Svend Dahl; Möte med den amerikanska högern
1998
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MÖTE MED DEN
AMERIKANSKA HOGERN
SVEND DAHL
För Europa är det viktigt att den amerikanske presidenten står för frihandel
och en aktiv utrikespolitik. R epublikanernas alltmer isolationistiska hållning är
därför knappast tilltalande.
P
å knapparna man kan
köpa utanför konferenslokalen står det
”Impeach Bill Clinton”
– ställ Bill Clinton inför
riksrätt. Och att döma av vad konferensdeltagama pryder sina kavajer
med, så lär knappförsäljaren inte ha
några problem med att ra alfårerna att
gå runt.
Jag är på CPAC-98, en konferens
för aktivister inom det republikanska
partiet. Här möts representanter för
olika religiösa grupperingar, anhängare av rätten att bära vapen och så
förstås småföretagare och skattebetalare som tycker att politikerna i
Washington lägger sig i för mycket.
Det är till stor del tack vare dessa
konservativa gräsrötter och deras stora kampanjinsatser som republikanerna vunnit två kongressval i rad.
SVEND DAHL är frilansskribent och
City- utl ivers itetets capito/iumslipendiat i Washington DC.
Jag är med andra ord mitt i den
”stora högerkonspiration” med syfte
att smutskasta presidenten, som enligt
Hillary Clinton ligger bakom de senaste anklagelserna mot Bill Clinton.
Den konservativa rörelse, som jag
möter på ett konferenshotell utanför
Washington DC, beskylls emellertid
inte bara för att koka ihop historier
om Bill Clintons sexliv. Faktum är
att den förvandlat det politiska landskapet i USA.
Agrarkapitalism grunden för
USA
Republikanerna var länge partiet
som stod för Alexander Hamiltons
ideer från debatten om den amerikanska konstitutionen, och föresprå-
kade en stark federal statsmakt och
industrialism. Demokraterna var däremot Thomas Jeffersons parti. De
försvarade långtgående rättigheter for
delstaterna och såg, precis som
Jefferson, agrarkapitalismen som
grunden för USA. Medan republikanerna var en koalition mellan indusSVENSK TID SKRIFT
ttiinttessen i norra USA och jordbrukare i mellanvänstem, var demokraterna den konservativa söderns parti.
Successivt under efterkrigstiden
har partierna bytt plats. Demokraterna är idag den starka federala statsmaktens parti med en tydlig bas i
nordöst. Och republikanerna har förvandlats rill det konservativa partiet –
som motsätter sig en stark federal
statsmakt – och som har sina starkaste
fåsten i södra och västra USA.
Det är detta nya republikanska partijag möter på CPAC:
Bekymrat frågar konferensdeltagama de republikanska ledarna i kongressen om de verkligen gör allt för
att säkra rätten att bära vapen.
Ärkekonservativ radioröst
En talare drar rungande applåder när
han beskyller liberala politiker, liberala medier och Hollywood för att
motverka familjevärden och i stället
”uppmuntra den homosexuella livsstilen”.
Överste Oliver North, känd från
21
den s k Iran-Contras-affåren på 80-
talet och idag ärkekonservativ radiopratare möts av jubel när han säger
att republikaner som är för sena aborter inte borde ra bidrag från partiets
centrala kampanjkassa, och därmed i
praktiken hindras från att kandidera.
Inte tillräckligt konservativ
Senatorn från Missouri, John
Ashcroft rar stående ovationer, när
han säger att Bill Clinton, med den
sen. De håller visserligen konservativa tal, men deras politik är inte tillräckligt konservativ konstaterar han.
– Republikanerna måste ha en ledare som glöder för våra värderingar,
säger han till den jublande publiken.
Det är uppenbart att Ashcroft ser
sig själv som denne nye ledare, med
siktet inställt på Vita huset om två år.
Något som konferensdeltagama inte
alls skulle ha något emot:
– Ashcroft är
senaste sexskandalen, vanhedrat pre- vår
siclentämbetet och borde avgå. Precis som många andra konservativa kritiserar
han också de republikanska
ledarna i
kongres- 22 SVENSK TIDSKRIFT
man, han är en riktig konservativ,
förklarar t ex en man från Georgia
som jag pratar med.
Många både inom och utom republikanerna är oroliga för denna utveckling. De ser en risk för att det republikanska partiet kommer att tas
över av religiösa konservativa fanatiker. Den före detta presidenten
Gerald Ford varnade t ex för en tid
sedan för att republikanerna kommer
att göra sig omöjliga i framtida presidentval, om de låter sig styras av en
liten grupp extrema abortmotståndare.
Men risken för att det skulle hända
ter sig liten. För det första är de flesta
konservativa aktivister inga fanatiker,
de är vanliga religiösa arnerikaner
med konservativa värderingar. För
det andra måste en republikansk presidentkandidat ha förmågan att ena
höger och vänster inom partiet, vilket utesluter kandidater som Pat
Buchanan och- förmodligen- John
Ashcroft. Dessutom har det visat sig
att många konservativa politiker som
valts in i kongressen med stöd från
den kristna högern blivit ganska moderata när de väl konfronterats med
den politiska verkligheten i Washington.
Misslyckande i sakpolitiken
Den kristna högern utmålas ofta som
mycket betydelsefull, och visst har
den varit det när det gäller mobilisering av väljare. Men sett till sakpolitiken har den varit ett misslyckande.
Trots republikanska presidenter på
80-talet och en republikansk kongress sedan 1994 har inte något av
rörelsens mål – t ex att genomdriva
ett förbud mot aborter – förverkligats. På senare tid har detta faktiskt
fatt flera religiösa ledare att överväga
om det inte blivit dags att lägga politiken på hyllan och ägna sig mer åt
religion.
Nej, extrema åsikter bland gräsröttema är knappast republikanernas allvarligaste problem.
De senaste årens framgångar har
byggt på att republikanerna profilerat
sig som en anti-rörelse. Man har varit
emot presidenten, den federala stats- ”Den kristna hö-
gern utmålas ofta som
mycket betydelsefull,
och visst har den varit
det när det gäller mobilisering av väljare.
Men sett till sakpolitiken har den varit ett
misslyckande.
”makten, skatter, den dåliga moralen i
samhället o s v.
Men för att framgångarna skall
fortsätta måste republikanerna ha ett
positivt budskap. Nostalgiskt blickar
man tillbaka på Ronald Reagan och
hans förmåga att med några enkla ord
måla upp en positiv bild av vad han
ville med sin politik.
Det verkliga problemet för republikanerna är att de inte har ett bra
svar på frågan om varför man skall
rösta på dem. De partiaktivister jag
pratar med är alla medvetna om problemet, men när jag ber dem att enkelt förklara för mig varför jag skall
rösta på republikanerna kommer de
alla dragande med presidentens dåliga
moral och de höga skatterna. Inte ens
John Kasich, ordföranden för representanthusets budgetutskott, och en
SVEN S K TID SKRIFT
potentiell presidentkandidat, har ett
bra svar när han diskuterar dessa frå-
gor med konferensdeltagarna.
Det finns dem som ser en återgång
till Alexander Harniltons ideal som
lösningen på problemet. Republikanerna måste sluta kritisera staten och
i stället bli partiet som återupprättar
respekten för konstitutionen och den
federala statsmakten, skrev William
Kristol, redaktör för tidskriften
Weekly Standard, i en uppmärksammad artikel i Wall Street Journal förra
året. Den federala statsmakten är inte
fienden, den är ett naturligt redskap
om man vill bekämpa brottslighet,
förbättra skolan och föra en aktiv utrikespolitik, menar Kristol.
En sak är emellertid säker. Här på
CPAC är det ra som uppskattar
Kristols ideer:
– Kristol är egentligen en liberal
som hyllar Roosevelt, Kennedy och
Johnson, men han försöker låta konservativ, förklarar en konferensdeltagare för mig.
Wall Street viktigare än
Washington
Har det då någon betydelse, vad som
händer med republikanerna? För oss i
Europa är det viktigt att USA styrs av
politiker som är för en aktiv utrikespolitik och frihandel, och då är republikanernas allt mer isolationistiska
konservativa falang knappast tilltalande. Men för de flesta arnerikaner spelar det ingen roll. Det som händer på
Wall Street är helt enkelt mycket
viktigare än det som händer i
Washington.
23
AMERIKANSKA HOGERN
SVEND DAHL
För Europa är det viktigt att den amerikanske presidenten står för frihandel
och en aktiv utrikespolitik. R epublikanernas alltmer isolationistiska hållning är
därför knappast tilltalande.
P
å knapparna man kan
köpa utanför konferenslokalen står det
”Impeach Bill Clinton”
– ställ Bill Clinton inför
riksrätt. Och att döma av vad konferensdeltagama pryder sina kavajer
med, så lär knappförsäljaren inte ha
några problem med att ra alfårerna att
gå runt.
Jag är på CPAC-98, en konferens
för aktivister inom det republikanska
partiet. Här möts representanter för
olika religiösa grupperingar, anhängare av rätten att bära vapen och så
förstås småföretagare och skattebetalare som tycker att politikerna i
Washington lägger sig i för mycket.
Det är till stor del tack vare dessa
konservativa gräsrötter och deras stora kampanjinsatser som republikanerna vunnit två kongressval i rad.
SVEND DAHL är frilansskribent och
City- utl ivers itetets capito/iumslipendiat i Washington DC.
Jag är med andra ord mitt i den
”stora högerkonspiration” med syfte
att smutskasta presidenten, som enligt
Hillary Clinton ligger bakom de senaste anklagelserna mot Bill Clinton.
Den konservativa rörelse, som jag
möter på ett konferenshotell utanför
Washington DC, beskylls emellertid
inte bara för att koka ihop historier
om Bill Clintons sexliv. Faktum är
att den förvandlat det politiska landskapet i USA.
Agrarkapitalism grunden för
USA
Republikanerna var länge partiet
som stod för Alexander Hamiltons
ideer från debatten om den amerikanska konstitutionen, och föresprå-
kade en stark federal statsmakt och
industrialism. Demokraterna var däremot Thomas Jeffersons parti. De
försvarade långtgående rättigheter for
delstaterna och såg, precis som
Jefferson, agrarkapitalismen som
grunden för USA. Medan republikanerna var en koalition mellan indusSVENSK TID SKRIFT
ttiinttessen i norra USA och jordbrukare i mellanvänstem, var demokraterna den konservativa söderns parti.
Successivt under efterkrigstiden
har partierna bytt plats. Demokraterna är idag den starka federala statsmaktens parti med en tydlig bas i
nordöst. Och republikanerna har förvandlats rill det konservativa partiet –
som motsätter sig en stark federal
statsmakt – och som har sina starkaste
fåsten i södra och västra USA.
Det är detta nya republikanska partijag möter på CPAC:
Bekymrat frågar konferensdeltagama de republikanska ledarna i kongressen om de verkligen gör allt för
att säkra rätten att bära vapen.
Ärkekonservativ radioröst
En talare drar rungande applåder när
han beskyller liberala politiker, liberala medier och Hollywood för att
motverka familjevärden och i stället
”uppmuntra den homosexuella livsstilen”.
Överste Oliver North, känd från
21
den s k Iran-Contras-affåren på 80-
talet och idag ärkekonservativ radiopratare möts av jubel när han säger
att republikaner som är för sena aborter inte borde ra bidrag från partiets
centrala kampanjkassa, och därmed i
praktiken hindras från att kandidera.
Inte tillräckligt konservativ
Senatorn från Missouri, John
Ashcroft rar stående ovationer, när
han säger att Bill Clinton, med den
sen. De håller visserligen konservativa tal, men deras politik är inte tillräckligt konservativ konstaterar han.
– Republikanerna måste ha en ledare som glöder för våra värderingar,
säger han till den jublande publiken.
Det är uppenbart att Ashcroft ser
sig själv som denne nye ledare, med
siktet inställt på Vita huset om två år.
Något som konferensdeltagama inte
alls skulle ha något emot:
– Ashcroft är
senaste sexskandalen, vanhedrat pre- vår
siclentämbetet och borde avgå. Precis som många andra konservativa kritiserar
han också de republikanska
ledarna i
kongres- 22 SVENSK TIDSKRIFT
man, han är en riktig konservativ,
förklarar t ex en man från Georgia
som jag pratar med.
Många både inom och utom republikanerna är oroliga för denna utveckling. De ser en risk för att det republikanska partiet kommer att tas
över av religiösa konservativa fanatiker. Den före detta presidenten
Gerald Ford varnade t ex för en tid
sedan för att republikanerna kommer
att göra sig omöjliga i framtida presidentval, om de låter sig styras av en
liten grupp extrema abortmotståndare.
Men risken för att det skulle hända
ter sig liten. För det första är de flesta
konservativa aktivister inga fanatiker,
de är vanliga religiösa arnerikaner
med konservativa värderingar. För
det andra måste en republikansk presidentkandidat ha förmågan att ena
höger och vänster inom partiet, vilket utesluter kandidater som Pat
Buchanan och- förmodligen- John
Ashcroft. Dessutom har det visat sig
att många konservativa politiker som
valts in i kongressen med stöd från
den kristna högern blivit ganska moderata när de väl konfronterats med
den politiska verkligheten i Washington.
Misslyckande i sakpolitiken
Den kristna högern utmålas ofta som
mycket betydelsefull, och visst har
den varit det när det gäller mobilisering av väljare. Men sett till sakpolitiken har den varit ett misslyckande.
Trots republikanska presidenter på
80-talet och en republikansk kongress sedan 1994 har inte något av
rörelsens mål – t ex att genomdriva
ett förbud mot aborter – förverkligats. På senare tid har detta faktiskt
fatt flera religiösa ledare att överväga
om det inte blivit dags att lägga politiken på hyllan och ägna sig mer åt
religion.
Nej, extrema åsikter bland gräsröttema är knappast republikanernas allvarligaste problem.
De senaste årens framgångar har
byggt på att republikanerna profilerat
sig som en anti-rörelse. Man har varit
emot presidenten, den federala stats- ”Den kristna hö-
gern utmålas ofta som
mycket betydelsefull,
och visst har den varit
det när det gäller mobilisering av väljare.
Men sett till sakpolitiken har den varit ett
misslyckande.
”makten, skatter, den dåliga moralen i
samhället o s v.
Men för att framgångarna skall
fortsätta måste republikanerna ha ett
positivt budskap. Nostalgiskt blickar
man tillbaka på Ronald Reagan och
hans förmåga att med några enkla ord
måla upp en positiv bild av vad han
ville med sin politik.
Det verkliga problemet för republikanerna är att de inte har ett bra
svar på frågan om varför man skall
rösta på dem. De partiaktivister jag
pratar med är alla medvetna om problemet, men när jag ber dem att enkelt förklara för mig varför jag skall
rösta på republikanerna kommer de
alla dragande med presidentens dåliga
moral och de höga skatterna. Inte ens
John Kasich, ordföranden för representanthusets budgetutskott, och en
SVEN S K TID SKRIFT
potentiell presidentkandidat, har ett
bra svar när han diskuterar dessa frå-
gor med konferensdeltagarna.
Det finns dem som ser en återgång
till Alexander Harniltons ideal som
lösningen på problemet. Republikanerna måste sluta kritisera staten och
i stället bli partiet som återupprättar
respekten för konstitutionen och den
federala statsmakten, skrev William
Kristol, redaktör för tidskriften
Weekly Standard, i en uppmärksammad artikel i Wall Street Journal förra
året. Den federala statsmakten är inte
fienden, den är ett naturligt redskap
om man vill bekämpa brottslighet,
förbättra skolan och föra en aktiv utrikespolitik, menar Kristol.
En sak är emellertid säker. Här på
CPAC är det ra som uppskattar
Kristols ideer:
– Kristol är egentligen en liberal
som hyllar Roosevelt, Kennedy och
Johnson, men han försöker låta konservativ, förklarar en konferensdeltagare för mig.
Wall Street viktigare än
Washington
Har det då någon betydelse, vad som
händer med republikanerna? För oss i
Europa är det viktigt att USA styrs av
politiker som är för en aktiv utrikespolitik och frihandel, och då är republikanernas allt mer isolationistiska
konservativa falang knappast tilltalande. Men för de flesta arnerikaner spelar det ingen roll. Det som händer på
Wall Street är helt enkelt mycket
viktigare än det som händer i
Washington.
23