Vapenlagstiftningen missar målet
I en aktuell utredning föreslås skärpningar i vapenlagstiftningen, bland annat ett förbud mot halvautomatiska gevär. Men hur skall en snårigare lagstiftning som lägger tyngdpunkten på legala vapenägare komma till rätta med problemen med kriminell användning av legala vapen, frågar Michael Eriksson?
Svensk vapenlagstiftning är idag en av de hårdaste i den demokratiska delen av världen. Trots denna restriktiva vapenlagstiftning tycks inte kriminella kretsar ha några större problem med att få tag på vapen. Det visar Malmöpolisens senaste krafttag mot tungt kriminella, operation ”Alfred”. Resultatet av denna blev beslag av inte mindre än 86 illegala vapen.
Var kommer då dessa vapen ifrån? Skall man tro tidigare siffror från Rikspolisstyrelsen så stals det under 90-talet cirka 1000 vapen per år från legala vapenägare.
Sedan 2002 så krävs det att vapen förvaras i ett säkerhetsskåp med stöldskyddsklassningen ss3492 och inte som tidigare då vapen kunde förvaras i låsbara vapenställ. Hur många vapen stjäls det då per år sedan reglerna för förvaring skärpts?
I studien ”Safe Storage and Thefts of Firearms in Sweden: An Empirical Study” visar Erik Lakomaa (Handelshögskolan) att stölder från legala vapenägare är betydligt lägre. Under den period (2003-2010) som omfattas av studien så tillgrips olovligen cirka 250 vapen om året från bostäder och fritidshus. Trenden är dessutom neråtgående och antalet tillfällen som vapen stjäls är mycket lågt (i snitt 100/år) trots att runt 14 procent av hushållen äger vapen.
Trots att kravet på säkrare vapenförvaring innebar en kraftig skärpning mot tidigare regler valde man att gå längre än så. Tidsbegränsade licenser för pistoler och helautomatiska vapen infördes i samband med denna ändring av lagen år 1999. Motivet var att minska mängden pistoler då de som inte längre var aktiva sportskyttar tvingades avyttra dessa.
Har någon uppföljning av lagändringarna och deras påverkan på kriminell användning av vapen gjorts? Ja, i begränsad utsträckning, men då inte med huvudsakligt mål att se hur lagstiftningen påverkar kriminell användning av vapen. Den ena studien är en rapport från Brottsförebyggande rådet och den andra en vetenskaplig studie över vilka vapentyper som kriminella använder.
Det är lätt att förledas och tro att de vapen som stjäls från legala ägare är av typer som använts av kriminella, men de två studier som finns på området vittnar om motsatsen.
Den senaste av dessa är ”Skjutvapen använda vid brott i Sverige 2000-2010” av Dr Björn Hagelin (tidigare Sipri). Studien fann endast 9 fall där tidigare legala vapen används. Av dessa var inga pistoler eller helautomatiska vapen alltså de vapentyper som skärpningen av lagstiftningen från år 2000 särskilt lyfte fram som attraktiva för kriminella. Däremot var pistoler som vapentyp helt dominerande men dessa var till stor del från Östeuropa och inte av typer som används av svenska sportskyttar.
Resultaten från Hagelins studie stämmer väl överens med Brås rapport Brottslighet och trygghet. Av studien framgår bland annat att: ”Svenska vapen, som jaktvapen och armévapen, spelar i dag en mycket liten roll i den kriminella miljön. Förr var det hagelgevär och svenska armévapen. I dag är det utländska vapen av ett slag som det inte finns någon legal marknad för i Sverige. De är där för insmugglade”.
Trots detta väljer man nu att agera mot halvautomatiska gevär, det vill säga vapen som skjuter ett skott för varje gång man trycker på avtryckaren precis som en revolver (helautomatiska vapen är vapen som skjuter så länge som avtryckaren är intryckt och det finns patroner kvar i magasinet). Just halvautomatiska vapen har idag blivit mycket populära bland jägare då dagens halvautomatiska jaktvapen blivit tillräckligt driftsäkra och praktiska för att användas vid jakt. I riksdagsmotionen ”Vissa vapentyper 2000/01:Ju725 ” sammanfattar Olle Lindström (m) på ett ypperligt sätt varför dessa vapen bör vara tillåtna:
”Halvautomatiska jaktvapen har fördelar som andra vapentyper saknar. Bland annat har de i allmänhet lägre rekyl och anses lättare att hantera av handikappade, vidare ger dem möjlighet till ett snabbt andraskott vid exempelvis drevjakt där det går fort och det finns risk att första skottet inte blir en ren träff. Halvautomatens snabba andraskott möjliggör att onödigt lidande hos viltet kan undvikas. Det var också detta som motiverade Naturvårdsverket att driva igenom den regeländring som möjliggjorde jakt med halvautomatiska vapen.”
Halvautomatiska jaktvapen är även en vapentyp som inte används av kriminella vilket Hagelins studie visar då denna vapentyp inte förekom vid något tillfälle under den period som studien avser (2000-2010).
Det kanske mest uppseendeväckande är förbud mot K-pistskytte en skyttegren som funnits sedan 1940-talet och har ett par tusen utövare. Förslag om att förbjuda idrottsgrenar har aldrig förekommit i tidigare utredningar. Än märkligare ter sig förbudet då det även i utredningen framgår att mycket få svenska automatvapen används vid brott och att insmugglade vapen utgör det största problemet. Trots det menar man att ”Ett förbud mot helautomatiska vapen skulle förhindra att legala helautomatiska vapen hamnar på den illegala marknaden” (SOU 2013:7 s15). Då endast ett helautomatiskt vapen har stulits från en sportskytt under perioden 2003-2010, och något sådant med legalt ursprung aldrig använts vid brottslighet, så kan man fråga sig om det är ett problem som är så stort att det bör leda till ett förbud (Lakomaa 2012).
Hur har då moderaterna tidigare ställt sig i frågan? Vapenlagstiftningen skärpts ett stort antal gånger de senaste 20 åren, 1990, 1992, 1996, 1999, 2004, 2006 och 2011.
Med undantag för de förändringar som skedde under regeringen Bildt samt 2011 så har moderaterna röstat mot samtliga skärpningar av lagen. Sedan år 2000 så har moderata riksdagspolitiker i över 24 motioner föreslagit lättnader, mindre byråkrati och ett fokus på illegala vapen istället för legala vapenägare. Allt från att helt avskaffa licens för pepparspray, ljuddämpare, lättnader i förvaringsbestämmelserna, större vapen garderob för jägare mm har föreslagits i motionerna. Det är mycket beklagligt att den senaste utredningen ”Skärpningar i vapenlagstiftningen” valt att helt fortsätta i den trend som startade under socialdemokratiska regeringar och som moderaterna tidigare varit motståndare till. Det här är ingen politik som ett borgerligt parti bör befatta sig med.
Justitieminister Beatrice Ask konstaterar att: ”Vapenlagstiftningen håller en hög skyddsnivå internationellt sett. Trots att Sverige är ett förhållandevis vapentätt land är den del av det totala antalet våldsbrott som förövas med skjutvapen relativt liten.( Svar på interpellation 2010/11:27)
Hur skall då en snårigare lagstiftning som lägger tyngdpunkten på legala vapenägare komma till rätta med problemen med kriminell användning av legala vapen?
I sammanhanget är det lovvärt att socialdemokraterna har förstått att den tidigare inriktningen inte bidragit till att lösa problemet. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) säger exempelvis: ”Vapenlagarnas syfte och inriktning ska inte rikta udden mot och hela tiden skärpa kraven på den legitima och kontrollerade delen av vapenhanteringen i landet utan mot det uttalat kriminella vapenhanteringen.”(Jakt och Jägare 2012-03-20)
Det är mycket beklagligt om det skall bli så att det är moderaterna som driver igenom allt det som man under de senaste 12 åren valt att kämpa emot. Därför är det dags att förkasta utredningens förslag i sin helhet och tillsätta en ny utredning som tar problemet med illegala vapen på allvar och tar fram en ny lag som läger fokus på kriminella utan att kriminalisera i övrigt laglydiga medborgare.
Michael Eriksson var viceordförande i Fria Moderata Studentförbundet 2010-2012.