Vår egen lyckas smed

Johan Norberg
Den eviga matchen om lyckan
Ett idéhistoriskt referat
Natur&Kultur 2009

Att Johan Norberg skriver om lycka känns som ett ganska naturligt nästa steg. Det fanns ett frö till detta i När människan skapade världen. Han har dessutom redan täckt in hur vi skapar välstånd och under många år skrivit om frihet. Frågan som dyker upp är – om vi har frihet och lever i ett rikt land blir vi då lyckliga, eller är lycka något annat?

Norbergs bok ger inte så många svar. Det är heller inte ambitionen, utan det är i stället en bok som sammanfattar debatten om vad lycka är, och hur vi får den. Den som letar efter något slags guide till att bli lycklig borde i stället för att läsa den här idéhistoriska exposén kika på självhjälpslitteraturen.

Den grundläggande tesen i Norbergs bok är att det finns en idékamp mellan de som tror att vi är vår egen lyckas smed och de som tror att lyckan inte alls är något som ska sökas. En intressant, och på sitt sätt modig, passage om hur vissa kristna ser världen som lidande och som en prövning mynnar ut i ett kort resonemang om Moder Theresa. Hon är en ikon, för många godheten personifierad. Oftast begränsas kunskapen till att känna till hur hon tog hand om fattiga barn. Vad som brukar vara mindre känt är hennes syn på lycka och även smärta. Hon gav mat, skydd och dryck till dem som behövde det. Men hon var inte en Florence Nightingale som botade sjuka. Hon gav inte vård. Norberg citerar Christopher Hitchens The missionary position: Mother Teresa in theory and practice när hon talar till en patient som har djupa smärtor och är döende i cancer “Du lider som Kristus på korset. Så det måste vara Jesus som kysser dig.”

Utflykter som den om Moder Theresa är vanliga i boken, och där känner man tydligt igen hans stil från andra böcker. Bildad, logisk och resonerande. Anekdoter om än det ena och än det andra. De berättelserna fyller två funktioner, dels att de lättar upp läsningen så att det faktiskt går att ganska enkelt sträckläsa honom. Dels så lyfter det argumentationen på ett behagligt sätt.

Det som är problematiskt med boken är i min mening metodfrågor. Referenslistan är verkligen imponerande. Men frågan är i vilken grad man faktiskt kan generalisera. Låt mig ge ett exempel – människor som lever i långa stabila relationer tenderar att vara lyckligare än genomsnittet. Exemplet har kapats av framförallt konservativa som vill se detta som ett argument för kärnfamiljen. Men om vi vänder på sambandet så kanske det är minst lika sant – lyckliga människor kanske är duktigare på att få relationer att fungera och hålla. Men framförallt – betyder det att jag blir lyckligare i en sådan relation eller är det en statistisk funktion?

Ett annat exempel som har funnits med i en del av de artiklar som skrivits om boken är påståendet att vi behöver få ungefär 50 000 kronor mer i lön för att det skall motsvara lyckan i ett hållbart äktenskap. De invändningar som jag sett har i huvudsak diskuterat summans storlek. Ska det vara 35 000, 50 000 eller 70 000 kronor? Just detta exempel tycker jag är det mest tveksamma i läsningen. Det är medialt men för, i min mening, boken ett antal steg mot självhjälpshyllan. Jag ska försöka förklara varför. En första trivial invändning är att summan måste förändras beroende på var man är i världen. Det bör rimligtvis dessutom vara en summa som har en kraftig marginalfunktion – det vill säga den påverkas av om man tjänar 10 000 eller 200 000 kronor i månaden. Den typen av sifferinvändningar kan man göra massor av.

Min kritik mot exemplet, och många av de andra som finns i boken, är att det inte går att fastställa summan. Det går att få estimat och annat från olika undersökningar men generaliserbarheten i det är noll. De siffrorna säger oss faktiskt inget. Ett bättre grepp hade varit att i större utsträckning låta även siffrorna fylla den funktion som anekdoterna fyller. Att väcka intresse, bidra till ett anekdotiskt resonemang och inte alls ha den tunga roll de får nu. Psykologi skiljer sig väldigt från fysik och det betonas inte tillräckligt.

Nu ska jag inte låta kritisk i överkant. Boken är av många skäl mycket god läsning och redan nu finns en debatt kring lycka som jag tror kommer att pågå ett tag. Norberg är som alltid bildande och givande läsning som ofta vrider en tanke lite extra och visar upp ett nytt perspektiv. Det är verkligen en läsvärd bok. Ska jag ge den ett betyg så är det fyra hjortar av fem möjliga.

Och svaret på vad lycka är? Det varierar men vi är vår egen smed. Genom att söka utmaningar som i mitt fall att läsa sådana här böcker. I den meningen är den gamle depprockaren Norberg en stor optimist.

Klas Hjort arbetar åt moderaterna i riksdagen. Han har tidigare varit viceordförande i Fria Moderata Studentförbundet.