Stjärnklart i jultid

Visst hade denna stjärna
Ett särskilt leende.
Den visade gärna
Vägen för de seende.
Vad kunde dess tecken dölja?
Herdar i närheten
Var först att följa,
Skimret från evigheten.

På håll såg visa män i skyn
Förstod att ett under skett.
De begav sig då till byn
Dit stjärnans gång dem lett.
Ett barn, en kung, en gudason,
I ett stalls enkla krubba?
För det finns ingen reson
De fortsatte strax att grubbla

Kan ni verkligen tro på det här,
Frågade andra kloka vid hemkomsten.
Ja, svarade de, så sant vi är här.
Vi såg den himmelska scenkonsten.

Men en som inte var med, en allvarsman, kan tyckas,
Tvivlade på redogörelsen.
Ni kan aldrig, sa han, lyckas
Med denna förförelsen.
Stjärnvetenskap betyder att fakta kolla!
Vad god res tillbaka, och skaffa fler bevis,
Annars kan det här aldrig hålla
Och kvar blir bara ett dis.

Men om så vore, är det då givet
Att diset skymmer?
Stjärnan belyser livet,
Som mer än fakta rymmer.

Se och hör det som har hänt
Då kan du gåtans lösning hitta.
Ett sedan dess tvåtusenårigt dokument
Kan än som den stjärnan glittra.
Det finns miljoner andra stjärnor att urskilja,
Men bara en med denna mening:
Om frid på jorden och till människor god vilja
Om Gud och människa, i förening.

Veckopoeten