Var är ni, forna tiders vänster?

ETC gör anspråk på att vara vänsterns intellektuella organ. Men läsningen och rapporteringen från M-stämman är direkt nedslående för vänstern.

Dammet efter Moderaternas partistämma i Karlstad har lagt sig. Kanske kommer stämmans beslut om LAS och tillfälliga uppehållstillstånd visa sig vara fröet till nästa pendelslag i politiken. Eller så visar det sig vara AKB:s draksådd, det vet än så länge bara nornorna och sibyllorna. Själv tycker jag hur som helst att det mest fascinerande som hade med moderatstämman att göra inträffade i vänsterbladet ETC.

ETC, som gör anspråk på att vara ett vänsterns intellektuella organ, har i bästa kvällstidningsstil vaskat igenom partifolkets motioner till stämman för att se om där döljer sig några guldkorn som kan användas till politisk smutskastning. Samma journalistiska manöver ger vanligtvis god utdelning när den används på Miljöpartiet: ofelbart dyker det upp motioner av typen ”ställ om Sverige till ett vedeldat samhälle” som man sedan kan skrocka åt en stund. ETC har som sagt försökt motsvarande sak med Moderaterna, för att bevisa att de ruskiga Gamla Moderaterna hela tiden har gömt sig bakom de nya ditos mask. Resultatet marknadsfördes förra fredagen under rubriken ”8 helknasiga motioner på Moderaternas partistämma”.

Läsningen kan inte betecknas som något annat än direkt nedslående. Dock inte i första hand för Moderaterna, utan för ETC och för den vänster vars baner tidningen för. Ett par av de anförda exemplen kan visserligen med någorlunda bibehållet sinne för proportioner betecknas som ”helknasiga”, t.ex. en motion om att återuppta det svenska kärnvapenprogrammet, respektive en om att sänka ”dansbandsmomsen”. Med detta sagt kan nog de flesta enas om att vi skulle sova tryggare om natten med ett par rejäla blågula atombomber, och att dansbandshögern snart är Moderaternas sista navelsträng till landsbygden.

Annorlunda är det med övriga exempel. På ETC:s lista återfinns en motion om att minska antalet riksdagsledamöter till 150. Vidare en om att sälja ut statliga bolag – t.ex. Systemet och Apoteket. Slutligen återfinns även en motion om att avskaffa public service. Alla tre förslag får väl anses vara skåpmat i liberal idédebatt. Detta är alltså bl.a. vad ETC vill beteckna som ”helknasigt”.

Vad har hänt med forna tiders vänster, dessa vanvördiga radikaler och samhällsomstöpare? Att dagens jätteriksdag med sin enda kammare härstammar från 1971, att den i sig var en radikal omdaning av ett fungerande parlamentariskt system, och att det var ett socialistiskt projekt verkar ETC antingen vara ovetande om eller obrydda över. Man kan så klart största förståelse för att det går att ha olika uppfattningar i de uppräknade frågorna. Att vänstern inte vill sälja statliga bolag är helt i sin ordning. Att den är så orkeslös att den vill låtsas att ett sådant förslag ligger bortom det skrattretandes gräns gör mig bara orolig. Hur är det fatt egentligen?

Man kan kanske invända att man inte ska dra för stora växlar på en hastigt hoprafsad lättsamhetsartikel. Det är en bra invändning, men efter 3 000 tecken är det ju redan för sent att vara efterklok. Dessutom kan jag inte undgå att känna att detta säger något om det intellektuella tillståndet i svensk vänster. Denna en gång så lejonlika politiska rörelse, som fruktade ingen och trotsade allt, för vilken samhället var ett lyckorike i vardande där allt var möjligt, har blivit ett gäng förkalkade andliga gubbar (av bägge kön och i alla åldrar). Den gamla borgerligheten, när den var som sämst, kunde någon gång vara så övertygad om alltings förträfflighet att ingen social förändring var för liten för att inte betraktas som en löjeväckande omöjlighet. Men vänstern har nu blivit en skrattspegelbild av sin egen karikatyr av l’ancien régime. En skräckslagen fabrikör som vill att allt ska förbli exakt som det här, hellre än att något skulle riskera bli sämre.

Med François Villon vill man sucka: var är den snö som föll i fjol? Och var är ni, forna tiders vänster?

Daniel Bergström är jurist och frilansskribent