Ur arkivet: Konsolidering i väster, debâcle i öster

”De ryska övergreppen och särskilt det svåraste och för västmakterna mest kännbara av dem, februarikuppen i Prag, hade under 1948 äntligen framtvungit den diplomatiska och militära blockbildning i väster, som i själva verket hade varit nödvändig ända sedan krigets slut, fastän många av de maktägande i det längsta hade velat blunda för dess oumbärlighet.

De västeuropeiska staterna slöto sig redan på våren samman i Brysselpakten, och under hösten följde förhandlingarna om dess utbyggnad till en Atlantpakt för att erhålla en garanti om det amerikanska stöd, som tarvades, om Brysselöverenskommelserna ej skulle stanna vid en ren pappersfasad. I mars och april 1949 blev så Atlantpakten
omsider färdig, efter åtskilliga svårigheter i fråga om såväl dess avfattning som dess geografiska omfattning. I det förra avseendet nödvändiggjorde den amerikanska författningens föga tidsenliga bokstav en sådan formulering, att ingen automatisk förpliktelse till väpnad hjälp åt en angripen paktundertecknare finnes. Distinktionen torde emellertid snarare vara av formell och psykologisk än av verklig praktisk betydelse, eftersom knappast någon tvekan kan föreligga, åtminstone för närvarande, om Förenta staternas avsikt att bistå medundertecknarna i händelse av behov.

Betydelsefullare äro sannolikt meningsskiljaktigheterna i fråga om Atlantpaktens geografiska omfattning. Undertecknarna blevo till sist U. S. A., Canada, England, Frankrike, Belgien, Holland,
Luxemburg, Danmark, Norge, Island, Italien och Portugal. Utanför kommo därmed att av olika skäl stå åtskilliga stater, delvis sådana som på det ena eller andra sättet äro av betydelse. Sverige, Schweiz och Irland ville ej själva ansluta sig. Spanien ställdes utanför av hänsyn till vissa mäktiga vänsterpartiers avoghet mot dess regering. Grekland och Turkiet fingo ej vara med till följd av sitt geografiska läge – som dock ur den synpunkt det här gäller knappast avviker alltför mycket från Italiens – och sin speciellt utsatta ställning gentemot Ryssland, vilken för övriga signatärmakter tycktes kunna innebära en ökning av de med paktens undertecknande förbundna riskerna.”

Veckans rekommenderade läsning ur arkivet är ”Konsolidering i väster, debâcle i öster” av Torvald Höjer från 1950. Hela artikeln kan läsas här, och väljer man att göra det i PDF-format blir läsbarheten betydligt bättre.

Svensk Tidskrift grundades 1911 och i samband med tidskriftens hundraårsjubileum digitaliserades hela arkivet som nu finns fritt läs- och sökbart på vår hemsida. Över hundra år av borgerlig idédebatt hittar du här.