Ukrainskt presidentval
År 2004 ägde den så kallade orange revolutionen rum i Ukraina. När landet nu går till presidentval på söndag är det med samma tre huvudpersoner som då. Tomas Brandberg redogör för det politiska läget.
Höll amatörboxaren Viktor Janukovitj, favorit i det aktuella ukrainska presidentvalet, på att dödas av ett ägg under valrörelsen 2004? Frågan ter sig underlig för många. Det som är väl känt är att den dåvarande oppositionens ledare och tillika blivande presidenten Viktor Jusjtjenko utsattes för förgiftning under valrörelsen. När han överlevde detta försökte Janukovitj-anhängare iscensätta ett fejkat mordförsök på sin kandidat för att vinna sympatier. Med ett finkalibrigt vapen skulle en man beskjuta Janukovitj, som i sin tur skulle bära skottsäker väst. Planen gick fel när en hetlevrad oppositionsanhängare slungade ett ägg på Janukovitj, som i förvirringen trodde att det var dags att låtsas svimma. Denna och många andra ganska hårresande händelser under valåret 2004 har dokumenterats av journalisten och författaren Askold Krushelnycky. Att det han skriver är korrekt behöver vi förmodligen inte tvivla på och hans antipati mot Janukovitj, den före detta presidenten Leonid Kutjma och hela det ukrainska maffia-etablissemanget är inte mycket konstigare än att man hyser en viss ovilja mot Robert Mugabe.
Liknelsen mellan Ukraina och Zimbabwe är för övrigt inte helt långsökt när man tar del av alla smutsiga trick som det ukrainska politiska etablissemanget tog till för att till varje pris ta hem segern i presidentvalet 2004. Förutom allt ogenerat valfusk som försiggick under själva valdagen hade oppositionen smutskastats och stängts ute av etablerade media. Hot och våld var vanligt och särskilt utsatta var regimkritiska journalister. Ett fall som tidigare hade rönt stor uppmärksamhet var mordet på journalisten Georgiy Gongadze. Att hans huvudlösa kropp plötsligt hittades i november 2000 var i sig inte speciellt uppseendeväckande. Det som upprörde allmänheten och även fick internationell uppmärksamhet var när en före detta livvakt offentliggjorde inspelningar där president Kutjma själv bad sina medarbetare ta itu med Gongadze.
Detta var av allt att döma ingen isolerad företeelse. Under president Leonid Kutjma utvecklades Ukraina till en kriminell stat, där en korrupt elit berikade sig hejdlöst på allehanda mer eller mindre illegala verksamheter, medan samhället i stort höll på att förfalla. Hade etablissemangets kandidat dessutom vunnit valet 2004 så kan det inte uteslutas att man hade eliminerat oppositionen som politisk kraft, på samma sätt som har skett i Ryssland. Istället ägde den ”orange revolutionen” rum, när oppositionen och deras anhängare demonstrerade i kylan tills man fick det manipulerade valresultatet upphävt så att valet kunde göras om. Janukovitj själv (som då var premiärminister) och en krets kring honom förordade att man skulle sätta in polis och militär, men någon konfrontation ägde aldrig rum. Oppositionen hade sympatier även hos många militärer och även om situationen var mycket tillspetsad var polariseringen helt enkelt inte tillräckligt allvarlig för ett inbördeskrig. I december kunde Jusjtjenko slutligen ta hem spelet och blev Ukrainas president fram till idag.
När Ukraina nu går till val igen står det emellertid klart att Jusjtjenko kommer att röstas bort. Hans reformer har obstruerats av ett kaotiskt parlament och ukrainarna är med rätta frustrerade över att korruptionen biter sig fast i alla politiska läger. Av allt att döma kommer hans före detta allierade Julia Timosjenko att möta just Viktor Janukovitj, som faktiskt har ett visst favoritskap enligt opinionsmätningarna. Janukovitj var i sin ungdom kriminell, satt sannolikt en period i fängelse och han var djupt involverad i den korrumperade politiken i östra Ukraina under sin tidigare politiska karriär. Hans modersmål är ryska och man har i officiella sammanhang dokumenterat hans svårigheter att stava på ukrainska, det officiella språket i landet där han aspirerar på jobbet som president.
Ukraina har en gång för alla täta förbindelser med både Ryssland och Europa och så kommer det att förbli, oavsett vem som vinner presidentvalet. Arvet efter den orange revolutionen är att ukrainarna har avvisat den auktoritära politiska kultur som har ett fast grepp om grannlandet Ryssland. Vi kan bara hoppas att detta resultat blir bestående.
Tomas Brandberg, tankesmedjan Captus, är frilansskribent och forskningsingenjör.