Sydafrikanska medier utmanas

I fredags (22/10) höll Ax:son Johnson stiftelsen ett internationellt seminarium om media och politik. På plats fanns experter från fyra kontinenter. När den afrikanska situationen avhandlades stod Sydafrika i fokus. Janice Winter, Guy Berger och Pippa Green presenterade sina tolkningar av medias roll i den unga demokratin. Som väntat var det en ganska dyster bild som målades upp. Det skriver Anna Rennéus Guthrie.

Det fria ordets begränsningar i Sydafrika har aktualiserats i och med att det regeringsbärande ANC-partiet utmålat media som demokratins fiende. Julius Malema, partiets ungdomsledare, uppmärksammades nyligen med hårda utfall mot en BBC reporter. Och presidenten Jacob Zuma själv har sedan sitt tillträde förra året fört partiet i en riktning som hotar pressfriheten, och planerar att instifta en särskild journalistdomstol som ska förhindra att korruption och andra skandaler publiceras, då detta enligt regeringens logik, innebär att förtroendet för politiker skadas vilket i sin tur på sikt skadar landet.

Sydafrikas öde är av flera skäl svårt att sia om, det är ett samhälle som byggts på djupa etniska och ekonomiska motsättningar. Men situationen är trots sin komplexitet inte helt väsenskild från andra samhällen med liknande historisk problematik.

Pippa Green, professor i journalistik vid Pretorias universitet, påpekade under sitt anförande att Sydafrika har stora likheter med det tidiga amerikanska samhället. Hon pekar på avsaknaden av medborgarskap som orsak till den bristfälliga förståelsen av vad det innebär att leva i en demokrati. Green menar att de former av protester som man ser i Sydafrika, när människor sätter eld på bibliotek och blockerar vägar, är tydliga symptom på att en sydafrikansk medborgaranda saknas.

Till viss del handlar det förstås om ett land med många människor, men med få medborgare. Och Sydafrika är ett land som varit kolonialiserat, men det är fortfarande samma land som genomgick en rad förbättringar under Mandelas tid vid makten. Det finns alltså skäl att tro att vad som ANC i stunden beskriver som nödvändiga åtgärder för att få stabilitet i landet, i själva verket är en direkt tillbakagång i termer av demokrati.

Samtliga föreläsare tycktes ense om att medias roll i Sydafrika i hög grad hänger samman med vem media är till för. Som det ser ut i dagsläget är många sydafrikanska journalister måna om att bygga upp relationer till makthavare, vilket i sig inte är konstigt, utan dessa relationer försvinner möjligheten till information och granskning. Samtidigt finns det en stor och heterogen befolkning som behöver ha media på sin sida, både som vittne och som informationskälla.

Med en helt annan slags mediehistoria i ryggen är det enkelt för en nordbo att fastslå mediernas självklara status, samtidigt kan man inte låta bli att undra över om vi också på denna sida om jordklotet riskerar att bli för bekväma med våra egna friheter ibland. När svenska makthavare granskas på vad som uppfattas som felaktiga sätt, försvåras möjligheterna att hämta fram information med den nya kreditupplysningslagen. Det heter allt oftare också att media uppehåller sig kring fel slags saker, “journalister borde granska sakfrågor – inte personfrågor”. Förvisso är det sällan av störst värde att analysera en enskild politikers ekonomi, men det betyder inte att det inte finns ett värde i att också de minsta övertrampen hos de som sitter på formell och informell makt kan granskas. Stora inskränkningar följs oftast av en lång rad många mycket mindre. Det kan vara värt att ha i minnet när man förfasas över utvecklingen på olika håll i världen.

Anna Rennéus Guthrie är frilansjournalist.