Sverige får inte bidra till instabiliteten kring Östersjön

Sverige får inte återigen stå handfallet när vårt närområde destabiliseras och Moskva försöker flytta fram sina positioner. Den militära upptrappningen i Östersjön tydliggör behovet av ett fullt finansierat försvarsbeslut och ett svenskt Natomedlemskap, skriver Hans Wallmark och Pål Jonsson.
 
De aggressiva ryska signalerna mot Sverige och våra grannländer har mötts av Försvarsmaktens beredskapsinsats i Östersjön. Och i Danmark skickades i förra veckan stridsflyg upp efter att ett ryskt plan av modellen Su-27 flugit långt in i danskt luftrum, över Bornholm. 
 
Vår förmåga att värna suveränitet och frihet är helt avgörande för den säkerhetspolitiska utvecklingen och stabiliteten i vår del av Europa.
 
I över ett decennium har Ryssland med våld brutit mot den europeiska ordningen för fred och säkerhet. Invasionen av grannländer som Georgien och Ukraina samt den illegala annekteringen av Krim har påmint oss om hotet från Kreml. Samtidigt blir det allt mer tydligt hur de säkerhetspolitiska utmaningarna kring Svarta havet och Östersjön hänger samman. Inte sedan kalla krigets dagar har den ryska militära aktiviteten varit så påtaglig intill vårt lands gränser. Detta i en tid av ökade spänningar runt om i världen.
 
Den nuvarande ryska regimen kommer alltid att uppleva människors strävan mot frihet och demokrati som ett hot. Detta såg vi i Georgien 2008, i Ukraina 2014 och nu i Belarus. Hundratusentals människor har i veckor demonstrerat mot ett brutalt förtryck, för frihet och öppenhet. En timme med flyg från Sverige. Vi får inte ha några illusioner om de säkerhetsrisker den ryska regimen utgör för freden på vår kontinent.  

Att vårt land förmår att möta den förändrade säkerhetsmiljön är nu helt avgörande. Aldrig mer ska det gå att klaga på att vi var naiva.
 
Först och främst måste höstens försvarsbeslut vara fullt finansierat. De uppgifter som under senare veckor framkommit om att regeringen överväger att inte lämna en försvarsproposition överhuvudtaget är i sammanhanget djupt oroande. En svensk regering får inte abdikera från statens mest grundläggande uppdrag.
 
Att Socialdemokraterna inte inser behovet av ett starkt försvar i ljuset av det kraftigt försämrade säkerhetsläget är omdömeslöst på ett farligt vis. Försvaret av Sverige kräver långsiktighet och i en tid av ökad oro sänder oklara ambitioner och bristande engagemang en farlig signal till omvärlden. Moderaternas linje är tydlig: försvarsberedningens slutrapport värnkraft ska genomföras i sin helhet.
 
Den svenska beredskapsinsatsen som nu genomförs är också en viktig signal till våra partners. Freden och säkerheten i Östersjön garanteras ytterst av Nato. Det råder ingen tvekan om att ett svenskt medlemskap i den transatlantiska alliansen skulle höja tröskeln för ett ryskt angrepp mot Sverige och våra grannländer runt Östersjön såväl som att minska Rysslands militära handlingsfrihet i området.
 
Sverige har redan tagit viktiga steg för att tydliggöra att det är solidaritet, och inte neutralitet, som nu gäller. Ett svenskt Nato-medlemskap blir således en viktig fortsättning på EU-fördragets solidaritetsklausul och den svenska solidaritetsförklaringen. Men viktigast av allt skulle det ge Sverige de säkerhetsgarantier som utgör kärnan i samarbetet och inkludera oss i försvarsplaneringen, vilket är helt centralt för vår förmåga att försvara vårt land i samarbete med andra.
 
När vårt närområde nu präglas av ökad osäkerhet och ett aggressivt ryskt agerande som riskerar att sprida sig än mer krävs tydlighet i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Ökade försvarsanslag med en tydlig inriktning mot två-procents-målet och ett Natomedlemskap där vi tillsammans med andra visar en enad front mot Ryssland skulle stärka den fria världens konfliktavhållande förmåga och säkerställa fred och säkerhet i Östersjön.
 

Hans Wallmark (M) är utrikespolitisk talesperson och ledamot i Försvarsberedningen och Pål Jonson (M) är försvarspolitisk talesperson och ledamot i Försvarsberedningen