Troll och tomtar i politiken

Ett ordentligt bakslag för Socialdemokraterna kom i veckan när partiet suspenderade två anställda på det centrala partikansliet. Dessa hade avslöjats med att ha skapat anonyma twitterkonton och spridit negativa uppgifter om främst Sverigedemokraterna, skriver Peter J Olsson.

En del kommentatorer undrade över om man verkligen behövde hitta på för att angripa SD, men saken är ganska pinsam.

Det påminner starkt om skandalen 2006 när en S-partianställd via en anonym e-postlista ”veckans snackis” spred förtal om allianspolitiker som oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt, vilken bland annat beskylldes för skattefusk. Den ansvarige lev av med jobbet och beklagandena var många från Socialdemokraterna den gången.

Även nu ber de förbehållslöst om ursäkt. Helena Salomonsson, kommunikationschef för partiet, sade till Aftonbladet:

”För oss som parti är det helt oacceptabelt att använda sig av fejkade konton eller kommunicera från dem och sprida nedsättande bilder av motståndaren. Det är inte en sådan valrörelse vi ska ha och det är inte vad vårt parti står för.”

Så ska man förstås säga. Det är känsligt det här med ”Fake news” – falska nyheter, och inget parti vill förknippas med sådant. Ska man vara elak så är alltid en de effektivaste smutskastningskampanjerna att framgångsrikt anklaga motståndarna för smutskastning. Och det är främst därför denna twitterskandal kommer att drabba Socialdemokraterna – både deras möjlighet att peka finger mot andras övertramp och att producera angrepp minskas av detta.

För en borgerlig debattör är ju annars kraften i den Socialdemokratiska trollmaskinen väl känd sedan årtionden. De är inte ensamma om att sprida vinklade uppgifter om motståndarna, men sett från andra sidan är fräckheten ofta betydande. Mer än en valkampanj har präglats av sådana angrepp, ibland helt öppet från ledande företrädare. Moderaterna har anklagats för det mesta, till exempel att vilja ta bort all knatteidrott eller att slopa semestern. När Bengt Westerberg förklarades ha en ”felprogrammerad hjärna” var det inte ens förvrängning av budskapet, utan ren hatpropaganda. Borgerliga politiker har utmålats som ondsinta personer ute efter att göra livet så dåligt som möjligt för vanligt folk.

S-kampanjerna har ofta handlat om att vara lika delar troll – som angriper motståndarna hårt – och tomtar – som lovar dyrbara julklappar till väljarna.

I det sammanhanget kanske de nu spridda ”bioaffischen” med ett antal aktiva eller uteslutna Sverigedemokrater – samt moderata riksdagsledamoten Hanif Bali – ändå får ses som en ganska mild satir. Ingen tror ju att detta är sanningen.

Och satir är förstås en fullt respektabel del av det politiska samtalet. Genom humoristiska överdrifter kan motståndare häcklas och debatten bli roligare. När SSU eller Fria Moderata Studentförbundet gör skarpa satiriska affischer är det ingen trollverksamhet. Utan snarare en kreativ del av det politiska spelet.

Det som skiljer ut en trollfabrik är att angreppet sker anonymt eller under falsk flagg. Genom att det framstår som att avsändaren är någon annan än det faktiskt är, så minskar möjligheten att kritiskt granska budskapet och ta ställning till hur sant det som påstås är. Det är falsk flagg snarare än falska nyheter som är problemet.

Allt detta har funnits länge. Sociala medier har gjort det lättare och behändigare även för mindre resursstarka aktörer. På ont och på gott.

Ska man vara positiv visar avslöjandet av de två S-märkta trollarna att sociala medier kanske också gör det enklare att motargumentera och avslöja felaktiga påståenden.

1900-talets buskproparganda där det sade ett och annat på valmöten uti i landet kan inte vara riktigt lika fräck när den sker på nätet. Och även de fysiska mötena kanske disciplineras av att politiker hela tiden kan spelas in och filmas – om de gör övertramp på ett torgmöte i en småhåla kan det vara toppnyhet i Rapport nästa dag.

Allt tal om förytligade partibudskap till trots är väljarna bättre informerade än någonsin, och har även större möjligheter att själv gå till källor och få alternativa förklaringar.

Kanske är det en välgärning att Socialdemokraterna nu tvingats sätta en högre standard för sin internetaktivitet – och sett till att de har fler kritiska ögon på sig.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne