Vänstern har aldrig förlåtit Thatcher för att hon var kvinna

Till och med Ronald Reagan har med åren motvilligt fått om inte vänsterns godkännande, så åtminstone acceptans. Men tre decennier senare utmålas Thatcher fortfarande som den demon som ryckte ifrån arbetarna dess levebröd, lade ner och sålde ut den brittiska välfärden och drog in mjölken i de allmänna skolorna.

Att Storbritannien var på gränsen till bankrutt, tvångsförvaltat av internationella valutafonden, och lamslogs av vilda strejker så gott som varje vecka har man glömt. Att gatorna fylldes av sopor, att strömavbrott hörde till vardagen och att de smutsiga och ineffektiva industrierna bara var i gång några få dagar i veckan.

I spalten bredvid beskriver Hannes H. Gissurarson synnerligen förtjänstfullt Thatchers politiska arv och hur det snedvridits av media i både populärkulturen och nyhetsmedia. Han beskriver också hennes person, som han som en få av oss fått möjlighet att uppleva i första hand.

Thatcher var polariserande, ibland provokativ, svår att arbeta med och ännu svårare att arbeta emot. Och hon var kvinna. En kvinna som tog sig ton, som stod på sig. Som, trots att hon allt som oftast var hemma i tid för att diska efter make och barn och julpyntade sina livvakters rum i premiärministerbostaden på 10 Downing Street, var långt ifrån den moderliga idealbilden.

Thatcher kallade sig aldrig feminist, och hon har anklagats för att vara motsatsen: hon hjälpte inte andra kvinnor vidare på karriärstegen, hon jobbade huvudsakligen med män, och hon ”spelade på männens arena”.

Genom att vägra inordna sig i mallen svek hon sitt kön, resonerar vänstern, och det mer än någonting annat kan de aldrig förlåta henne för. Det, och att Storbritanniens första kvinnliga premiärminister, hon som visade en hel generation unga flickor att glastak var möjliga att krossa, var konservativ

Ingen manlig demokratiskt vald politiker har varit så hatad, så hett och så länge, men så har ingen demokratiskt vald politiker präglat ett land och en kontinent på det sätt Thatcher gjorde.

Eller med ladyns egna ord: ”När man vill ha något sagt i politiken vänder man sig till en man. Om man vill ha något gjort vänder man sig till en kvinna.”

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift