Var inte för full är ett gott råd
En numera hårt ansatt personaldirektör uttalade i veckan en åsikt om vad det kunde leda till om kvinnor drack för mycket på färjan. Men felet var inte att han påpekade vart det kunde leda, utan att han inte påpekade att det gällde även för män, menar Per Hagwall.
I Kalla Faktas reportage i veckan om att våldtäkterna ökar på partykryssningar gjorde Tallink Siljas personaldirektör följande uttalande:
”Kvinnor måste tänka på hur mycket de dricker. […] De vet vart det kan leda.”
Uttalandet vållade en storm av kritik mot vad som uppfattas som ett skuldbeläggande av offren. Men är det enda sättet att se saken på? Och om det räknas som skuldbeläggande att tala om för människor hur de minskar risken att utsättas för brott, eller annan skada, hur skall man då kunna arbeta effektivt med brotts- och skadeprevention?
Peter Santesson funderade för ett tag sedan på Facebook över följande sak (citerar med hans tillåtelse):
”Både Polisen och SL brukar varna för ficktjuvar i tunnelbanan. Polisen delar ut lappar med råd om hur man ska göra för att inte bli bestulen. Är det fel gjort? Innebär det att polisen förskjuter skulden till offret? Borde man istället helt enkelt starta kampanjer för att förklara att det är fel att stjäla och förmana alla [att] man inte har rätt att ta plånboken ur någons handväska även om den hänger och slänger över axeln? Personligen skulle jag tänka att det nog vore ineffektivt om polisen jobbade så.”
Var går gränsen för när man ”får skylla sig själv” för att man utsätts för brott? Finns det en sådan gräns, är det ens tillämpbart?
Ett mycket gott råd för att minska risken att bli utsatt för brott är: Var inte för full. Det gäller speciellt ute på stan, och det gäller speciellt yngre personer. Att vara berusad ökar risken att man råkar illa ut och/eller gör andra illa. Man blir ett lättare offer för rån, våld och sexuella övergrepp, man löper mycket större risk att falla och slå sig och man utsätter sig för enorm risk att skadas i trafiken, att gå rätt ut framför en bil eller ett tåg. Det är faktiskt mycket farligare att gå berusad än att köra berusad (för den som gör det alltså).
Att alkohol och andra droger är en riskfaktor är okontroversiellt, men hur är det med klädsel eller annat som ökar risken? Du har naturligtvis rätt att stå med Hammarbyhalsduk i krogkön på Avenyn efter att ditt lag vunnit mot IFK. Du har naturligtvis rätt att gå naken på Sergels Torg en lördagsnatt utan att någon rör dig, förutom poliserna som griper dig för förargelseväckande beteende då…
Naturligtvis har du också rätt att lämna ditt hem och din bil olåst utan att bli bestulen, du har också rätt att gå rakt ut i vägbanan på ett övergångsställe utan att försäkra dig om att bilisten på väg mot dig har sett dig. (Fast om du går mot rött och orsakar en olycka kan du dömas för ansvar)
I fallen ovan är det i princip inget snack om vem som bär ansvaret, folk får inte stjäla, misshandla, våldta eller råna, oavsett om du har låst, hur du är klädd eller hur nykter du är. Förare har ansvar att inte köra på någon och skall hålla god uppsikt och tillräckligt låg fart för att hinna stanna om något plötsligt dyker upp från ett skymt läge.
Men innebär det att det är en dålig idé att uppmana människor att vara försiktiga? Är det att skuldbelägga offret? Klarar vi av att hålla två tankar i huvudet på en gång? Det borde faktiskt vara möjligt att upplysa människor hur de med hyggligt enkla medel minskar risken att bli utsatta för brott, utan att därmed anklagas för att friskriva den som begår övergreppet.
Begränsar det ditt liv att behöva tänka på att låsa, inte vara för full, inte visa för mycket hud, inte visa för mycket guld, inte vistas på vissa ställen vissa tider? Ja det gör det, men det begränsar ditt liv att utsättas för brott också. Och så länge dessa risker finns är det en björntjänst att låtsas att de inte gör det. Det blir lätt en märklig diskussion när varje tips om hur man skyddar sig ses som ett urskuldande av gärningspersonen. Men att potentiella offer beter sig på ett sätt som ökar risken innebär faktiskt inte att gärningspersonen har mindre skuld.
Det måste gå att både tala om hur man skyddar sig mot ficktjuvar och att straffa ficktjuvarna. Om man bara gör det ena eller det andra så har man inte tagit problemet på allvar.
Per Hagwall bloggar om politik, moral, samhälle, historia och en del annat på http://hagwall.wordpress.com.