Tystnaden – #mittkors på japanska

En femtioårig roman om sextonhundratalets Japan – men synnerligen aktuell till handling och budskap. Peter J Olsson har läst nyöversättningen av Shusako Endos Tystnaden.

I maj i år utkom nyöversättningen av Shusako Endos Tystnaden (Atrium, Halmstad 2016). Det är utmärkt, inte många femtioåriga romaner är så dagsaktuella i handling och diskussion. Det är en klassiker helt enkelt, skulle man kunna säga, boken kommer att leva länge. De val och de moraliska avväganden som bokens personer ställs inför är tidlösa och ständigt nya i världshistorien.

Ett tema är förstås identitet. Endo är kristen och japan och använder romanen för att försona den nationella identiteten med sin kristna tro. En diskussion väl så modern i dag som på 60-talet när boken skrevs,

Men det är också en bok som anknyter till dagens färska nyheter och blodiga konflikter. Vår tid är en där bokens 1600-tal lever upp igen. Och den måste läsas i ljuset av den förföljelse, de massakrer, det folkmord som Mellanösterns kristna utsätts för. Just nu. Koppling till sommarens debatt i svenska kyrkan om #mittkors kan kännas lite futtigare men är omöjlig att komma runt.

Jag kan förstås inte bedöma översättningens följsamhet, men översättarna Eiko och Yukiko Duke har gett boken en stram, tydlig och ren svenska – vilket ytterligare understryker karaktären av modern klassiker. Deras översättarkommentarer om portugisisk stavning kontra Endo transkribering förefaller välavvägda.

Bakgrunden är historiskt korrekt: Under 1500-talet når den europeiska expansionen Japan, så också missionärer, många från de katolska länderna Spanien och Portugal, många av dem jesuiter. Missionen blir en succé, huvudorten Nagasaki sägs tiotals kyrkor och ett par hundra tusen kristna, och övriga landet vinner kristendomen anhängare, även många lokala feodalherrar.

Men Tokugawashogunatet kom och en mer nationalistisk ordning infördes. Under slagordet ”japan är gudarnas land” förbjöds kristendomen. De som fortfarande stod upp för sin tro torterades och avrättades. Vissa genom korsfästning! Ett prov infördes som skulle visa att man inte var kristen: den prövade fick trampa på en bild av Jesus eller Maria, en så kallad fumie, en ”trampbild”.

Efter ett sista uppror 1639 tvingades så de kvarvarande kristna under jorden. De blev så kallade Kakure Kirishitan – “dolda kristna”. Dessa levde avskurna från kristenheten i övrigt under mer två hundra år. Avrättningar av kritna slutade inte förrän i början av 1800-talet och när kristendomen legaliserades 1871 fanns det 30000 dolda kristna kvar i landet.

Boken utspelar sig precis efter upproret 1639. Trots ett visst motstånd beger sig två unga jesuiter till Japan, huvudpersonen Sebastião Rodrigues och hans kollega Francisco Garrpe. De ska bland annat leta efter jesuiten Ferreira som varit lärare till Rodrigues men ska ha avfallit och nu hjälper makten. Men de finner samtidigt de kristna i Japan under förtryck, många har avsvurit sig kristendomen och andra förföljs. Men de är fyllda av förtröstan: de ska lyckas eller själva bli martyrer. Garrpe går under och lider sitt martyrskap. Då börjar tvivlen även om han fortfarande är ståndaktig, och även om han möter den avfällige Ferreira. Torterad och plågad vill han ändå leva i efterföljd och inte bli en Judas.

Men han bryts ner när han inser att det inte är honom man kommer att tortera, utan hans medkristna. Dessa går en plågsam död till mötes men han kan rädda dem genom att avfalla och trampa på Kristusbilden. Vilket han då till slut gör.

Den inre kampen om att stå fast inför makten eller avfalla är ett tema som finns i alla tider. De flesta gånger handlar det kanske inte om vår syn på tillvarons kärna och det som står spel är inte plågor och tortyr, utan enklare övertygelser och ogillandet i kafferummet på jobbet.

Eller som i fallet med debatten om #mittkors huruvida den bästa taktiken är att öppet solidarisera sig med förföljda trosbröder och –systrar, eller om man ska minska konflikter genom att sudda ut sin ståndpunkt.

Den avfällige Ferreia rationaliserar sitt avfall med att de andra egentligen tror samma sak: ”Ingen borde göra sig omaket att försöka värva andra till sin religiösa sekt. Att hjälpa andra är Buddhas väg och står i överensstämmelse med kristendomens lära – på den punkten är båda religionerna överens.” Han kunde lätt skrivit debattinlägg i Dagens Nyheter mot faran med att lyfta fram det kristna korset.

Tystnaden är aktuell inte bara genom nyöversättningen och nyutgivningen utan i höst kommer Martin Scorseses filmatisering. En han velat göra i tjugo år sedan han läste boken första gången, i Atriums utgåva finns också ett förord av Scorsese.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne