Supermakten Portugal

Hur kunde ett så litet land sätta så påtagliga spår i historien i alla världsdelar utom Australien? Mats Fält har läst Roger Crowleys ”Conquerors – How Portugal Forged the first Global Empire” och minns när solen gick ner över det portugisiska kolonialväldet.

Jag var faktiskt med när ridån slutgiltigt gick ned för det portugisiska kolonialväldet. Inte när det kommunistiska Kina tog över Macau i december 1999, men väl sista gången portugiserna organiserades firandet av ”stadens dag” i juli samma år. Ceremonierna leddes av guvernören, en tidigare amiral i Portugals flotta. All övrig militär hade flera år tidigare lämnat staden. Festligheterna firades – eftersom portugisisk historia sällan är okomplicerad – till minne av en heroisk seger mot Nederländerna på 1600-talet.

”Stadens dag” samlade portugiser från alla landets gamla kolonier – som Angola, Mozambique, Kap Verde och Portugisiska Indien. Det enda undantaget var Brasilien. Gruppen från Östtimor visste inte då att de trots dålig odds faktiskt snart skulle få sitt land tillbaka.

Min lokale guide hade flyttat i takt med att det portugisiska imperiet krympte. Hans första barndomsminne var när pappa 1954 försvarade familjen mot indiska trupper som invaderade en isolerad enklav några mil öster om Diu. 1961 föll städerna vid kusten för nästa anfall och familjen fick ett nytt hem i Angola. Efter Angola blev 1975 Macau den sista koloniala etappen. Vid nyår skulle min guide slutligen flytta ”hem” till Portugal.

Hur kunde ett så litet land sätta så påtagliga spår i historien i alla världsdelar utom Australien? En stor del av svaret finns i Roger Crowleys ”Conquerors – How Portugal Forged the first Global Empire” (Faber & Faber, 2015).

Crowley börjar med Henrik Sjöfararen och Portugals välkända ambitiösa upptäcktsfärder i Atlanten och allt längre söderut längs med Afrikas kust. Satsningen var dyrbar och ifrågasattes ofta av makthavare som istället ville prioritera kriget mot morerna i Nordafrika, där Portugal också hade besittningar. Trots kritiken fortsatte resorna och alla rapporter vårdades ömt av arkivarierna i Lissabon. Kunskapen användes för att förbereda nya expeditioner och motivera fortsatta satsningar.

För anhängarna fanns det ingen motsättning mellan expeditionerna på okänt hav och kriget i Nordafrika. Det yttersta syftet med även de mer långsiktiga ansträngningarna var att slå mot araberna bakvägen, befria Jerusalem, tjäna pengar på direkthandel med Indien och skänka evig ära till både landet och dess kungahus.

Resorna var framgångsrika men krävde sin tribut i form av mänskligt lidande. Ingen kunde räkna med att komma tillbaka till hemlandet. Åtskilliga fartyg gick under eller försvann för alltid på Atlanten. Eftersom man inte visste hur viktigt det var med C- vitamin blev många i alla besättningar förr eller senare allvarligt sjuka.

Till slut nådde skeppen ända fram till Indien, efter en blandning av handelsresor och plundringståg längs med Afrikas av araber dominerade östkust. Väl framme visade det sig att de medförda varorna inre alls imponerade på de rika indiska hamnstädernas köpmän. Ibland reagerade portugiserna med vrede – andra gånger lyckades man förhandla fram allianser och avtal med lokala furstar. Nästa gång var skeppen lastade med varor som någon faktiskt ville köpa.

Indierna försökte efter bästa förmåga balansera mellan nykomlingarna och sina arabiska samarbetspartners. Portugiserna ville dels tjäna pengar på sin handel, dels helt utestänga araberna från Indiens rikedomar. En intressant detalj är portugisernas okunnighet om hinduismen vilket resulterade i att man först betraktade dem som de kristna indier man hört talas om. Ett annat inslag i konflikten med araberna var det inofficiella stöd som den kristna systerstaten Venedig gav Portugals fiender. För Venedigs handel fick portugisernas framgångar katastrofala konsekvenser. Det gick inte längre att i Europa dyrt sälja det som gick att få för halva priset på den allt mer blomstrande marknaden i Lissabon.

Militärt visade sig portugisernas tungt bestyckade fartyg vara helt överlägsna motståndarnas krigsmakter. Sedan Kinas flottor med imponerande jättefartyg knappt 100 år tidigare hade dragit sig tillbaka fanns det inte längre något verkligt militärt hot mot portugiserna. De tillfälliga motgångarna berodde istället på omåttliga ambitioner eller en militär hederskodex liknande den japanska, som ibland inspirerade till föga genomtänkta aktioner med katastrofala resultat.

Portugal hade i början av 1500-talet blivit en supermakt i Indiska Oceanen. Efter några år hade man omfattande besittningar i Afrika, Arabien och Indien där man snabbt byggde ut fort bestyckade med de ökända portugisiska kanoner som var dåtidens mirakelvapen.

Problemen med de långsamma kommunikationerna och koordineringen av handelsresorna och de ständiga anfallskrigen mot strandstaterna, ställde höga krav på kungens befälhavare men när årets flotta väl anlände från hemlandet kunde det mesta redas ut. Trots att Portugal bara hade en befolkning på en dryg halv miljon invånare innebar det militärteknologiska försprånget och överskottet från handeln att det gick att driva expansionspolitiken vidare. Dessutom fanns det åtskilliga kunniga yrkesmän från hela Europa som för rätt pris gärna deltog i det portugisiska koloniala äventyret. Redan på tidigt 1500-tal försöker portugiserna även ta över kontrollen över handeln i det som idag är Malaysia och Indonesien.

Portugals dramatiska kolonialhistoria har på senare år ofta skildrats på ett mindre smickrande sätt. Luiz de Camoes är en av Portugals nationalskalder. Hans 1500-talsepos ”Lusiaderna” beskriver landets ärorika historia som imperiemakt och en civilisationens fyrbåk i en våldsam och hotfull omvärld. Idag står Camoes staty i sin egen park i Macau.

Crowleys ”Conquerors” väjer inte för att komplettera bilden med målande beskrivningar av portugisiska hjältar som slaktar sina fiender – inklusive kvinnor och barn – på de mest bestialiska sätt. Det gäller även världsberömda sjöfarare som än idag hyllas i Lissabon och erkänt kompetenta vicekungar. Ibland motsvarar gärningarna tidens sed – det var till exempel en dålig idé att befinna sig i en belägrad stad som vägrade att kapitulera. Andra gånger kan hotande katastrofer delvis förklara skrämmande övergrepp. Åter andra exempel visar hur människor utan hämningar, men med enorma maktresurser till sitt förfogande, kan åstadkomma katastrof efter katastrof i jakten på rikedom och ära.

Portugals historia förblir ett fascinerande exempel på hur ett litet folk på Europas yttersta spets lyckades skapa ett imperium och behöll det även efter att de flesta andra stater redan insett att det blivit omodernt. Att bilden inte alltid är vacker är inget argument för att inte komma ihåg den, lika lite som för att avvisa allt den osannolika expansionen bidragit till som falskt eller fördärvligt.

Mats Fält är ordförande i kommunfullmäktige i Tyresö