Torgny Lindgren död

När en stor svensk författare dör så mister svenska språket några nyanser, men vi påminns samtidigt om att talet om huruvida det finns en inhemsk svensk kultur är påvisbart fel. Så också när akademiledamoten Torgny Lindgren nu avlidit, endast 78 år gammal – lite tid till kunde han gott fått på sig, skriver Peter J Olsson.

Torgny Lindgren visar inte bara att det finns en svensk kultur, utan att det mer bestämt finns en kultur i Norrland och det inre av Västerbotten. Lindgren är ju inte den ende författaren därifrån, och inte heller ensam om att använda bygdens historia och dialektala språk i sina berättelser.

Det är en synnerligen folklig kultur som speglas i hans verk. Men ändå allmängiltig och självklart en del av något större. Man får en association till dalmålningarna som skildrade bibliska berättelser klädda i knätofs och förlagda till Dalarna. Lindgrens verk behandlade precis som dessa ibland scener ur Bibeln – som romanen Batseba – eller var åtminstone påverkade av hans kristna tro. Att han inte var provinsiell trots att hans böcker ofta utspelade sig i födelsebygden är tydligt. Han lämnade bönhusen i Västerbotten för katolicismen redan 1980.

Hans egen stämma hade påtagligt både till idiom och ordförråd en mycket bestämd plats på jorden, och då kanske inte Rimforsa i Östergötland där han bodde, eller Vimmerby i Småland där han arbetade och var politiskt aktiv. Han är oupplösligt bunden till födelseorten Raggsjö och trakten däromkring.

Folkkär och läst var han också. Det är en välsignelse att det faktiskt finns exempel på väl uppskattade författare som inte bara levererar snabbskrivna deckare i splatterversion.

Böcker som Ormens väg på hälleberget – filmad av Bo Widerberg – Hummelhonung, Norrlands akvavit och Brännvinsfursten har alla sina läsare.

Förklaringen är förstås inte bara att de anknyter till svensk historia och erfarenhet, utan att de är fantastiska berättelser, berättade med ett språk som tar tag. Och så förstås hans uppenbara humor – även när skeendet är tragiskt. Inte för inte fick Lindgren Piratenpriset 2009.

Många är det som fastnade för hans radiouppläsning i tjugoett delar av den egna romanen Pölsan. Den mustiga skrönan om jakten på den perfekta pölsan fångade. Jag ska nu plocka fram den boken och läsa den. Kan bara rekommendera läsarna att göra detsamma, eller någon annan av Lindgrens böcker.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne