Sverige behöver ny 4 oktober-rörelse
Covid-19 har skapat tre kriser: Den medicinska, den ekonomiska samt den för marknadsekonomin och det fria näringslivet. Den samlade vänstern med allt från övervintrade 68-or med Jan Guillou i spetsen, som hävdar att kapitalism dödar, till dagens kommunister, socialdemokrater och miljöpartister har parallellt med bekämpningen av viruset, inlett en verbal kampanj med långtgående förslag om att socialisera delar av näringslivet och begränsa det fria näringslivets roll, skriver Christer Baldhagen.
Många i vänstern har under lång tid varit tysta med sina socialiseringsåsikter, som de inte övergivit utan haft i bakfickan hela tiden för att vid rätt tillfälle åter låta dem komma ut. Orsaken till tystnaden under de senaste decennierna har naturligtvis varit att de sett vilket välstånd som kommer ur en fri marknadsekonomi och ett fritt näringsliv. Välståndet i den fria världen är enormt mycket högre för alla jämfört med för femtio år sedan, då senaste strid om ägandet stod när socialdemokraterna lanserade löntagarfonderna. Även i U-länderna har välståndet ökat kraftigt i länder med marknadsekonomi och fattigdomen minskat kraftigt.
Antalet människor som lever i extrem fattigdom har minskat från 1,9 miljarder till 736 miljoner sedan 1981. Samtidigt har världens befolkning ökat från 5 miljarder till drygt 7 miljarder. Andelen människor som lever i extrem fattigdom har på 40 år minskat från knappt 40 procent till ca 10 procent.
På 1980-talet förlorade den svenska vänstern socialiseringsdebatten. Orsaken till detta var det motstånd till löntagarfonder som framför allt mobiliserades från det samlade näringslivet och som manifesterades den 4 oktober i 1983 i Stockholm. Även stora delar av de borgerliga partierna deltog aktivt i kampen och kampanjerna för ett fritt näringsliv.
Genom de starka och sakliga upplysningskampanjerna tog svenska folket till sig uppfattningen att marknadsekonomi och fritt näringsliv är den bästa välståndsskapande faktorn. De skapar jobb, ökade skatteintäkter, finansierar offentlig välfärd, ger utveckling och innovationer samt inte minst bidrar till ett bättre klimat. Men nu, med Covid-19 ifrågasätts allt detta.
Och problemet är att för få tar sig tid att ta debatten med vänstern och lyfta fram alla fördelar med marknadsekonomi och ett fritt näringsliv. Undantag finns som bland andra PM Nilsson och hans kollegor i Dagens Industri liksom Maria Ludvigsson på Svenska Dagbladets ledarsida. Men företrädare för det samlade näringslivet, organisationen Svenskt Näringsliv förhåller sig tysta. När de väl tar till orda har de mot bättre vetande stämt in i en del av vänsterns ifrågasättanden.
Svenskt Näringslivs förhållningssätt till diskussionen om aktieutdelningar är ett typexempel på illa genomtänkt ställningstagande. Organisationen lade sig platt när några statsråd hävdade att aktieutdelningar var olämpliga till följd av Covid-19-krisen. Min uppfattning är den rakt motsatta – sällan har aktieutdelningar varit så lämpliga som just nu. Pensionsbolagen som är de största ägarna till flertalet svenska aktiebolag, hade fått många miljarder som hade kunnat tillföras pensionärerna. Riskkapital behövs mer än någonsin, vilket aktieutdelningar hade lett till. För att inte tala om forskning och annan utveckling som behövs nu och som hade tillförts betydande kapital genom privata och offentliga stiftelser om aktieutdelningar skett.
I en riksdagsdebatt i mitten av april när frågan handlade om hur företag ska överleva och hur arbetstillfällen ska räddas, gick vänsterpartisten Ulla Andersson till våldsamt angrepp mot den marknadsekonomiska modellen. I debatten deltog bland andra Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson som förvånande nog lät Anderssons argumentation förbli obesvarad. Det visar på bristande ideologisk ryggrad när en moderat kan agera på det sättet – ser och hör verkligen inte Svantesson vänsterns nyvunna optimism och vilja att ifrågasätta marknadsekonomi och fritt näringsliv? Ju tystare marknadsekonomins förespråkare och utövare är, desto mer kraft får vänstern i sina angrepp.
Ett konkret exempel på vad som händer när man från moderaterna ryter ifrån är att vänstern tystnar eller ber om ursäkt. Finansmarknadsminister Per Bolund (MP), som gjort sig ökänd för att ifrågasätta AB Volvo betydelse för Sverige, gick i förra veckan ut i en debattartikel och hävdade att företagarna får skylla sig själva för effekterna av Covid-19, eftersom de inte förberett sig ekonomiskt genom att bygga finansiella buffertar. Denna gång tog moderatledaren Kristersson bladet från munnen och krävde en ursäkt. Den kom till slut, om än väldigt inlindad. Kristerssons agerande bör vara legio från alla icke-socialister – angrepp mot marknadsekonomin ska alltid besvaras samtidigt som följderna av dess motsats beskrivas.
Men det räcker inte med att bara vara reaktiv. En slagkraftig informationskampanj bör initieras av Svenskt Näringsliv, Företagarna och de icke-socialistiska partierna, för att förklara marknadsekonomin och den fria företagsamhetens välståndsskapande krafter liksom deras betydelse för ett demokratiskt och fritt samhälle.
Curt Nicolin, Ulf Laurin, Gunnar Randholm, Sture Eskilsson, Janerik Larsson, Antonia Ax:son Johnson, Thorbjörn Fälldin, Gösta Bohman och Ulf Adelsohn med flera tog debatten mot löntagarfonderna för snart 40 år. I dag behöver de efterföljare. Var finns de i näringslivet, akademin och politiken som inte viker en tum i kampen för det fria näringslivet och samhället? Träd fram, organisera er och starta arbetet. Sverige behöver det.
Christer Baldhagen är fd kommunikationsdirektör i försäkringsbranschen