Theodor Tralau: Är Tyskland den vuxne i rummet?

Uttrycket “Ett Sverige för vuxna” myntades av Horace Engdahl efter att han hade tillbringat två år i Berlin. Engdahl menade att man i Tyskland, till skillnad från Sverige, har ett öppet samtalsklimat där konformism eller åsiktskorridorer inte präglar samhällsdebatten. Samtalen är helt enkelt mer intellektuella och öppna.

Philip Franzén försöker i sin bok Ett Sverige för vuxna – Om Tyskland som förebild och varnande exempel (Timbro) avfärda idén om Tyskland som ett land där det politiska samtalet är ‘öppnare’ och ‘högre i tak’. Genom att systematiskt jämföra olika politiska frågor som Coronapandemin, flyktingkrisen och högerpopulismen i Sverige och Tyskland försöker Franzén visa både skillnader och likheter. Men han vill också ifrågasätta idén om att ländernas debattklimat handlar om något typiskt svenskt eller tyskt.

I Sverige har man både på ledar- och kultursidor återkommande diskuterat Tysklands Streitkultur. Det finns en idé om att man i Tyskland fritt kan uttrycka åsikter, och att avsaknaden av en åsiktskorridor skapar mer intellektuella samtal och debatter. Franzén visar på ett tydligt sätt att Tysklands Erinnerungskultur (minneskultur), som formats av landets historia av nazism och Förintelsen, skapar snäva gränser särskilt när det handlar om frågor som rör nationalism och högerextremism.

Medan borgerligheten i Sverige har börjat släppa in Sverigedemokraterna i värmen sedan deras intåg i riksdagen 2010, har Tyskland i stället satt upp en tydlig mur mot högerpopulismen. Franzén menar att Tysklands Erinnerungskultur omöjliggör ett närmande till högerpopulismen, och tar som exempel den gamla CSU-partiledaren Franz Josef Strauß. Den konservative partiledaren menade att inget parti någonsin skulle få finnas till höger om CDU och dess bayerska systerparti CSU.

På ett intressant sätt försöker Franzén också visa att inte heller coronastrategierna var resultatet av några speciellt tyska eller svenska egenskaper. I både tyska och svenska media metatolkades coronastrategierna utifrån ländernas särdrag och speciellt Sverige som valde en mycket riskfylld strategi. Men Franzén menar att det har riktats stark kritik i både Tyskland och i Sverige mot de strategier man valde och att det snarare handlade om vilka som då var ansvariga för pandemihanteringen. Samtidigt var Sveriges strategi extrem jämfört med resten av världen. Franzéns förklaring till att just vår folkhälsomyndighet valde denna strategi känns för tunn, när nästan hela världen valde att stänga sina samhällen. Att Franzén totalt väljer att avfärda idén om svenska särdrag känns som en lite för enkel tolkning.

Medan boken i detalj målar upp Tyskland i både ett politik- och samhällsperspektiv, hade den lyft av att diskutera landets stora skillnader i öst och väst. I boken nämner Franzén att muren mot AfD:s politik ännu står stadigt. Samtidigt ser vi hur partiet vinner allt större inflytande i landet, och det vann som bekant nyligen valet i förbundslandet Thüringen och tog en andra plats i Sachsen.

Det högerextrema partiet är även det mest populära bland unga under 30. AfD:s inflytande i den tyska politiken ser inte ut att minska, och frågan blir vad som kommer att kvarstå av muren mot den tyska högerpopulismen.

Ett Sverige för vuxna är en bok som på ett pedagogiskt sätt övertygar läsaren om att konformism och åsiktskorridorer inte är något typiskt svenskt, utan snarare ett genomgående tema i Tyskland såväl som i Europa i stort. Den erbjuder också en värdefull genomgång av tysk politik och dess historia, som är viktig för den som vill förstå vår tid.

Theodor Tralau går Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2024