Ulrik Nilsson: Var försiktig med drömmarna

Walt Disney’s ord ”Be careful with your dreams, they may come true” känns som en bra inledning för att beskriva känslan efter några dagars valövervakning i Kazakstan.

Kazakstan upplevde i januari 2022 stora protester och demonstrationer mot president Tukayev och kanske i än högre grad mot den makt och ställning den tidigare presidenten Nur-Sulta Nazerbajev hade. Nazerbajev hade efter sin avgång fått rollen som ”statens grundare och beskyddare”, som ordförande i säkerhetsrådet, som ordförande i det ledande partiet (Amamat) och hans barn hade ärftliga platser i regeringen. Huvudstaden hade fått namnet Nur-Sultan för att hedra honom.

Protesterna ledde till dels att så gott som alla förmåner för den avgångne presidenten försvann, dels till att Amamat och president Tukayev sjösatte programmet ”New and Fair Kazakhstan”. Syftet var att öka det folkliga engagemanget i och för landet och öppna för större deltagande i det politiska livet i Kazakstan, Troligen var även syftet att vinna över de protesterande till regimens sida.

Val till presidentposten genomfördes i januari 2023 och nu den 19 mars skulle det genomföras tidigarelagda val till Maijilis (parlamentets underhus). Huvudstaden har även återfått sitt tidigare namn Astana.

Valet skulle ske på ett nytt sätt med 70 av platserna tillsatta i proportionella partival och med 29 valda i enmansvalkretsar (SMD). I valen till SMD:erna skulle inga partianslutna kandidater vara valbara. De platserna skulle vara för att bredda urvalet och skapa engagemang.

I samband med genomgången inför våra observationer gavs partierna en chans att presentera sig och på en fråga till Amamat med stödparti så hade de inga idéer för vad nästa steg mot förnyelse och demokrati skulle vara, de hade uppenbarligen inte resonerat om det. De var nöjda med det som genomförts.

Administrativa hinder för vissa kandidater (oppositionen?)

Valet utlystes den 19 januari för att genomföras den 19 mars, partierna och SMD-kandidaterna fick inleda sina kampanjer tidigast den 19 februari och då endast om de hade blivit registrerade av valkommissionen. Nu börjar en rad administrativa hinder uppenbara sig för en del partier och kandidater. Registreringen skulle ske personligen vid någon av de regionala valkommissionerna och resan dit kunde vara såväl lång som kostbar. En mängd dokument skulle också bifogas registreringen och en icke-återbetalningsbar deposition (smaka på det …) på drygt en miljon Tenge (25-30 000 kr) skulle lämnas. Det senare i ett land där medelinkomsten ligger på ca 2 500 kr/månad.

Vi träffade en kvinna och kandidat som tidigare hade varit ledamot i Maijilis (och även OSSE-valobservatör), hon hade avregistrerats någon dag före valet då skattemyndigheten funnit något fel i hennes deklaration. För att undvika fel hade hon fått hjälp av skattemyndigheten att skriva deklarationen. Det hjälpte henne inte, hon blev inte valbar.

En annan kandidat hade fått sin registrering på fredagen före valet och hade då bara en halv dag till sin kampanj eftersom lördagen var en ”tyst dag”. Inte lätt att bli vald då! Hade kandidaten bedrivit kampanj innan registreringen hade denne avvisats för brott mot vallagen. Exemplen kan nog göras fler på administrativa hinder, men det är nog inte osannolikt att dessa i första hand drabbade de som skulle kunna komma att ge förändring.

Engagemanget bland folk ifrågasattes, men de som skulle kunna mobilisera stöd och opposition motarbetades och engagemanget uteblev för många då det kändes omöjligt att förändra. Troligen gav inte reformen med SMD någon större utdelning för förändring då dels ett antal ”kända” partipolitiker lämnade sina partier och kandiderade i en SMD dels då det i de större städerna (Astana och Almaty) var runt 40 kandidater i SMD:erna.

Valdagen i Almaty

Under valdagen besöktes ungefär 10 olika vallokaler i Almaty av vår observatörsgrupp. Besöken gav ett blandat intryck. Å ena sidan verkade de som arrangerade valet och de som röstade stolta, men å andra sidan var det relativt få som röstade. I vallokalerna blev vi oftast men inte alltid väl mottagna av den lokala valkommissionen (valförrättarna) och alltid av ett stort antal observatörer från partier (sju partier deltog), intresseorganisationer och enskilda kandidater. Normalt satt det 10 till 20 observatörer i lokalen mellan 07:00 och till dess rösterna räknats (runt och ofta efter midnatt).

Resultatet väcker frågor

Resultatet, som det redovisas i The Astana Times den 20 mars, blev: Amamat (maktpartiet) 53,9%; Respublika (ett nystartat parti); 8,6% och övriga 31,3%. Skälet till den något udda uppdelningen ser ni när ni läser stycket om hur det gick i den vallokal där jag övervakade räkningen. Valdeltagandet anges i samma artikel i The Astana Times till drygt 54%. Siffrorna väcker frågor.

I den vallokal jag satt och studerade räkningen blev utfallet följande; Amamat 103 röster (40,5%), Respublika 87 röster (34,2%) och övriga partier 37 röster, ogiltiga röster 6 stycken och ”against all” 21 röster. Valdeltagandet var 254 röstande av 1870 röstberättigade vilket motsvarar 13,6%.

Om inte ”min” vallokal var väldigt speciell jämfört med andra i landet så är ju de båda resultaten i väldigt låg grad förenliga, och det officiella resultatet knappast sannolikt. Valdeltagande avviker med en faktor som är nära fyra till min lokals nackdel, Amanats resultat är 13% lägre i min valkrets och Amanats stödpartier (redovisas i övriga) är avsevärt lägre, samt slutligen har det nybildade mer liberala jordbrukar- och entreprenörspartiet Respublika ett valresultat i min vallokal som överstiger det nationella resultatet med en faktor tre.

Det enda sätt jag kan se att få resultatet i min lokal att ens avlägset närma sig det nationella är att det tillförs mängder med röster och att de enbart (nästan) fördelas på Amanat och dess stödpartier. Sedan kan man ju fundera på hur ”mängder med röster” kan tillföras.

Intressant är också att den centrala valkommissionen valde att endast redovisa resultatet på aggregerad nivå, något som försvårar kontroll av siffrorna. Det går inte att få upplysningar om tillexempel hur ”min” vallokal redovisas.

Valet knappast ”free and fair”

Skall det göras en sammanfattande bedömning av valet den 19 mars i Kazakstan så får det bli att det inte på något sätt kan beskrivas som ”free and fair” – givet dels de hinder som restes för kandidater dels de uppenbara tveksamheter som finns gällande resultatet.

För Amanat måste valet också ha varit ett misslyckande, om inte syftet med valet bara var att säkra makten snarare än att bredda engagemang och öppna för nya aktörer. Var valets syfte att få en hejaklack kan det på ytan verka som att målet uppnåtts, men det är nog helt uppenbart att engagemanget fått ytterligare en allvarlig törn. De som vill ha förändringar har motarbetats och exkluderats från den politiska processen. Tyvärr ligger det nog snarare ny protester i korten, inte en ökad pluralism.

Rollen som valövervakare

Avslutningsvis några ord om rollen som valövervakare – vi kunde ju inte säkerställa ett rättvist val i Kazakstan. Vår roll är att observera, inte påverka eller bedöma. Slutlig bedömning görs efter valet av såväl organisationer (exempelvis OSSE – Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) och stater, våra observationer är enbart ett underlag för bedömningen.

Två ytterligare aspekter är dels att kunskapen om länder och deras problem ökar hos parlamentariker, dels – och kanske viktigast – att det blir tydligt för de lokala observatörerna vi träffa att deras arbete för demokrati syns. Nyckeln till en bättre utveckling ligger ofta just hos dessa demokratins hjältar. De uppskattar vår närvaro.

Ulrik Nilsson är riksdagsledamot (M) och var OSSE-valobservatör i Kazakstan