Strategen Honest Abe

Staffan Ekendahl
Abraham Lincoln – hans liv och tid
Norstedts 2011

Det finns förstås många anledningar till att Abraham Lincoln i dag är en av de mest ihågkomna och mest respekterade presidenterna i USA:s historia. Ofta intar han första- eller andraplatsen (efter George Washington) när tänkare och tyckare rankar kvaliteten hos de 44 personer som hittills innehaft detta speciella och utsatta ämbete.

För dagens allmänhet är det förmodligen mindre känt att han var den första presidenten som kom från det då, i mitten på 1800-talet, nybildade republikanska partiet. Mer allmän kunskap är att det var under hans tid som slaveriet avskaffades, inbördeskriget utkämpades och vanns av Lincolns nordstater, samt att dessa stora framgångar kostade honom livet – han blev den första (av hittills fyra) presidenter som mördats på sin post.

Berättelsen om hur en enkel grabb född i en fönsterlös stuga i skogen växer upp utan utbildning men ändå själv studerar till advokat och sedan kröner karriären med presidentposten tillhör standardrepertoaren i skildringen av den amerikanska drömmen. Radiojournalisten och förre Washingtonkorrespondenten Staffan Ekendahl presenterar denna historia för en svensk nutida publik i Abraham Lincoln – hans liv och tid.

Biografigenren är underutvecklad i Sverige, i synnerhet om man jämför med Förenta staterna. Staffan Ekendahls bok är, för att dra en parallell till filmens värld, bra för att vara svensk. Den är tillgänglig, tydlig och trevlig, och ger en hygglig översikt av precis det titeln utlovar. Här och där inflikas ett och annat turisttips, som en beskrivning av vad en nutida besökare vid Lincolns hem i Springfield, Illinois, kan vänta sig. Samtidigt är den ibland tröttsam i sina pedagogiska ambitioner, och lider svårt av onödiga upprepningar – redaktören borde ha tagit fram rödpennan redan tredje gången Ekendahl förklarar att ”politiska möten vid den här tiden var ofta spännande händelser”.

Den fråga som definierade hela Lincolns politiska gärning var förstås den ”egendomliga institutionen”, vilket var dåtidens omskrivning på det onämnbara och i längden ohållbara slaveriet. Att Amerika grundades på idén om varje enskild människas okränkbara frihet, samtidigt som slaveriet var utbrett, är en paradox. I efterhand är det uppenbart och faktiskt också uppmuntrande att denna inneboende motsättning i längden var ohållbar. Den som planterar en universell idé om människans okränkbarhet i sinnet på en befolkning kommer förr eller senare tvingas leva upp till dessa ideal. Lincolns politiska storhet består i att han från en outsiderposition först själv lyckades manövrera sig fram till maktens absoluta topp, sedan navigera igenom okänd och egentligen omöjlig politisk terräng och komma ut som segrare.

I Lincolns värld bestod dock inte segern lika mycket av att slaveriet avskaffades som att unionen höll ihop. I ett av hans mest berömda tal lyfter han fram ett bibelcitat – a house divided against itself cannot stand, vilket åsyftar att nord och syd inte kan bygga på två motstående principer, frihet respektive slaveri. Men han argumenterade inte då, bara två år innan han valdes till president, tydligt varför det ena var att föredra. I efterhand läser man gärna in att det är uppenbart vilken sida han står på, och så kan det förstås vara. Ekendahl har en tendens att finna förnuftiga förklaringar bortom Lincolns person – tidstypiska omständigheter eller politisk-strategiska nödvändigheter – på det som är studieobjektets brister, medan förtjänsterna självklart kopplas till Lincolns inneboende och omvittnade godhet eller hans skarpa, strategiska intellekt.

Nu ska inte Ekendahl lastas för att ”Honest Abe” ibland framstår som en tröttsamt rättrogen person, smeknamnet och statusen som alltigenom hederlig förtjänade Lincoln redan medan han levde. Men han hade kunnat göra tydligare, inte minst eftersom han stundom drar politiska paralleller till vår samtid, att det inte enbart, kanske inte ens i första hand, var högtstående politiska ideal som utgjorde Lincolns drivkraft.

I själva verket är det tydligt att Lincoln inte var någon ideolog, men en oerhört skicklig politiker och strateg som trivdes i den mycket speciella miljö som utgör den politiska arenan. Han gjorde en kort sejour i representanthuset och misslyckades två gånger med att bli vald till senaten. Med tanke på hans enorma skicklighet och popularitet som talare är det slående hur strategiskt välavvägt han ständigt formulerade sig, givetvis i syfte att vinna så många anhängare som möjligt. Han lyssnade in var opinionen befann sig innan han själv satte ner foten. Men han var inte opportunist – när han väl hade landat i en linje drev han den hela vägen. Denna kombination av opinionskänslig fingertoppskänsla och bergfast beslutsamhet är de kanske två viktigaste egenskaperna hos en stor statsman. Att framhålla att han ändå inte var ett helgon, lika lite som någon annan i denna kategori unika personligheter (som en Washington eller en Churchill), innebär inte att han förminskas, utan förmänskligas.

Förmågan att invänta rätt tillfälle ska heller inte misstolkas som att Lincoln avvaktade tills han stod inför fullbordat faktum. Han föredrog att ta risken av ett i alla avseenden dyrt inbördeskrig framför de långsiktigt kostsamma konsekvenserna av unionens upplösning. Och när han väl bedömt tiden som mogen drev han steg för steg och med fast hand igenom de beslut som ledde till att slaveriet avskaffades. Därmed skrev han för alltid in sig som välförtjänt hjälte i historieböckerna, men denna symbolstatus kom också att kosta honom livet.

Som introduktion till ett viktigt politiskt människoöde i en dramatisk och avgörande politisk tid fungerar Staffan Ekendahls bok utmärkt. De förnumstiga och ofta ytliga parallellerna till hur vår tids politiska hjältar agerar i Lincolns anda får man helt enkelt bortse ifrån.

Håkan Tribell är chef för idéverksamheten på Timbro. Han ansvarar för program- och utbildningsverksamheten och ingår i ledningsgruppen.