Ur arkivet: Ungerns martyrium

Minnet kan ofta synas förödmjukande kort. Katastrofer och våldsdåd, som när de ägde rum väckte våldsam harm och spontan önskan att hjälpa, visar sig ofta förbluffande snart kunna sjunka undan i glömskan – även om det tillstånd som döljer sig under tystnaden är lika upprörande som den sensationella urladdningen, även om behovet av sympati och hjälp alltfort är förhanden.

Ett undantag från denna trista regel är Ungern. Det är nu fyra är sedan det ungerska folkets spontana resning mot det kommunistiska förtrycket slogs ner av de sovjetryska stridsvagnarna. Fyra år – i sådant sammanhang en lång tid. Den solidaritet med det för sin frihet kämpande ungerska folket som flammade upp under de ödesdigra oktoberdagarna 1956 har inte fått falna ner som så många andra liknande känslor. Det är lätt att se varför. Den ungerska tragedin var i vissa avseenden annorlunda beskaffad än en del andra liknande händelser. Vad som skedde försiggick i ett vida klarare ljus än mera avlägsna tilldragelser, de mål ungrarna kämpade för var från vår synpunkt sällsynt rena och okomplicerat berättigade, den praktiskt taget totala uppslutningen från folkets sida förlänade revolten en säreget gripande glans, det faktum att under ett par dagar framgången syntes inom räckhåll gjorde den slutliga undergången så mycket mera tragisk.”

Veckans rekommenderade läsning ur arkivet är ”Ungerns martyrium” från 1960. Hela artikeln kan läsas här, och väljer man att göra det i PDF-format blir läsbarheten betydligt bättre.

Svensk Tidskrift grundades 1911 och i samband med tidskriftens hundraårsjubileum digitaliserades hela arkivet som nu finns fritt läs- och sökbart på vår hemsida. Över hundra år av borgerlig idédebatt hittar du här.