid Harvard, där han skrevs in vid sexton års ålder, tillbringade han i stort sett hela sitt första år inom universitetets skyddade område och hans umgänge begränsades till judiska studenter från välbärgade familjer. Hans huvudsakliga intresse var att läsa allt han kunde komma över av amerkanska realister som Farrell, Steinbeck, Fitzgerald och Faulkner. Inte minst Ernest Hemingway med sina kvinnor, sin boxning, sitt utsvävande liv och sina krigserfarenheter blev en viktig förebild, vilken i sin påträngande fysiska skrytsamhet hade föga likhet med den judiska medelklassens livsmiljö. Mailer insåg att han aldrig skulle kunna mäta sig med dessa författare utan att skaffa sig egna upplevelser av andras verklighet. 

Mailers brist på sexuella erfarenheter var särskilt förödmjukande för honom. Men under sitt andra år på Harvard träffade han vid en konsert med Bostonsymfonikerna en musikstudent som villigt avhjälpte den bristen. Hon hette Bea Silverman och var en debattlysten vänstersympatisör med stark sensuell utstrålning. De två tillbringade mycken tid i baksätet på en Chevrolet som Mailer fått låna av en släkting och blev snart kända för sitt hejdlösa sexliv. I januari 1944 gifte de sig i hemlighet. Bara några dagar därefter mottog Mailer sin inkallelseorder.

Mailers militära karriär var till en början långt ifrån heroisk. Han blev kontorist vid regementsstaben men avancerade till telereparatör. Efter det att han till sin förnedring tvingats bygga en dusch för befälen, anmälde han sig som frivillig till riskfyllda spaningsuppdrag och deltog i tjugofem patrullinsatser på fientligt område. I så gott som dagliga brev till Bea beskrev han sina ofta påfrestande upplevelser. De cirka fyrahundra breven skulle bli grundmaterialet till hans mest berömda roman De nakna och de döda (1948) och speglar hans personliga utveckling som man.

Boken utspelar sig på det fiktiva Anopopei, en fukthet, väglös djungelö i Stilla Havet full av förskansade japaner, där de fjorton männen i en amerikansk spaningspluton hamnar i kläm mellan två befäl. Den ene, generalen Cummings, har en närmast patologisk övertygelse om att människor enbart kan kontrolleras genom fruktan. Den andre, sergeanten Croft, är en manisk stridsmaskin, för vilken att döda är lika naturligt som att äta. Mailers berättelse andas avsky för auktoriteter och maktfullkomliga män utan empati. Genomgående i texten är känslan av meningslöshet. Det är tillfälligheter som styr, inte planer och strategier.

När boken efter krigsslutet kom ut, präglades USA av segerkänslor och sorglöshet. Läsarna chockades av det råa språket och huvudpersonernas totala illusionslöshet. I den värld Mailer skildrar finns inga hjältar och ingen oskuld. Intressant nog finns två judar i plutonen vid namn Roth och Goldstein, som båda, i likhet med författaren, kämpar för sin värdighet. Roth är intellektuell och alltför vek för att överleva, medan Goldstein av Mailer utrustats med större fysisk och moralisk styrka. De representerar de två sidor författaren upplever hos sig själv, och som han med hjälp av sin penna, sitt kön och sina knytnävar skulle komma att leva ut i en ständig rebellisk kamp mot konformism och anpasslighet.

Mailer skrev tolv romaner under femtionio år. Flera möttes av blandad kritik men hamnade likväl på bästsäljarlistorna. Somliga kritiker stöttes av författarens språkliga experimenterande och ohöljda sexuella skildringar. Andra blev visserligen provocerade men prisade Mailers mod och jämförde honom med Joyce. En känd kritiker slog huvudet på spiken i sin recension av Ancient evenings, som tog Mailer mer än tio år att skriva: ”Den kunde med fördel ha varit hälften så lång, men ingen läsare skulle vilja det”. År 1991 publicerades Harlot´s Ghost, där Mailer på över 1 300 sidor efter lång tids intensivt foskningsarbete avslöjar CIAs hemliga verksamhet från slutet av andra världskriget till 1965. Boken slutar med orden ”fortsättning följer”. Men den planerade Harlot´s Grave blev aldrig skriven.

För många läsare är Mailer mest känd som journalist och skapare av begreppet ”kreativ dokumentär”, vilket bland annat innebär att skribenten, ofta ironiskt, hänvisar till sig själv i tredje person, snarare än första. En av hans essäer med titeln The White Negro (1957) blev genombrottet för Mailer som företrädare för amerikansk existentialism. Han skydde inga ämnen, vare sig politiska, sexuella eller litterära. Titlar som The Armies of the Night, Miami and the Siege of Chicago, The Prisoner of Sex och The Fight är goda exempel. Hans egenartade blandning av verklighetstrogna berättelser med ren fantasi fick inflytelserika kritiker att tala om stilgenombrott och litterärt nyskapande, medan andra blev indignerade över det fräna och nyskapande språket. Mailers femte roman Why are we in Vietnam (1967) och hans ”realistiska roman” om mördaren Gary Gilmore, The Executioner´s Song (1980), liksom essän om John F. Kennedys succé vid demokraternas partikonvent Superman comes to the Supermarket (1960) blev alla föremål för just så blandade kommentarer.

Mailers biografiska porträtt av kända personer bottnade i hans intresse för udda personligheter som Muhammad Ali, Pablo Picasso, och Lee Harvey Oswald. Men hans spekulativa biografi om Marilyn Monroe blev särskilt kontroversiell. Han hävdade till exempel i bokens sista kapitel att Monroe blev mördad av agenter från FBI och CIA på grund av sin påstådda kärleksaffär med Robert F. Kennedy. Han fick svar på tal från stjärnans förre make Arthur Miller, som menade att Mailer såg sig själv i Monroe och genom henne levde ut sina fantasier om Hollywood som grobädd för berömmelse, makt och gränslöst sex.

Mailer levde som han lärde också i sina privata relationer. Han var gift sex gånger och hade nio barn. Förhållandena präglades i allmänhet av lika delar passion och tumult. I november 1960 högg Mailer sin andra fru, Adele Morales, flera gånger i bröstet med en kniv. Läkarna räddade hennes liv, medan Mailer hävdade att han velat befria henne från cancer. Hon återhämtade sig, och han intogs med tvång på sjukhus under flera veckor och fick tre års villkorlig dom för grov misshandel. Hans nästa äktenskap med den brittiska arvtagerskan Lady Jeanne Campell varade i ett knappt år. Den före detta modellen Beverly Bentley blev hans partner i flera år, medan jazzsångerskan Carol Stevens bara var hans hustru under ett dygn, vilket dock var tillräckligt för att legitimera deras utomäktenskapliga dotter. Mailers sjätte fru var konstläraren Norris Church. Parallellt med sina äktenskap hade Mailer affärer med ett stort antal andra kvinnor, vilka blev nogsamt uppmärksammade i pressen och stärkte hans eftertraktade rykte som alfahanne. En av dessa kvinnor, supermodellen Carol Mallory, som varit älskarinna åt en lång rad kända skådespelare som Richard Gere, Robert de Niro och Anthony Hopkins, skrev efter Mailers död en intimt avslöjande och sexångande skildring om sin nioåriga förbindelse med honom med titeln Loving Mailer. I sin bok Sexual Politics (1970) konstaterade feministen Kate Millett:” His considerable insights into the practice of sexuality as a power game never seems to affect his vivid personal enthusiasm for the fight, nor his sturdy conviction that it´s kill or be killed”.

Mailers framgångar som författare bidrog till ett redan tidigt uppblåst självförtroende. Han skrev dramatik, producerade film och engagerade sig i en rad samhällskritiska frågor. Han kandiderade till och med till posten som borgmästare i New York City, dock utan framgång. Han kritiserade i frätande ordalag ledande politiker, men betraktade John F. Kennedy som en existential hero. År 1967 anhölls han för att ha protesterat mot USAs krig i Vietnam. Strax före Irakkriget förklarade han vid ett välbesökt möte att fascism är ett mera naturligt tillstånd än demokrati och att föreställningen att att vi kan exportera demokrati till andra länder paradoxalt nog kan leda till att fascistiska idéer får starkare stöd. Han fortsatte:” Democracy is a state of grace that is attained only by those countries who have a host of individuals not only ready to enjoy freedom but to undergo the heavy labour of maintaining it.”

Norman Mailer (1923-2007) var en rebellisk egoist som med lika delar spontanitet och cynisk beräkning levde ut sina övertygelser i en ständigt pågående offentlig föreställning, där hans virilitet, hans våldsbenägenhet och hans alkoholism definierade huvudrollsinnehavaren. Hans utmanande personlighet resulterade i åtskilliga käftsmällar från omgivningen, alla förtjänade och alla välkomnade. Vapenstillestånd förekom aldrig i denne författares liv.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör