Theutenberg blottlägger Sveriges hyckleri
I början på sommaren kom femte delen i serien Dagbok från UD (SILAC 2020) av den före detta folkrättsansvarige på UD, professor Bo J Theutenberg. Volym 5, som enligt författaren avslutar serien, behandlar åren 1986-1988. Dagbokserien är angelägen läsning för alla som är aktiva i utrikes- och säkerhetspolitisk debatt, skriver Anders Ydstedt.
Dagbok från UD Volym 5 skildrar år som präglades av känsliga och svåra förhandlingar med Sovjet om gränsdragningen mellan Sverige och Sovjet i Östersjön, Theutenbergs framgångsrika insatser för att Sverige skulle bli en del av det internationella Antarktissamarbetet och slutligen mordet på statsminister Olof Palme. Även i denna volym skildras hur omfattande infiltrationen var från Sovjet och dess allierade i svensk politik och media.
Även på UD var infiltrationen stark med flera chefer som tog mer hänsyn till Sovjets intressen än Sveriges. Särskilt intressant är det därför att läsa om Theutenbergs direktkontakter med Palme och sedermera Ingvar Carlsson för att hantera denna problematik.
Serien Dagbok från UD utgör inte bara viktiga historiska tidsdokument. De är angelägen läsning även för de som idag är aktiva i utrikes och säkerhetspolitiken eftersom Sveriges agerande de sista åren av kalla kriget än idag har betydelse för vår säkerhetspolitik. Den retorik som då fördes och som vi idag vet inte stämde med vår realpolitik präglar tyvärr fortfarande vår situation.
Bo J Theutenberg fortsätter att blanda sina privata dagboksanteckningar med ny research och reflektioner som gjorts i efterhand med hjälp av olika arkiv som öppnats upp efter kalla kriget (i andra länder, ej i Sverige). Dagböckerna ger därmed läsarna en inblick i det komplicerade säkerhetspolitiska dubbelspel som Sverige spelade; publikt alliansfritt och neutralt men samtidigt i hemlighet krigsförberedande samarbete med NATO-länder. Detta dubbelspel var känt i Moskva och Washington medan neutraliteten förfäktades högljutt i Stockholm och gentemot den egna befolkningen.
Det kanske mest intressanta är Theutenbergs beskrivning av Olof Palme som in i det sista lojal det hemliga NATO-samarbete som etablerades under Tage Erlander. Det är en initierad beskrivning baserad på mångårigt samarbete och direktkontakter med Palme i många känsliga frågor. Theutenberg har i denna volym särskilt fokuserat på mordet på Olof Palme och möjliga motivbilder relaterade till de frågor Theutenberg haft inblick i som anställd både på UD och vid försvarsmakten. Palme utsatte sig för betydande riskbilder med medlaruppdrag mellan Iran och Irak, Bofors hemliga vapenhandel via DDR som Palme kanske avsåg att stoppa samt förhandlingarna mellan Sverige och Sovjet om gränsdragningen i Östersjön. Theutenberg drev med stöd av Palme en hårdare förhandlingslinje än UD. Palme och Theutenberg skulle ha besökt Moskva för ett avgörande möte i april 1986. Så blev inte fallet.
Säkerhetspolitiskt drev Olof Palme en hård publik agitation om svensk neutralitet och behovet av en kärnvapenfri zon i Norden samtidigt som han i hemlighet realt försvarade Sveriges Nato-samarbete. Detta måste efterhand blivit alltmer ohållbart och med moderna populärkulturella referenser kan det närmast ha liknat Volvos Lastvagnars reklamfilm Epic Split där skådespelaren Jean Claude vad Damme försöker hålla sig fast vid två lastbilar som avlägsnar sig från varandra. Det fanns således flera var för sig starka motivbilder för mordet och Theutenberg pekar ut Sovjet – om än via ombud – som huvudmisstänkt.
Det är anmärkningsvärt hur lite avslöjandena om Sveriges egentliga säkerhetspolitik under kalla kriget påverkat svensk debatt och politik. Vi är fortfarande fast i en beröringsskräck med NATO trots medlemskap i NATOs partnerskap för fred, gemsamma övningar med NATO-styrkor och svensk NATO-ambassad i Bryssel. Realpolitiskt, inte minst tack vare nuvarande försvarsminister, närmar vi oss NATO med allt fler bilaterala och trilaterala samarbeten med NATO-länder men politiskt är fortfarande Socialdemokraterna och Miljöpartiet motståndare till medlemskap och det är bara fem år sedan Centerpartiet och Kristdemokraterna slutade motsätta sig ett NATO-medlemskap.
Efter Palmeåklagarens Krister Peterssons beslut att lägga ned utredningen om Palmemordet pågår nu en debatt om den ”lösning” och motivbild som presenterades. I denna debatt framställs exempelvis det västliga samarbetet Stay Behind som något konspirativt när det i själva verket var initierat av staten med Olof Palme som en aktiv tillskyndare. Givet Palmes roll som garant för det realpolitiska västliga säkerhetssamarbetet framstår dagens debatt om motivbilder för mordet som om vi fortfarande lever i 1980-talets säkerhetspolitiska lögner.
Theutenberg säger att detta är den sista volymen i serien Dagbok från UD. Själv hoppas jag att det även kommer en kortare bok som summerar de viktigaste budskapen i serien. Att Sverige utsattes för kraftig infiltration från Sovjets sida som påverkat landet så till den grad att vi nu vare sig har ett starkt försvar eller är medlem i NATO.
Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift
Dagböckerna från UD finns att köpa här.