Sverige – drömmarnas land

Den sociala rörligheten är hög i Sverige, betydligt högre än i USA. Ändå är det USA och inte Sverige som är allmänt känt som drömmarnas land, där alla har lika chans att lyckas oavsett bakgrund, skriver Charlotta Levay.

Bland allt spännande jag upptäckte när jag nyligen skrev en utredning för Framtidskommissionen om sammanhållning och rättvisa var en sak särskilt överraskande: Den sociala rörligheten är hög i Sverige, betydligt högre än i USA. Ändå är det USA och inte Sverige som är allmänt känt som drömmarnas land, där alla har lika chans att lyckas oavsett bakgrund. Men det är alltså i Sverige och andra nordiska länder som individens inkomster beror ovanligt lite på familjebakgrunden.

Om man mäter den sociala rörligheten som sambandet mellan fäders och söners inkomster så är den så kallade intergenerationella inkomstelasticiteten 0,24 i Sverige och 0,45 i USA, enligt en jämförelse av olika länder. Det betyder för svensk del att om Richards föräldrar har dubbelt så stora livsinkomster som Antons föräldrar så kan Richard själv förväntas tjäna 24 procent mer än Anton. Om de däremot hade bott i USA så hade Richard kunnat förväntas tjäna hela 45 procent mer än Anton. Ett annat sätt att åskådliggöra siffrorna är att i Sverige förklaras cirka 6 procent av inkomstvariationerna av fädernas inkomster och i USA är motsvarande siffra 20 procent.

En orsak till att inkomstmobiliteten är hög i Sverige och övriga Norden är att inkomstskillnaderna är så pass små, mindre än i andra rika länder. Om inkomstskalan är sammanpressad är det enklare att förflytta sig på den.

Det bör också sägas att när det gäller de allra högsta inkomstskikten så är inkomströrligheten begränsad även i Sverige. Hos den procent av befolkningen som tjänar allra mest sker en kraftig överföring av inkomster mellan generationerna. Det tycks inte bero på att toppinkomsttagarnas barn är mer välutbildade eller begåvade än andra utan på att det sker en direkt överföring av förmögenhet.

Detta sagt så finns det ändå en hög mobilitet i Sverige som gör verklig skillnad för människors livsvillkor. Framför allt ärvs inte fattigdom på samma sätt som i USA. Att växa upp med låg ekonomisk standard inverkar negativt på de framtida inkomstmöjligheterna även i Sverige, men det ger inga extrema nackdelar.

Den svenska sociala rörligheten bärs bland annat upp av en skola som ger någorlunda lika villkor för olika barn att lära sig och utvecklas. Visst har familjebakgrunden betydelse för skolbetygen, men den betydelsen är inte större i dag än den var i slutet av åttiotalet. Det framgår av en ovanligt ingående studie från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

Sedan 1998 har skillnaderna mellan olika skolors genomsnittsbetyg ökat och elevens betyg beror i högre grad på vilken skola han eller hon går i. Det framgår av rapporter från Skolverket. Många tolkar detta som att familjebakgrunden har fått större betydelse för skolresultaten, men det är alltså inte samma sak. Det tål att upprepas: familjebakgrundens betydelse för grundskolebetygen har inte ökat sedan slutet av åttiotalet.

Sverige är fortfarande drömmarnas land. (SNB)

Charlotta Levay är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet