Var finns den rödgröna linjen i försvarspolitiken?

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet förespråkar stora besparingar på försvaret och vill stoppa svensk vapenexport. Det väcker frågor om vilken politik de rödgröna skulle driva efter valet, skriver Johan Forssell.

Folk och försvars rikskonferens i Sälen årgång 2014 är över för den här gången. Som forum för diskussioner med bäring på Sveriges försvarsförmåga är Folk och Försvar unikt i sitt slag. Årets konferens var ännu ett kvitto på att försvarspolitiken tar allt större plats på den politiska scenen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt var först ut och pekade på de resurstillskott till förbandsverksamheten som inryms i årets budgetproposition. Han tydliggjorde också sin vilja att fortsätta diskutera framtida resursförstärkningar. Förutsättningen är att resurserna går till det som beställts från riksdag och regering. Med andra ord en ny insatsorganisation inom ramen för ett insatsförsvar. Statsministerns uttalande förtjänar nog lite mer uppmärksamhet än vad det fått. Ett understrykande av det långsiktiga trendbrott som i år sker inom försvarsanslagen.

Finlands president Niinistö konstaterade med glimten i ögat att det uttalande som setts i media om Sverige som ”ett säkerhetsvakuum” har getts en något vidare tolkning än dess ursprungliga andemening. Niinistö uppehöll sig länge vid den särskilda relation som Sverige och Finland har sedan länge. Inom ramen för den nordiska stridsgruppen har våra länder arbetat nära varandra i flera oroshärdar såsom Kosovo och Afghanistan Vi har likartade säkerhetspolitiska utgångspunkter och bedriver en omfattande övningsverksamhet. Under rikskonferensen blev det klart att både länderna vill se mer av den varan.

Mycket av debatterna under rikskonferensen handlade om vilken verklighetsbild som bäst speglar situationen i Försvarsmakten. Den kan kort och gott summeras i den eviga frågan om huruvida glaset är halvfullt eller halvtomt. Är det skönmålning eller svartmålning?

Försvarsministern gav en nyanserad bild av situationen. Mycket har hänt sedan den frivilliga rekryteringen inleddes, det finns ett stort intresse för soldatyrket och nya materielbeställningar har lagts. Nu senast renoveringen av en betydande del av arméns Stridsfordon 90. Samtidigt är det uppenbart att alla pusselbitar ännu inte är på plats. Flera stora utmaningar återstår.

Inte minst att upprätthålla intresset för att ta anställning i Försvarsmakten och lyckas säkerställa att soldaterna stannar tillräckligt länge. Här krävs en framåtsyftande attityd som balanseras mot insikten om värdet i att noggrant genomlysa redan genomförda reformer. Viktiga utgångpunkter för att stärka försvarets attraktivitet är att soldater och sjömän upplever en meningsfull vardag, hittar tydliga karriärvägar och ges ett stärkt civilt meritvärde. Ytterligare en aspekt är att förbättra samhällets syn på de soldater som ska vara den yttersta garanten för demokrati och frihet. Det måste bli en merit att ha burit uniformen. Inte minst hos civila arbetsgivare.

Till skillnad från tidigare rikskonferenser under mandatperioden, blev det under denna tydligt att oppositionen har svårt att samla ihop sig i de flesta av försvarspolitikens avgörande frågor. Förvisso finns lite olika infallsvinklar också hos de fyra Allianspartierna. Samtidigt finns där en helt annan övergripande samsyn än vad det rödgröna regeringsalternativet förmår uppbringa.

Förmodligen illustrerades det tydligast av att Stefan Löfven uppmärksammade Brasiliens glädjande beslut att införskaffa Jas Gripen. Det var bra gjort av Socialdemokraternas partiledare. Man kan däremot anta att Löfven inte fullt ut uppskattade att Åsa Romson och Jonas Sjöstedt strax efteråt deklarerade att de inte vill se någon svensk vapenexport överhuvudtaget. Det är svårt att se den röda linjen. Och framförallt någon rödgrön.

Samma partier gjorde också klart att man förespråkar mycket stora besparingar på försvaret. I Vänsterpartiets fall 3,4 miljarder över tre år och i Miljöpartiets hela 7,2 miljarder över en mandatperiod. Med så stora besparingar väcks frågan om vilken politik en eventuell rödgrön regering vill föra efter valet. Är det en miljard som ska sparas per år? Två miljarder? Tre?

Vi står inför ett intressant valår även inom försvarspolitiken. Försvarsberedningen kommer att presentera sin avslutande rapport i slutet av mars. Med den på plats ökar kraven på varje parti och regeringsalternativ att ta ansvar för sin egen politik.

Vilka förmågor ska försvaret ha framöver? Hur ska det se ut? Och inte att förglömma; vad ska det få kosta?

Johan Forssell är riksdagsledamot (M) i försvarsutskottet.