Sven Rydenfelt; Höstens val och de nya idéerna
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
SVEN RYDENFELT:
Höstens val och de nya ideerna
Kommunismens och socialismens
visioner har vissnat. I stället upplever
frihetstanken en renässans. De nya
ideerna anammades först av de
konservativa partierna. Det är naturligt,
skriver Sven Rydenfelt,för dessa är mer
liberala än de partier som kallar sig
liberala. De nya ideerna är djupt kritiska
inte bara mot östblockets helsocialism
utan också mot de västliga
välfärdsstaternas halvsocialism. I
Sverige har denna resulterat bl a i
socialiserad sjukvård och skola och ett
näringsliv insnärjt i tvångströja. Skulle
en borgerlig regering ta över 1985
kommer dess chanser att vara långt
bättre än 1976 för dess ideer är helt
andra än då.
Sven Rydenfelt har varit
universitetslektor i nationalekonomi
vid Lunds Universitet.
Ett spöke hemsöker Europa – kommunismens spöke. Så skrev Marx 1848 i
inledningen till Kommunistiska manifestet. Med en otrolig överdrift, eftersom
inte många vid den tiden hört talas om
fenomenet. Så småningom kom dock
kommunism och socialism att ta gestalt
och verkligen bli till spöken som skulle
skrämma inte bara Europa utan världen.
I dag har dessa politiska ideers drömballonger punkterats och sjunkit till marken som grå trasor. Deras eldar har falnat, deras visioner vissnat och deras
spöken slutat att skrämma.
I dag är det ett annat spöke som hemsöker världen, ett spöke som framför allt
skrämmer socialister. De kallar det hö-
gerspöket – ett öknamn. I verkligheten
har det varken med höger eller vänster
att göra, i verkligheten är det fråga om en
frihetstankens renässans. Socialisterna
likaväl som välfärdsstaternas halvsocialister är lika chockerade över att fler och
fler människor samlas under frihetsideeroas fanor. Särskilt skrämmande för
försvararna av det etablerade samhället
har varit det faktum att framför allt ungdomen, den nya generationen, attraherats.
Naturligtvis kom de nya vindarna från
Förenta staterna, ett land där frihet och
konkurrens på det ekonomiska området
skapat världens i särklass högsta levnadsstandard och där frihet och konkurrens på det andliga området skapat en
kultur och en vetenskap av sådan klass
att lejonparten av Nobelprisen alltid
hamnar i USA.
De nya ideerna är djupt kritiska inte
bara mot östblockets helsocialism utan
också mot de västliga välfärdsstaternas
halvsocialism. Deras kritik av det bestå-
246
ende innebär en radikalism som skrämmer alla försvarare av det etablerade
samhället. Den nya vågen som kommit
att kallas ömsom nykonservatism och
ömsom nyliberalism, har som en radikal
rörelse ingenting med konservatism i
dess gamla betydelse att göra. Inte heller
har den mycket att göra med det tidigare
halvsocialistiska parti som i vårt land
uppträtt under falskskylten liberalism.
Nya vindar över Sverige
I vårt land accepterades de nya ideerna
först av Fria moderata studentförbundet
(ej partianslutet) och därnäst av Moderata ungdomsförbundet. När de omvälvande ideerna började sprida sig även
inom det moderata partiet, är det självklart att de stötte på hårt motstånd från
de konservativa medlemmarna. Men nya
livskraftiga ideer har en genomslagskraft
som inte går att stoppa och det nya partiprogrammet är starkt påverkat av frihetsideerna.
Att det överallt i världen blev de konservativa partierna som först anammade
de nya ideerna kan inte förvåna, eftersom dessa partier sedan länge varit i
grunden mer liberala än de partier som
uppträtt under denna skylt. I två av världens viktigaste länder, Förenta staterna
och Storbritannien, sitter sedan några år
regeringar vars program är starkt påverkade av dessa ideer. Att ideerna måste
möta starkt motstånd även inom dessa
partier och regeringar är ofrånkomligt
och förklarar att genomslaget i den praktiska politiken blivit mindre än vad
många väntat sig.
Naturligtvis sprider sig ideerna även
utanför de konservativa partierna. I vårt
land har folkpartiet under sin nye ledare,
Bengt Westerberg, fått en liberal inriktning som det tidigare saknade.
Mest överraskande är genomslagskraften inom det socialistiska lägret. De
nya ideerna håller sakta men säkert på
att infiltrera inte bara den svenska socialdemokratin utan även dess broderpartier ute i världen. Till och med inom de
socialistiska staterna är socialism och
centralstyrning på reträtt. Mest märks
detta i Kina, minst i Sovjetunionen. Men
misströsta inte – det kommer snart att
märkas även där.
En statsmakt som kan garantera medborgarnas säkerhet till liv och egendom
– lag och ordning – är en nödvändighet,
och människorna har alltid varit beredda
att betala en hel del i form av skatter för
denna trygghet. Den moderna välfärdsstaten har emellertid gått oerhört mycket
längre och tagit över mängder av funktioner som – enligt de nya ideerna –
bättre och effektivare kan skötas i privat
regi. Och ju större staten blivit, desto
mindre har de enskilda människorna blivit.
Staten har utvecklats till en förrnyndarstat som överlåtit mindre och mindre
åt individernas egna ansvar och insatser.
Och allt vad staten gör, sker med hjälp
av lagstiftning, poliser, domstolar och
hot om straff för den som inte åtlyder
statens order. Staten arbetar alltid med
våldet som redskap, och det är emot detta orimligt omfattande våldsregemente
de nya ideerna sätter in sin kritik. Eftersom frihet och tvång är fiender från begynnelsen, måste också statligt tvång
och demokrati komma i motsatsställning
till varandra.
Demokratins svagheter
Begreppet demokrati kan definieras på
många olika sätt men alla tycks överens
om att det fundamentalt har med individuell frihet att göra. I vaije land har de
styrande politikerna formuleringsmonopol och definierar demokrati som det
passar dem. l vårt land och jämförbara
länder brukar det definieras som majoritetsstyre. Ett beslut som stöds av en majoritet, om än aldrig så liten, betecknas
som demokratiskt.
I vaije samhälle är det makthavarna
som behärskar informationen och dess
instrument, och i vaije samhälle ger
makthavarna folket den information som
det ligger i deras intresse att ge. På varje
samhälles informationskarta finns det
därdför svarta hål.
Ett av vårt svenska samhälles många
svarta hål gäller den helt uteblivna informationen om vår s k demokratis svagheter, det faktum att majoriteter – i demokratisk ordning – kan förtrycka och utsuga minoriteter, något som regelmässigt
också sker. Men eftersom människorna
har en fantastisk förmåga att tro vad som
ligger i deras intresse att tro, känner sig
beslutsfattarna alltid övertygade om att
beslutet (som uteslutande gynnar majoritetens intressen) är rättvist och välsignelsebringande för alla i samhället.
Under 1970-talet blev det i västvärlden
extra populärt att med hjälp av hundratals statliga regleringar inskränka företagarnas rörelsefrihet och med hjälp av
skatter lägga beslag på en stor del av det
kapital, företagarna i annat fall skulle ha
investerat. Naturligtvis fattade majoritetens medlemmar dessa beslut med det
allra bästa samvete och övertygade om
att i tvångströjor insnäijda och med kon- 247
fiskaloriska skatter plundrade företagare
skulle fungera lika bra som fria och
oplundrade företagare tidigare gjort. Och
eftersom informationen om dessa sammanhang var obefintlig – ett svart hål –
kunde ju ingen begripa varför plötsligt
företagarminoriteten slutade investera
och sysselsätta folk som tidigare, begripa varför plötsligt en kris med stagnation
och arbetslöshet uppstod.
Informationens svarta hål
Vi har i vårt land en socialiserad sjukvård men eftersom alla partier hittills varit överens om detta system har termen
socialiserad inte fått användas. l en artikel i Svensk Tidskrift (1/85) använde jag
termen och fick med anledning av artikeln en inbjudan att skriva om samma
ämne i Läkartidningen – dock endast på
villkor att termen inte användes (artikeln
kom i nämnda tidning 13/85).
Alla har i dag klart för sig att vår sjukvård i många avseenden fungerar erbarmligt illa, men ingen förstår varför.
Om man gör klart för sig att vår sjukvård
är socialiserad och måste ha de egenskaper ett socialiserat system alltid har, blir
det genast lättare.
Den balans och jämlikhet mellan producent och konsument som utmärker ett
marknadssystem finns inte i ett socialistiskt. Här har alltid producenterna –
personal, fack och politiker- ett oerhört
övertag gentemot konsumenterna – patienterna. Patienterna blir här en sorts
nådehjon som ödmjukt och fogligt måste
tigga om vård, medan de i ett system
med privata läkare och sjukhus blir kunder med den makt en kund alltid har.
Informationens svarta hål förklarar varför ingen i vårt land någonsin snuddat
248
vid dessa avgörande sammanhang (se
härom en kommande artikel i Sunt Förnuft 6/1985).
Detsamma gäller om vår socialiserade
skola ~ producenterna har tagit makten,
medan konsumenterna (elever och föräldrar) berövats all makt. När jag som
medlem i en föräldraförening en gång
frågade rektor vad man föregående år
sysslat med, blev svaret – med rökrutor
och fickpengar. Jämför med vad föräldrarna i en privat skola får syssla med –
anställning av lärare, val av läroböcker,
kursplaner etc.
Barn är av naturen utrustade med ett
oerhört starkt kunskapsbegär, men vår
socialiserade skola lyckas ofta snabbt
och effektivt ta död på detta begär. l
brist på motivation upplever många barn
skolan som ett fängelse och reagerar
med arbetsvägran och skolk. Naturligtvis finner skolans producenter att felet
ligger hos eleverna, som skickas till psykologer och läkare. Men det producenterna kallar disciplinproblem är i realiteten en revolt, en berättigad revolt, det
enda i vår skola som kan åstadkomma
reformer och ändringar till det bättre.
Informationens svarta hål förklarar frånvaron av verkligt konstruktivt tänkande
på skolans område.
Politikerföraktet
Våra politiker beklagar sig bittert över
detta förakt. De borde i stället begrunda
orsakerna, gemensamma för samtliga
partier. När de borgerliga partierna efter
mer än fyrtio års politisk ökenvandring
1976 fick bestiga taburetterna, gjorde
den småskurna rivaliteten dem regeringsodugliga och resulterade i ett politiskt fiasko som inte kunde varit större.
När socialdemokraterna 1982 tog över
konkursboet (med en statsskuld som för
decennier kommer att kännas som en
kvarnsten) , hade de alla chanser att regera bättre än företrädarna – sämre var
omöjligt. Härtill kom att sossarna lärt sig
vissa läxor av sina tidigare misslyckanden och faktiskt gjorde en del riktigt bra
saker – devalvering, sänkning av marginalskatterna, frisläppande av kreditmarknaden etc.
Till det politiska spelets regler hör
emellertid att aldrig någonsin visa en politisk motståndare normal mänsklig hövlighet och generositet, att aldrig ge honom ett erkännande när han gjort något
bra. Tydligen är man rädd att han skulle
kunna tjäna på ett sådant erkännande.
När borgarna 1981 på goda grunder
devalverade med 10 procent kastade sig
sossarna över dem och betecknade åtgärden som vansinnig, och när sossarna
1982 på goda grunder devalverade med
16 procent upprepades samma beklämmande skådespel. Vad kan ett sådant beteende skapa annat än förakt?
Vad som i dag gör att man trots allt
kan se framtiden an med en viss optimism är att de nya ideerna hela tiden
arbetar, hela tiden breder ut sig. Skulle
en borgerlig regering ta över 1985, kommer dess chanser att lyckas att vara långt
bättre än fallet var 1976. Därför att dess
bärande ideer är helt andra.
Höstens val och de nya ideerna
Kommunismens och socialismens
visioner har vissnat. I stället upplever
frihetstanken en renässans. De nya
ideerna anammades först av de
konservativa partierna. Det är naturligt,
skriver Sven Rydenfelt,för dessa är mer
liberala än de partier som kallar sig
liberala. De nya ideerna är djupt kritiska
inte bara mot östblockets helsocialism
utan också mot de västliga
välfärdsstaternas halvsocialism. I
Sverige har denna resulterat bl a i
socialiserad sjukvård och skola och ett
näringsliv insnärjt i tvångströja. Skulle
en borgerlig regering ta över 1985
kommer dess chanser att vara långt
bättre än 1976 för dess ideer är helt
andra än då.
Sven Rydenfelt har varit
universitetslektor i nationalekonomi
vid Lunds Universitet.
Ett spöke hemsöker Europa – kommunismens spöke. Så skrev Marx 1848 i
inledningen till Kommunistiska manifestet. Med en otrolig överdrift, eftersom
inte många vid den tiden hört talas om
fenomenet. Så småningom kom dock
kommunism och socialism att ta gestalt
och verkligen bli till spöken som skulle
skrämma inte bara Europa utan världen.
I dag har dessa politiska ideers drömballonger punkterats och sjunkit till marken som grå trasor. Deras eldar har falnat, deras visioner vissnat och deras
spöken slutat att skrämma.
I dag är det ett annat spöke som hemsöker världen, ett spöke som framför allt
skrämmer socialister. De kallar det hö-
gerspöket – ett öknamn. I verkligheten
har det varken med höger eller vänster
att göra, i verkligheten är det fråga om en
frihetstankens renässans. Socialisterna
likaväl som välfärdsstaternas halvsocialister är lika chockerade över att fler och
fler människor samlas under frihetsideeroas fanor. Särskilt skrämmande för
försvararna av det etablerade samhället
har varit det faktum att framför allt ungdomen, den nya generationen, attraherats.
Naturligtvis kom de nya vindarna från
Förenta staterna, ett land där frihet och
konkurrens på det ekonomiska området
skapat världens i särklass högsta levnadsstandard och där frihet och konkurrens på det andliga området skapat en
kultur och en vetenskap av sådan klass
att lejonparten av Nobelprisen alltid
hamnar i USA.
De nya ideerna är djupt kritiska inte
bara mot östblockets helsocialism utan
också mot de västliga välfärdsstaternas
halvsocialism. Deras kritik av det bestå-
246
ende innebär en radikalism som skrämmer alla försvarare av det etablerade
samhället. Den nya vågen som kommit
att kallas ömsom nykonservatism och
ömsom nyliberalism, har som en radikal
rörelse ingenting med konservatism i
dess gamla betydelse att göra. Inte heller
har den mycket att göra med det tidigare
halvsocialistiska parti som i vårt land
uppträtt under falskskylten liberalism.
Nya vindar över Sverige
I vårt land accepterades de nya ideerna
först av Fria moderata studentförbundet
(ej partianslutet) och därnäst av Moderata ungdomsförbundet. När de omvälvande ideerna började sprida sig även
inom det moderata partiet, är det självklart att de stötte på hårt motstånd från
de konservativa medlemmarna. Men nya
livskraftiga ideer har en genomslagskraft
som inte går att stoppa och det nya partiprogrammet är starkt påverkat av frihetsideerna.
Att det överallt i världen blev de konservativa partierna som först anammade
de nya ideerna kan inte förvåna, eftersom dessa partier sedan länge varit i
grunden mer liberala än de partier som
uppträtt under denna skylt. I två av världens viktigaste länder, Förenta staterna
och Storbritannien, sitter sedan några år
regeringar vars program är starkt påverkade av dessa ideer. Att ideerna måste
möta starkt motstånd även inom dessa
partier och regeringar är ofrånkomligt
och förklarar att genomslaget i den praktiska politiken blivit mindre än vad
många väntat sig.
Naturligtvis sprider sig ideerna även
utanför de konservativa partierna. I vårt
land har folkpartiet under sin nye ledare,
Bengt Westerberg, fått en liberal inriktning som det tidigare saknade.
Mest överraskande är genomslagskraften inom det socialistiska lägret. De
nya ideerna håller sakta men säkert på
att infiltrera inte bara den svenska socialdemokratin utan även dess broderpartier ute i världen. Till och med inom de
socialistiska staterna är socialism och
centralstyrning på reträtt. Mest märks
detta i Kina, minst i Sovjetunionen. Men
misströsta inte – det kommer snart att
märkas även där.
En statsmakt som kan garantera medborgarnas säkerhet till liv och egendom
– lag och ordning – är en nödvändighet,
och människorna har alltid varit beredda
att betala en hel del i form av skatter för
denna trygghet. Den moderna välfärdsstaten har emellertid gått oerhört mycket
längre och tagit över mängder av funktioner som – enligt de nya ideerna –
bättre och effektivare kan skötas i privat
regi. Och ju större staten blivit, desto
mindre har de enskilda människorna blivit.
Staten har utvecklats till en förrnyndarstat som överlåtit mindre och mindre
åt individernas egna ansvar och insatser.
Och allt vad staten gör, sker med hjälp
av lagstiftning, poliser, domstolar och
hot om straff för den som inte åtlyder
statens order. Staten arbetar alltid med
våldet som redskap, och det är emot detta orimligt omfattande våldsregemente
de nya ideerna sätter in sin kritik. Eftersom frihet och tvång är fiender från begynnelsen, måste också statligt tvång
och demokrati komma i motsatsställning
till varandra.
Demokratins svagheter
Begreppet demokrati kan definieras på
många olika sätt men alla tycks överens
om att det fundamentalt har med individuell frihet att göra. I vaije land har de
styrande politikerna formuleringsmonopol och definierar demokrati som det
passar dem. l vårt land och jämförbara
länder brukar det definieras som majoritetsstyre. Ett beslut som stöds av en majoritet, om än aldrig så liten, betecknas
som demokratiskt.
I vaije samhälle är det makthavarna
som behärskar informationen och dess
instrument, och i vaije samhälle ger
makthavarna folket den information som
det ligger i deras intresse att ge. På varje
samhälles informationskarta finns det
därdför svarta hål.
Ett av vårt svenska samhälles många
svarta hål gäller den helt uteblivna informationen om vår s k demokratis svagheter, det faktum att majoriteter – i demokratisk ordning – kan förtrycka och utsuga minoriteter, något som regelmässigt
också sker. Men eftersom människorna
har en fantastisk förmåga att tro vad som
ligger i deras intresse att tro, känner sig
beslutsfattarna alltid övertygade om att
beslutet (som uteslutande gynnar majoritetens intressen) är rättvist och välsignelsebringande för alla i samhället.
Under 1970-talet blev det i västvärlden
extra populärt att med hjälp av hundratals statliga regleringar inskränka företagarnas rörelsefrihet och med hjälp av
skatter lägga beslag på en stor del av det
kapital, företagarna i annat fall skulle ha
investerat. Naturligtvis fattade majoritetens medlemmar dessa beslut med det
allra bästa samvete och övertygade om
att i tvångströjor insnäijda och med kon- 247
fiskaloriska skatter plundrade företagare
skulle fungera lika bra som fria och
oplundrade företagare tidigare gjort. Och
eftersom informationen om dessa sammanhang var obefintlig – ett svart hål –
kunde ju ingen begripa varför plötsligt
företagarminoriteten slutade investera
och sysselsätta folk som tidigare, begripa varför plötsligt en kris med stagnation
och arbetslöshet uppstod.
Informationens svarta hål
Vi har i vårt land en socialiserad sjukvård men eftersom alla partier hittills varit överens om detta system har termen
socialiserad inte fått användas. l en artikel i Svensk Tidskrift (1/85) använde jag
termen och fick med anledning av artikeln en inbjudan att skriva om samma
ämne i Läkartidningen – dock endast på
villkor att termen inte användes (artikeln
kom i nämnda tidning 13/85).
Alla har i dag klart för sig att vår sjukvård i många avseenden fungerar erbarmligt illa, men ingen förstår varför.
Om man gör klart för sig att vår sjukvård
är socialiserad och måste ha de egenskaper ett socialiserat system alltid har, blir
det genast lättare.
Den balans och jämlikhet mellan producent och konsument som utmärker ett
marknadssystem finns inte i ett socialistiskt. Här har alltid producenterna –
personal, fack och politiker- ett oerhört
övertag gentemot konsumenterna – patienterna. Patienterna blir här en sorts
nådehjon som ödmjukt och fogligt måste
tigga om vård, medan de i ett system
med privata läkare och sjukhus blir kunder med den makt en kund alltid har.
Informationens svarta hål förklarar varför ingen i vårt land någonsin snuddat
248
vid dessa avgörande sammanhang (se
härom en kommande artikel i Sunt Förnuft 6/1985).
Detsamma gäller om vår socialiserade
skola ~ producenterna har tagit makten,
medan konsumenterna (elever och föräldrar) berövats all makt. När jag som
medlem i en föräldraförening en gång
frågade rektor vad man föregående år
sysslat med, blev svaret – med rökrutor
och fickpengar. Jämför med vad föräldrarna i en privat skola får syssla med –
anställning av lärare, val av läroböcker,
kursplaner etc.
Barn är av naturen utrustade med ett
oerhört starkt kunskapsbegär, men vår
socialiserade skola lyckas ofta snabbt
och effektivt ta död på detta begär. l
brist på motivation upplever många barn
skolan som ett fängelse och reagerar
med arbetsvägran och skolk. Naturligtvis finner skolans producenter att felet
ligger hos eleverna, som skickas till psykologer och läkare. Men det producenterna kallar disciplinproblem är i realiteten en revolt, en berättigad revolt, det
enda i vår skola som kan åstadkomma
reformer och ändringar till det bättre.
Informationens svarta hål förklarar frånvaron av verkligt konstruktivt tänkande
på skolans område.
Politikerföraktet
Våra politiker beklagar sig bittert över
detta förakt. De borde i stället begrunda
orsakerna, gemensamma för samtliga
partier. När de borgerliga partierna efter
mer än fyrtio års politisk ökenvandring
1976 fick bestiga taburetterna, gjorde
den småskurna rivaliteten dem regeringsodugliga och resulterade i ett politiskt fiasko som inte kunde varit större.
När socialdemokraterna 1982 tog över
konkursboet (med en statsskuld som för
decennier kommer att kännas som en
kvarnsten) , hade de alla chanser att regera bättre än företrädarna – sämre var
omöjligt. Härtill kom att sossarna lärt sig
vissa läxor av sina tidigare misslyckanden och faktiskt gjorde en del riktigt bra
saker – devalvering, sänkning av marginalskatterna, frisläppande av kreditmarknaden etc.
Till det politiska spelets regler hör
emellertid att aldrig någonsin visa en politisk motståndare normal mänsklig hövlighet och generositet, att aldrig ge honom ett erkännande när han gjort något
bra. Tydligen är man rädd att han skulle
kunna tjäna på ett sådant erkännande.
När borgarna 1981 på goda grunder
devalverade med 10 procent kastade sig
sossarna över dem och betecknade åtgärden som vansinnig, och när sossarna
1982 på goda grunder devalverade med
16 procent upprepades samma beklämmande skådespel. Vad kan ett sådant beteende skapa annat än förakt?
Vad som i dag gör att man trots allt
kan se framtiden an med en viss optimism är att de nya ideerna hela tiden
arbetar, hela tiden breder ut sig. Skulle
en borgerlig regering ta över 1985, kommer dess chanser att lyckas att vara långt
bättre än fallet var 1976. Därför att dess
bärande ideer är helt andra.