Textilkrisen

TEXTILKRISEN
ATT DEN svenska textilindustrin
verkligen befinner sig i en kris,
därom tala de ofta förekommande
driftsnedläggelserna inom denna
bransch sitt tydliga språk. Orsakerna till denna kris äro olika för
olika branscher och det är därför
nödvändigt för att få en riktig bild
av det hela att behandla dessa frå-
gor branschvis.
Den västeuropeiska bomullsindustrin hade före kriget en kapacitet, som räckte dels till ländernas
eget behov och dels till en större
export till transoceana länder, framför allt kolonierna. Under sista
världskriget var det nödvändigt för
att trygga försörjningen av textilvaror att bygga ut bomullsindustrin
i framför allt Englands kolonier.
I början av 1950-talet hade koloniernas bomullsindustri utvidgats
till sådan storlek att den inte blott
täckte dessa länders behov utan
även tillät en icke oväsentlig export
till andra länder. Den europeiska
bomullsindustrin förlorade på så
sätt större delen av sin exportmarknad och kapaciteten på detta område blev därför alldeles för stor.
På grund därav har konkurrensen
på bomullsområdet i Europa blivit
synnerligen hård. När sedan Japan
Av direktör ERIC BRODEN
och Indien började blanda sig i leken blev konkurrensen så hård att
de flesta industrier inom denna
bransch visade ett ganska kraftigt
driftsunderskott.
Inom ylleindustrin är bakgrunden till den hårda konkurrensen en
annan. Under sista världskriget
byggdes ylleindustrin ut i de krigförande länderna för att täcka dels
armens stora behov och dels det
civila behovet. Det var därför naturligt att efter kriget konkurrensen blev mycket hård. Till detta
kom problemet med importen av
billiga varor av riven lump från
Italien, de s. k. Pratovarorna; en
fråga som så ingående behandlats
i pressen att den inte behöver närmare belysas. Importen av dessa
varor är så stor som en tredjedel
av hela den svenska produktionen
av yllevaror och blir därigenom helt
prisbildande för dessa.
För övriga branscher inom textilindustrin har kanske den hårdaste
konkurrensen kommit från öststaterna. I många fall kostar den färdiga textilvaran från dessa länder
icke mer än däri ingående råvara.
Då dessa länder ha fått väl tilltagna
textilkvoter i de bilaterala handelsavtalen har textilexporten till Sverige blivit av en sådan omfattning
att den har blivit prisbildande trots
varans mestadels lägre kvalitet.
Att kvoterna ha blivit så stora beror till stor del på svenska önskemål om export bl. a. av lantbruksprodukter och önskemål från myndigheternas sida att ta hem likvider
för nationaliserad svensk egendom
i öststaterna. Detta är orsaken till
att Sverige är öststaternas största
kund på textilvaror och en del år
har tagit hand om ca 25% av textilexporten från dessa länder.
Att Sverige blivit så hårt utsatt
för konkurrens från alla håll inom
textilområdet beror nog på att vi
ha de lägsta tullarna i Europa samtidigt som importen hit är så gott
som helt fri från restriktioner.
Branschens arbetsgivareorganisation, Sveriges Textilindustriförbund, och arbetareorganisation,
Svenska Textilarbetareförbundet,
ha under åren 1955-1958 gjort en
omfattande undersökning av textilindustrins problem och därvid
kommit till en del beaktansvärda
resultat, som jag tillåter mig att
delvis återge här nedan.
Utredningen har konstaterat att
enligt deras beräkningar under
åren 1951-1955 den svenska textilindustrin gjort sammanlagda förluster på 185 mill. kr. eller ca 10%
av det i textilindustrin arbetande
egna kapitalet. Dessa förluster ha
till större delen täckts genom att de
vid krisens ingång befintliga lagerreserverna helt eller delvis förtärts.
Hade dessa reserver ej funnits
515
skulle sannolikt större delen av den
svenska textilindustrin vara borta
idag och man kan verkligen fråga
sig, om det inte är synnerligen
oklokt att genom de nya skattelagarna nedbringa dessa reserver,
som utan tvivel är det effektivaste
medlet att utjämna konjunkturerna.
Det talas ofta om att den svenska
textilindustrin kraftigt ökat sin
produktionsapparat under och strax
efter kriget och att nu en nödvändig nedbantning måste ske. Detta
är en rent felaktig uppgift. Mellan
1937 och 1957 har arbetareantalet
inom textilindustrin minskat med
27% under det att hela den svenska
industrins arbetareantal under
samma tid ökat med samma antal
procent. Som textilkonsumtionen
under dessa år stigit avsevärt har
därför importen ökats väsentligt.
Ar 1937 täckte den svenska industrin konsumtionen till 74% men
idag endast till 63 %.
Investeringarna inom textilindustrin efter kriget ha visserligen
varit stora, men de ha så gott som
helt använts för att rationalisera
tillverkningen, icke för att utvidga
produktionen. Produktionsökningarna ha uppgått till knappt l % om
året och detta trots att arbetareantalet har visat så kraftig nedgång. Produktivitetsökningen inom
textilindustrin till följd av genomförda rationaliseringar har under
de sista 20 åren genomsnittligt varit högre än för hela den svenska
industrin. Vid en jämförelse med
516
utlandet finner man att den svenska textilindustrins produktivitet
är större än alla andra länders
utom Förenta staternas. Det är
alltså inte en dåligt rationaliserad
industri, som idag utsättes för mycket stora påfrestningar.
Ibland får man höra att det vore
mycket bättre för Sverige om hela
värt textilbehov täcktes genom import. Ett sådant yttrande kan knappast komma frän den som sysslar
med exportaffärer. Han vet mycket
väl att priset på en viss vara beror
på hur stor konkurrensen i ett visst
land är. Av avgörande betydelse är
därvidlag hur stor den inhemska
produktionen är och hur starkt
motständ den kan bjuda importen.
Vissa grenar av den svenska textilindustrin ha tidvis kunnat exportera vissa varor till bl. a. grannländerna, där tillverkning icke har
förekommit av motsvarande vara
och man har därvid erhållit avsevärt högre priser än i Sverige. Man
kan därför med största sannolikhet
förutspå, att skulle den svenska
textilindustrin försvinna finge vi
räkna med att betala högre pris för
textilvarorna här i landet än i
Europa för övrigt, under det att vi
idag ha de lägsta priserna inom vår
kontinent.
Vidare tror jag att det vore synnerligen riskabelt för ett land som
Sverige att ha ett ensidigt näringsliv och därigenom bli åtskilligt
känsligare för växlande konjunkturer än hittills. Av den ovannämnda partsutredningen framgår
att textilindustrin under 1920-30-
talen var den näringsgren som hade
den jämnaste sysselsättningen.
Det aktuella läget för textilindustrin varierar något för olika
branscher. Under första halvåret i
är har ylleindustrin visat en relativt kraftig nedgång, likaså trikå-
industrin, under det att bomullsbranschen har varit relativt oberörd.
Under sista tiden har dock denna
bransch liksom även rayonsilkesbranschen fått känna på något hårdnad konkurrens och därmed även
något sämre orderingång. Enligt
uppgift är för närvarande antalet
helt arbetslösa l 380 inom textilbranschen och dessutom arbetar
något över 3 000 arbetare på kortare arbetstid än normalt.
Inför denna dystra bild av textilindustrins nuvarande konkurrensförhällanden frågar man sig, om
den har några möjligheter att överleva den kris, som den nu befinner
sig i. Det mest glädjande i detta
sammanhang är att av den av partsutredningen gjorda undersökningen framgår, att konsumtionen av
textilvaror normalt stiger i ungefär
samma takt som lönerna. Vidare
har under de sista åren ingen utvidgning skett av textilindustrin i
världen utan snarare har kapaciteten för varje är minskat något på
grund av att gamla maskiner ej ha
ersatts med nya i samma takt som
tidigare. Som en följd av detta
torde inom några är textilkonsumtionen komma upp till en sådan
storlek att den motsvarar tillverkningskapaciteten ute i världen. Det
är ej heller troligt att låglöneländerna då komma att ytterligare öka
sin textilindustri då de funnit att
det finns andra branscher, som äro
mera lönande för dem att taga itu
med än textilindustrin. De verkstadsprodukter, som nu börja
komma från dessa länder, visa
just denna tendens. Det är därför troligare att konkurrensförhållandena om några år åter blivit
normala och att textilindustrin kan
beräknas ge samma avkastning
som annan industri.
Textilindunstrin är redan nu en
kapitalkrävande industri och man
beräknar att investeringen per anställd arbetare idag är 85 000 kr.
Endast den kemiska industrin och
massaindustrin uppvisa högre siffror. Som vårt löneläge i förhållande
till övriga länder i Västeuropa fortfarande är ganska högt fordras för
att textilindustrin skall kunna kompensera denna löneskillnad att produktiviteten måste vara avsevärt
högre än i dessa länder. För detta
fordras framför allt ökad specialisering och inriktning på mera kapitalkrävande tillverkningar och
att genom tillverkning i långa serier skapa förutsättningar för en
längre driven automatisering. Vidare bör den svenska textilindustrin ha möjligheter att genom tekniskt utvecklingsarbete, skickliga
yrkesarbetare och konstnärlig utformning skapa produkter, som
kunna säljas till sådana priser att
även höga lönekostnader kunna
517
täckas. Dessa tvenne utvägar att
nedbringa tillverkningskostnaderna
beteckna ju tvenne motsatta utvecklingslinjer, som dock i vissa
fall kunna kombineras och därigenom ge ökad konkurrenskraft.
En övergång till frihandel i
Europa på det sätt, som nu diskuteras, kommer med all säkerhet att
medföra avsevärda övergångssvå-
righeter för den svenska industrin
i allmänhet på grund av vårt höga
kostnadsläge. En harmonisering av
kostnaderna i Europa är förmodligen en förutsättning för att en så-
dan frihandel skall kunna bli bestående i längden. På något sätt
kommer å andra sidan importen
från låglöneländerna att bromsas
inom denna gemensamma marknad
varigenom trycket på vår industri
lättas. Av avgörande betydelse i en
gemensam marknad är att verkligen alla handelshinder bortskaffas. En ursprungskontroll kan mycket väl leda till att leveranserna
försenas i så hög grad att export
blir omöjlig. Detta gäller i hög grad
för varor som bli omoderna eller
förstörda genom lagring. Lyckligt
vore därför om antingen en viss
harmonisering av tullmurarna
kunde ske eller att strikta regler
skulle kunna utarbetas för »nationalisering» av varan. Kan ovannämnda problem klaras tror jag för
min del att även den svenska textilindustrin skall klara påfrestningarna genom den gemensamma
marknaden och på grund därav
ökad konkurrens från Europa, även
,–·______…………..__==–
—~— ————————-
518
om övergångstiden säkerligen blir
besvärlig.
Det är naturligtvis synnerligen
vanskligt att förutspå något om
textilindustrins framtid. Ett är dock
ganska säkert och det är att botten
ännu ej är nådd utan att vi få vänta
oss ytterligare inskränkningar i
produktionen. Får emellertid industrin en viss hjälp till självhjälp
genom att den svåraste dumpingen
stoppas på något sätt, torde nog de
flesta textilindustrierna här i landet klara sig över den svåra period
som återstår till dess att konsumtionen i Europa ökat så mycket att
den tillgängliga tillverkningskapaciteten kommer att tagas i anspråk.
Då kommer också säkert de nuvarande dumpingtendenserna av naturliga skäl att minskas och
normala konkurrensförhållanden
komma åter att bli rådande även
för Sveriges del.