Stig Ramel; Marknadsekonomiska fonder kan bli styrkebälte
1981
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
STIG RAMEL:
Marknadsekonomiska fonder kan bli styrkebälte
För att Sverige skall kunna fungera på
marknadsekonomiens grund, fordras att
det finns en bred enighet om spelreglerna
och att medborgarna är medvetna om
nödvändigheten av att de följs. Vidare
fordras ett vitalt näringsliv som har hög
lönsamhet och därmed kan investera får
framtiden.
För att denna breda enighet skall kunna
uppfyllas fordras kompromisser. Kompromissen är en nödvändig del av vårt politiska system. Hård konfrontationspolitik
– som den vi har sett i Storbritannien –
skulle undergräva grundvalarna får den
svenska modellen. Vi kan inte byta ekonomiskt system vart tredje år.
Detta var bakgrunden till mitt fårslag i
löntagarfondsfrågan som kritiserades i
Svensk Tidskrift nr 7/81 under rubriken
”Fondkompromiss omöjlig”. Den lösning
jag skissat vilar tryggt på marknadsekonomins grund, och är närmast identisk med
den som Assar Lindbeck nyligen föreslagit. Hörnpelarna i mitt fårslag är: a) indi-·
viduellt ägande med ”raka rör”, b) decentraliserade fonder med inbördes konkurrens om lönta,garnas sparande samt därmed c) ett lönsamhets- och inte politikerstyrt fondsystem. Men samtidigt skulle det
innebära en kraftig spridning av kapitalägandet och betydelsefullt folkligt engage·
mang i näringslivet – i både dess svårigheter och dess framgångar. Sådana fonder
tror jag skulle bli ett styrkebälte får Sverige.
Tyvärr har socialdemokraterna nu vid
sin kongress bundit sig får ett system som,
om det genomfördes, i stället skulle bli en
kvarnsten runt halsen får alla berfrda
parter. Även om socialdemokraterna skulle vinna valet 1982 tror jag dock inte att ett
sådant system verkligen kommer att ge·
nomfciras. Man kan inte regera Sverige
mot fackföreningsrörelsen har det sagts.
Detsamma borde i så fall gälla näringslivet. Därfår måste det bli en kompromiss
– förr eller senare – som är fårenlig med
de marknadsekonomiska spelreglerna. Ett
gammalt talesätt beskriver väl situationen:
man kan leda fram hästen till brunnen –
men inte tvinga den att dricka.
Marknadsekonomiska fonder kan bli styrkebälte
För att Sverige skall kunna fungera på
marknadsekonomiens grund, fordras att
det finns en bred enighet om spelreglerna
och att medborgarna är medvetna om
nödvändigheten av att de följs. Vidare
fordras ett vitalt näringsliv som har hög
lönsamhet och därmed kan investera får
framtiden.
För att denna breda enighet skall kunna
uppfyllas fordras kompromisser. Kompromissen är en nödvändig del av vårt politiska system. Hård konfrontationspolitik
– som den vi har sett i Storbritannien –
skulle undergräva grundvalarna får den
svenska modellen. Vi kan inte byta ekonomiskt system vart tredje år.
Detta var bakgrunden till mitt fårslag i
löntagarfondsfrågan som kritiserades i
Svensk Tidskrift nr 7/81 under rubriken
”Fondkompromiss omöjlig”. Den lösning
jag skissat vilar tryggt på marknadsekonomins grund, och är närmast identisk med
den som Assar Lindbeck nyligen föreslagit. Hörnpelarna i mitt fårslag är: a) indi-·
viduellt ägande med ”raka rör”, b) decentraliserade fonder med inbördes konkurrens om lönta,garnas sparande samt därmed c) ett lönsamhets- och inte politikerstyrt fondsystem. Men samtidigt skulle det
innebära en kraftig spridning av kapitalägandet och betydelsefullt folkligt engage·
mang i näringslivet – i både dess svårigheter och dess framgångar. Sådana fonder
tror jag skulle bli ett styrkebälte får Sverige.
Tyvärr har socialdemokraterna nu vid
sin kongress bundit sig får ett system som,
om det genomfördes, i stället skulle bli en
kvarnsten runt halsen får alla berfrda
parter. Även om socialdemokraterna skulle vinna valet 1982 tror jag dock inte att ett
sådant system verkligen kommer att ge·
nomfciras. Man kan inte regera Sverige
mot fackföreningsrörelsen har det sagts.
Detsamma borde i så fall gälla näringslivet. Därfår måste det bli en kompromiss
– förr eller senare – som är fårenlig med
de marknadsekonomiska spelreglerna. Ett
gammalt talesätt beskriver väl situationen:
man kan leda fram hästen till brunnen –
men inte tvinga den att dricka.