Unik inblick i svensk utrikes- och säkerhetspolitik under kalla kriget

Nu har ännu en del i professor Bo J. Theutenbergs serie Dagbok från UD släppts. Det handlar om band fyra som omfattar åren 1981-1985. Theutenberg var folkrättssakkunnig på UD och folkrättslig rådgivare åt ÖB. Theutenberg hade därmed en unik inblick i svensk utrikes- och säkerhetspolitik under det kalla kriget. Jag har tidigare skrivit här om Volym 3.

Den nu aktuella volymen omfattar hela 965 sidor men är ändå förvånansvärt lätt att ta till sig. Man behöver inte läsa allt utan kan välja följa kronologin i dagboksanteckningarna eller läsa mer i de utvidgningar som Theutenberg gör med hjälp av kompletterande källor om särskilt intressanta händelser. Att dagboksanteckningarna både omfattar det privata och de offentliga uppdraget förstärker autenticiteten i dagboken och bidrar till att beskriva tidsandan. Det är dessutom lätt att leta upp episoder av särskilt intresse eftersom boken har en gedigen innehållsförteckning till varje kapitel och ett omfattande personregister.

Perioden 1981-85 var verkligen full av intressanta säkerhetspolitiska händelser. Jag kan inte nämna alla här men ett par frågeställningar går som röda trådar genom dagboken. En sådan är försöken att skapa en kärnvapenfri zon i norden och hur så kallade fredsrörelser initierades och styrdes från Sovjet. Theutenberg bekräftar detta med uppgifter från bland annat Mitrokhin- och Buckovskij-arkiven. En annan röd tråd är konflikten med Sovjetunionen om den s k vita zonen i Östersjön.

Det handlade om gränserna för den ekonomiska zonen i Östersjön. Enligt internationell rätt skulle gränsen gå mellan Gotland och dåvarande Sovjets gräns längs den baltiska kusten. Sovjet menade att gränsen skulle gå i en linje mellan det svenska fastlandet och den baltiska kusten, som om Gotland inte fanns. För de som inte var med då måste det framstå som totalt obegripligt, men det var så Sveriges stora granne i öster agerade.

Theutenberg hävdar att hanteringen av den vita zonen bidrog till att en borgerlig valförlust 1982. Under sommaren läckte det ut uppgifter att Sverige kunde tänka sig betydande eftergifter för att nå en överenskommelse med Sovjet. Inför valet 1985 var socialdemokraterna därför enligt Theutenberg närmast besatta av att hålla frågan borta från dagordningen. Theutenberg, som drev den svenska linjen hårt, fick ansvaret för förhandlingarna med Sovjet och skulle ha ledsagat Olof Palme Moskva i april 1986. I januari 1986 gjorde dock kabinettssekreterare Pierre Schori (S) ett eget besök i Moskva och någon Moskvaresa för Palme och Theutenberg blev det inte. Theutenberg utvecklar detta i boken till en intressant motivbild till mordet på Palme.

Den skildrade perioden omfattar även hanteringen av dramat med den strandade ubåten U-137 i Karlskronas skärgård. Theutenberg beskriver spelet kring de olika protestnoter som skrevs. Inom UD fanns det alltid en gruppering som ville tona ned kritik mot Sovjet. Inom Centerpartiet fanns också två ytterpositioner. På ena sidan statsminister Thorbjörn Fälldins tuffa linje ”Håll gränsen” om så behövs med militär gentemot Sovjets ambitioner att själva bärga u-båten. På andra sidan (fanns) försvarsminister Torsten Gustafsson som valde att stanna kvar i Oslo där denne var på besök under de kritiska dagarna. Theutenberg har i efterhand sammanställt material som ger en tydlig bild av det uppdrag U-137 hade när den gick på grund. Någon grund för påståenden om felnavigering finns inte. Bara denna del gör det värt att skaffa boken.

Fler borde verkligen skriva och ge ut sina dagböcker. Med dagens teknik borde det vara enklare än någonsin att lägga till noteringar i kalenderprogram och checklistor. Jag hoppas fler gör så för det är verkligen ett intressant tidsdokument som Bo Theutenberg skapar. Volymerna i serien Dagbok från UD kommer att underlätta för de som vill förstå Sveriges komplicerade utrikespolitik, med alliansfrihet i ord men under perioder samverkan med NATO i praktik (se exempelvis Dalsjö i Svensk Tidskrift)

Det går inte att läsa Dagbok från UD utan att fundera på det upprop som gjordes av UD anställda i höstas. Theutenberg skildrar UD som en dysfunktionell arbetsplats där det hela tiden pågick maktkonflikter mellan olika grupper. En särskild grupp politiska tjänstemän drev en tydlig vänsteragenda. Flera av dessa individer är för övrigt fortfarande aktiva i den säkerhetspolitiska debatten. Frågan som inte kan lämna läsaren är om det är så mycket bättre på UD idag? Låt oss hoppas att någon skriver på sin dagbok även i år.

Bo J Theutenberg Dagbok från UD Volym 4 (1981 – 1985). Ryska björnens järngrepp om Sverige. Stockholm Institute of international Law Arbitration and Conciliation, 2018. Kan köpas från theutenberg.wordpress.com

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift