Ut med Ungern?

Uteslut Fidesz ur den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet – det är ett förslag som har dykt upp i den begynnande valrörelsen inför valet i maj. Men skulle en uteslutning vara ett steg framåt, undrar Daniel Braw.

De svenska Moderaterna, som hittills har samarbetat med Fidesz i EPP-gruppen, verkar numera för att det ungerska partiet ska tvingas lämna. ”När ett parti agerar i strid med demokratins och rättsstatens principer räcker inte längre dialog”, skrev partiledaren Ulf Kristersson nyligen.

Även i Tyskland diskuteras frågan, men där är saken något mer komplicerad. Kristdemokratiska CDU:s partiledare Annegret Kramp-Karrenbauer har sagt att Fidesz under Viktor Orbans ledning försvagar EPP-gruppen som helhet, och att samarbete inom EPP inte längre är meningsfullt om tyskar och ungrare inte har någon gemensam uppfattning om gruppens mål. Så långt som till krav på uteslutning redan nu har hon dock inte gått.

För systerpartiet i Bayern, CSU, är saken ännu mer delikat. CSU har under ett antal år odlat ett slags vänskap med Orban och Fidesz. Vid ett besök i Bayern sa Orban att det är ”den plats i Europa där man förstår oss”. CSU och Fidesz förenades i motståndet mot den kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkels flyktingpolitik. Så sent som i förra månaden talade Orban i ett uttalande om hur Fidesz och CSU har ett gemensamt engagemang för kristna värderingar.

Men när Fidesz sprider konspirationsteorier om hur EU genom kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, som för övrigt var just EPP:s kandidat till posten, och finansmannen George Soros vill tvinga på Ungern mer invandring blir kopplingen besvärande. Även CSU-företrädare kallar nu Fidesz retorik för oacceptabel. (Juncker själv har sagt att Fidesz inte hör hemma i EPP.)

Samtidigt kvarstår alla de gamla argumenten för att inte utesluta Fidesz. Ingen kritik har riktats mot vad partiets ledamöter uträttar eller står för i Bryssel och Strasbourg – är det då rimligt att säga att de inte får vara med i gruppen? Fidesz ledamöter har varit mer lojala med sin grupp än genomsnittliga parlamentsledamöter har varit. Faktiskt är det en ungrare och Fideszföreträdare, Jozsef Szajer, som under mandatperioden har varit mest lojal med sin grupp i omröstningarna i parlamentet.

Till höger om EPP finns dessutom ingen fungerande grupp, allra minst någon som EPP skulle kunna samarbeta med. Att utesluta Fidesz, som är ett ganska stort parti i sammanhanget, skulle försvaga EPP:s möjligheter att få genomslag för sin politik.
Samtidigt skulle fraktionen som använder parlamentet inte som forum för lagstiftning utan som kuliss för utspel riktade till publiken i hemlandet växa.

Ett ytterligare skäl till tvekan är att årets val hursomhelst ser ut att bli en framgång för extrema partier till höger och vänster. EPP och socialdemokraterna som hittills har vägt tyngst i Europaparlamentet ser ut att få det svårt. Är det i det läget rätt ur EPP:s perspektiv att så att säga självmant göra sig av med ett antal mandat? Problemet är inte att principer står mot pragmatism – utan att viktiga principer står mot andra viktiga principer.

Daniel Braw är fristående utrikesdebattör för bland annat SNB och politisk redaktör i Barometern-OT