Ulla Hamilton: Kommunpolitiker är också skolhuvudmän

Det finns i Sverige ofta en övertro till politiken och vad den kan åstadkomma. Och det är inte så konstigt med tanke på att svensk politik under många decennier dominerats av en politisk rörelse vars svar på allting är just politik. Eller en större stat med fler och bredare uppgifter.

Alla dessa utfästelser om vad politiken ska lösa härnäst påverkar naturligtvis bilden och förväntningarna också på politikerna. Och jag har stor sympati för landets alla kommunpolitiker, som jag själv varit under många år, som ofta är de som måste svara mot de höga förväntningarna. Huvuddelen är dessutom fritidspolitiker, som lägger stor kraft och energi för att göra saker bättre. Det är ett värdefullt engagemang.

Men det faktum att förväntningarna många gånger är orimligt höga och kanske även missriktade, innebär inte att vi ska undvika att ställa krav på det ansvar som faktiskt ligger inom politikens påverkan.

Friskolornas riksförbund har tagit fram en rapport där vi sammanställt Skolinspektionens kvalitetsgranskningar avseende bland annat huvudmannens analys av studieresultat och trygghet. Bara en av tio av de granskade kommunala och fristående huvudmännen möter Skolinspektionens krav på hög kvalitet. Hos 33 procent är den låg.

De kvalitetsbrister som uppdagas i granskningen är allvarliga. Skolinspektionen avslöjar verksamheter som inte följer upp och tar tag i sina problem. Politiken kan inte, och ska inte göra allt, men det här borde varje kommun bli bättre på. Kommunpolitiker är nämligen också skolhuvudmän.

Det rör sig inte bara om valuta för skattebetalarnas pengar utan framför allt om de barn som går i skolor där dessa huvudmän, kommunerna, brister.

Regelbunden kvalitetsgranskning genomförs om en skola bedöms ha utvecklingsbehov eller om det var länge sedan skolan inspekterades. Skolinspektionen fokuserar på rektors ledarskap, undervisning, trygghet och studiero samt bedömning och betygssättning. I den granskning som vår rapport handlar om har Skolinspektionen inspekterat huvudmannens analys av studieresultat och trygghet samt skolans kompensatoriska arbete.

Värst är läget i många kommunala skolor. Mer än var fjärde granskad fristående (enskild) huvudman möter kraven på analys av skolresultat och trygghet ”i hög utsträckning”. Men endast var tionde kommunal huvudman möter kraven i samma utsträckning. Och knappt var tionde granskad enskild huvudman möter Skolinspektionens krav ”i låg utsträckning”, medan mer än var tredje kommunal huvudman gör det.

Skolinspektionens granskning är viktig, men dessvärre saknas en tydlig sammanställning av vilka som är föredömen och vilka som har brister. För att råda bot på den bristen tog vi fram rapporten, med en ordentlig lista på de kommuner som brister. Men även på de skolhuvudmän som är goda exempel. Det gör att vi alla, medborgare och skattebetalare, kan ställa välgrundade frågor till våra folkvalda skolhuvudmän. Varför åtgärdar ni inte dessa kvalitetsbrister? Varför ska vi, i vår kommun, få en sämre skola än på andra håll i landet?

Förväntningar är bra. Men det är när vi ställer krav på det som politiken verkligen kan påverka som saker och ting blir bättre. Och de goda föredömena finns bland de 22 skolhuvudmän, av 175 granskade, som i hög utsträckning möter Skolinspektionens kvalitetskrav.

Ulla Hamilton är vd Friskolornas riksförbund