Stöd för upptrappning mot IS

Med valet till USA:s kongress vann republikanerna majoriteten i båda kamrarna. För Obama kan dock detta bli en möjlighet att driva en mer aktiv utrikespolitik. Stöd för en större insats i Irak finns både hos allmänheten och hos delar av det republikanska partiet, skriver Sara Norrevik.

Utfallet i de amerikanska mellanårsvalen var i stora drag väntat, men många är ändå överraskade över republikanernas starka ställning i både senaten och representanthuset. De republikanska sympatierna handlar sannolikt till stor del om en vilja att markera missnöje med den nuvarande presidentadministrationen. Samtidigt röstade många utifrån en genuin vilja till förändring i frågor om ekonomi, budgetunderskott och terrorismbekämpning – frågor där republikaner har större förtroende bland väljarna. För 45 procent av väljarna var president Obama inte en faktor för deras beslut, enligt Pew Research Center.

Valresultatet ställer nu krav på republikaner att ta initiativ och driva igenom politiska beslut, åtminstone så långt så att de kommer till presidentens bord. Att forma och driva politik måste vara republikanernas främsta prioritet under det närmaste året, för att därefter positionera sig inför presidentvalet.

För president Obama återstår två år av presidentskapet. Hans förmåga att driva igenom reformer och politiska beslut är haltande med dubbel republikansk majoritet i kongressen. De inrikespolitiska begränsningarna i kombination med republikanernas stöd för en mer proaktiv utrikespolitik, ger goda skäl för Obama att fokusera på utrikesfrågorna. Att hantera IS i Syrien och Irak, konflikten i Ukraina, kärnenergiprogrammet i Iran, samt ebolaepidemin i Västafrika, är frågor som står på agendan.

Vad gäller terrorhotet från IS kan Obama gå långt utan att stoppas av kongressen. En majoritet av amerikaner, 61 procent, ser en militär insats mot terrorgruppen IS i Irak och Syrien som ett nationellt intresse. En militär insats behöver visserligen inte innefatta marktrupper: en större andel (76 procent) stödjer flygbombningar mot IS i Irak och Syrien. Stödet för marktrupper mot IS har dock ökat från 38 till 45 procent mellan september och oktober 2014.

Skulle amerikanska intressen på ett direkt sätt hotas – till exempel genom attacker på diplomatiska byggnader eller andra amerikanska intressen – är det inte osannolikt att USA:s insats i Irak stärks för att inkludera trupper med stridande syfte. Men så långt det är möjligt kommer presidenten att hålla sig till den nuvarande strategin: att låta regionala partners stå i frontlinjen, med amerikansk uppbackning i form av rådgivning samt flygbombningar inom operation Inherent Resolve. Insatsen mot IS är annorlunda än krigen i Irak och Afghanistan, lovade presidenten i september.

Många republikaner är kritiska till Obama-administrationens mantra om att till varje pris undvika att sätta in marktrupper. Hökar i senaten som John McCain och Lindsey Graham har under flera år krävt ett starkare amerikanskt engagemang i Syrien, inklusive militärt stöd och vapenleveranser till grupper som strider mot Assad såsom Fria Syriska Armén. Insatsen mot IS kan inte nå sitt mål utan att den koordineras med militära insatser mot Assadregimen, menade McCain och Graham i oktober. För att flygbombningarna ska vara effektiva krävs specialstyrkor på marken samt säkerhetszoner/buffertzoner på syrisk mark med amerikanskt militärt stöd. Även om det inte finns ett enhälligt republikanskt alternativ till nuvarande strategi är de flesta framträdande republikaner beredda att gå längre än Obama, och drar sig inte för att sätta in stridande förband. Istället för att presentera en egen strategi framställer sig republikanerna som pragmatiker, beredda att följa rekommendationerna från USA:s försvarsstab.

USA:s försvarschef Martin Dempsey har tidigare klargjort att amerikansk personal redan deltar i stridande roller – dock ej markstrider – samt att steget från flygbombningar till marktrupper kan gå snabbt vid en händelsekedja. I dagsläget skulle exempelvis marktrupper sättas in vid behov om räddningsinsatser behöver utföras efter flygkrascher eller andra scenarier. Är det då meningsfullt att explicit begränsa strategin till att inte skicka förband med stridande syfte?

Med de stora uppoffringar och investeringar som gjorts i Irak under och efter Irakkriget kan det vara svårt för presidenten att hålla fast vid den icke-stridande linjen om situationen eskalerar. Detta gäller i synnerhet vid specifika hot om internationell terrorism, exempelvis terrorkonspirationer mot USA.

Vid presskonferensen på onsdagen efter kongressvalen öppnade president Obama för samarbete med republikaner om strategin för att hantera IS. Han efterfrågade mer konkreta alternativ.

Nu är det upp till republikaner att bli mer konkreta och definiera sin politik, samt för Obama att följa och agera på utvecklingen i regionen. Konsekvenserna av en svag utrikespolitik får annars demokraternas presidentkandidat 2016 stå till svars för.

Sara Norrevik är medarbetare vid tankesmedjan Frivärld.