Tala klarspråk om Rysslands invasion av Ukraina

Spänningarna i östra Ukraina ökar. Ryssland förstärker sina positioner i den ockuperade Donbass-regionen och stridigheterna mellan ryskstödda – och ryska – så kallade separatister och ukrainska försvarsmakten eskalerat. Retoriken skärps. För Reuters talar en högt uppsatt rysk tjänsteman om att Ryssland kan ”tvingas” försvara sina medborgare i Donbassområdet. Dmitry Kozak, representant för Kreml, liknar under en presskonferens Ukraina vid ett barn som leker med tändstickor.  Han uttalar stöd för idén om att en militär aktion i det här läget skulle vara slutet för Ukraina som suverän stat.

Samtidigt följer den Europeiska gemenskapen utvecklingen med oro. Man talar om förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, om vikten av att inte förvärra situationen. Om konflikten, spänningarna och upptrappningen. Som om det skulle handla om en jämbördig handelsdispyt – inte den militära invasion och sju år långa ockupation det faktiskt gäller.

När poden Höjd Beredskap talar med utrikesminister Ann Linde är hon – och Sverige – samtidigt ordförande för OSSE, Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa.  Linde har uppenbart svårt att skilja på sina hattar. Inte undra på, rollen som ordförande gör att allt hon säger nagelfars och situationen är känslig. För organisationens räkning har hon ett strikt, på förhand framförhandlat manus att förhålla sig till, även om hon tidigare har varit mycket tydlig om hur Sverige ser på Rysslands agerande.

Hon understryker vikten av den Europeiska säkerhetsordningen. Av respekten för enskilda länders suveränitet, makten över sin egna säkerhetspolitiska linje, förbudet mot att använda våld. Av hur viktigt det är att detta respekteras. Precis allt det Ryssland inte respekterar.

Men lösningen kan aldrig vara att helt adoptera Rysslands nyspråk. Visst måste OSSEs ordval förhandlas och vägas på guldvåg, men i slutändan är en spade ändå en spade och Sverige måste driva på för att det också är vad den kallas.

Ryssland och Ukraina är inte jämbördiga och medskyldiga aktörer i en gemensam konflikt.

Ryssland har invaderat Ukraina. Ryssland har ockuperat delar av Ukraina i sju år och bedriver fortsatt ett invasionskrig på ukrainsk mark. Ryssland hotar, underförstått och i klarspråk, Ukraina med fullständig invasion och ett slut på Ukraina som självständig nation. Om detta råder inga tvivel. Det är fakta. Kriget pågår, och skördar fortfarande nya offer så gott som varje vecka.

Regeringen är större än Ann Linde. Samtidigt som utrikesministern förhoppningsvis driver på för en hårdare linje i OSSE står statsministern fri att värna den svenska linjen gentemot Ukraina och att uttrycka vårt stöd. Sakministrarna står fria att kontakta sina ukrainska motsvarigheter och erbjuda utbyten som alls inte behöver beröra kulor och krut. Europas kornbod behöver hjälp med att modernisera sitt jordbruk, de utmärkta ukrainska råvarorna skulle tvivelsutan pryda sin plats på svenska butikshyllor och den ukrainska kulturen är rik. Försvarsministern har rimligen ett intresse av erfarenheterna från europeiskt land i krig.

Som ett litet, allianslöst land med stor geografisk strategisk betydelse har Sverige all anledning att ta ledartröjan gällande hur Europa behandlar Ukraina. Och att lärdom av det samma.

Låt inte Ryssland skriva historien. Den kan bli vår egen.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift

Lyssna på intervjun med Ann Linde och eftersnacket i Höjd Beredskaps studio här.