Sverige behöver en ny säkerhetsstrategi
Sverige behöver ett nytt sätt att analysera säkerhetshot, utforma politiska beslut och rusta försvaret av vår demokrati. Därför bör vi inrätta ett säkerhetspolitiskt råd, skriver Yoav Bartal.
När Putin tog makten i Ryssland år 2000 såg man i Sverige ljust på framtiden. Försvarsberedningen konstaterade inför 2004 års försvarsbeslut att ”i takt med att Ryssland stabiliserats har förutsägbarheten kring Rysslands agerande i framför allt utrikes- säkerhets och försvarspolitiska frågor ökat”.
Medan Sveriges politiska ledning skalade ner försvaret och fokuserade på utlandsuppdrag, växte och moderniserades Rysslands militärmakt med drygt 10 procent om året till över fyra procent av BNP, jämfört med Sveriges dryga en procent.
Den senaste tiden har kränkningar av svenska luftrummet och de obekräftade uppgifterna om att en militär undervattensfarkosost opererat djupt i Stockholms skärgård fått stor uppmärksamhet. Det går i linje med det ryska agerandet de senaste åren: en dramatisk upptrappning av den ryska försvarsförmågan och ett aggressivt agerande mot grannländer som vill samarbeta med den västliga allianser som EU och Nato.
• Det ukrainska fokets krav på att närma sig EU föranledde Rysslands ockupation av Krimhalvön och destabiliserande militära operationer i östra Ukraina.
• Dagar efter att Obama besökt Estland och lovat skydda landet vid angrepp kidnappades en estländsk underrättelseagent i Estland och sitter nu fängslad i Ryssland.
• En månad efter att Sverige undertecknat samarbetsavtal med Nato genomfördes flagranta kränkningar av svenskt luftrum.
Ryssland drar uppenbarligen slutsatsen att Östersjön kan utgöra en arena för framtida konflikter. Samma skäl som Putin använde för inmarschen i Georgien 2008 och Krim 2014 skulle kunna vara grund för hot och påtryckningar mot de baltiska länderna.
Sverige behöver ett nytt sätt att analysera säkerhetshot, utforma politiska beslut och rusta försvaret av vår demokrati. Ett grundproblem är Försvarsberedningens slutsatser om vilka hotbilder som föreligger och hur Sveriges försvars- och säkerhetspolitik bör utformas. Försvarsberedningen består nämligen av representanter för de politiska partierna, som ska kompromissa fram slutsatserna, vilket riskerar att filtrera analyserna från obehagliga sanningar och att de politiska ambitionerna inte matchar de resurser som avsätts för försvarsmakten.
Därför bör vi inrätta ett säkerhetspolitiskt råd, så att Sveriges säkerhetspolitik tar tillvara på kompetensen hos relevanta forskningsinstitutioner och myndigheter. Flera länder, inte minst USA och Storbritannien, har säkerhetspolitiska råd, som fungerar som ett forum för statsledningens säkerhetspolitiska överväganden.
Dessutom måste förmågan att försvara Sverige stärkas och resurserna öka till försvaret, inte minst när det gäller insatser runt och över Östersjön. Om ett land med andra politiska mål än Sverige är berett att tillgripa militära maktmedel i vårt närområde räcker det inte med att vara en ”humanitär stormakt”.
Ett medlemskap i Nato skulle förbättra vår säkerhet. Nato är den viktigaste samarbetsorganisationen för att skydda demokratier i världen, som Sverige sedan årtionden samverkat med. Med ett medlemskap skulle vi vara med och fatta beslut istället för att passivt invänta andras ställningstaganden.
Sverige bör slutligen även värna relationen till det ryska folket och kulturlivet. Det är ryska oppositionella, journalister och hbt-personer som drabbas av Putins auktoritära styre. Det är viktigt att klargöra ”att ryssarna fortfarande är våra vänner och en del av den europeiska familjen,” skriver exempelvis den inflytelserike Rysslandsexperten Edward Lucas. EU har en viktig roll för att stärka stödet till demokratiska krafter i Ryssland.
Sverige ska alltid sträva efter att lösa konflikter genom samtal, utbyten och förhandlingar. Men om inte vi är beredda att vidta åtgärder för att försvara oss kommer auktoritära krafter att ta över.
Yoav Bartal är strategisk rådgivare, tidigare pressekreterare och politisk sakkunnig(fp) i Regeringskansliet.