Varför får kungen vara ordförande i svenska WWF?
Världsnaturfonden är en framgångsrik lobbyorganisation. Redan från lågstadiet minns jag prylarna med panda-logos och insamlingarna för att köpa träd i regnskogen.
Nuförtiden ordnar Världsnaturfonden eller den internationella organisationen WWF till exempel Earth Hour. Ett massmedialt framgångsrikt projekt som går ut på att alla bör släcka ljuset en timme som en ”signal till världens beslutsfattare om att ta miljöfrågorna på större allvar”.
WWF driver frågor inom en rad områden. För att bara nämna några exempel anser man:
- Att kärnkraft är en ohållbar energikälla
- Att minst 20 procent av den produktiva skogsmarken i Sverige bör skyddas
- Att arbetet med Fair trade i städer bör skalas upp
- Att beslutsfattare bör premiera en klimatsmart och hållbar livsstil genom att skapa förutsättningar och incitament för att välja säsongsbetonad, lokalproducerad och vegetarisk kost
Man kan förstås tycka vad man vill om allt detta. Många verkar hålla med och stödjer fonden genom privata bidrag. Gott så.
Det jag inte förstår är varför det anses ok att kungen är ordförande i svenska Världsnaturfonden? Jag hör inga hojtanden om Torekovkompromissen?
För man kan säga mycket om Världsnaturfondens verksamhet, men opolitisk är den inte. Varför ska allt som har en ”grön” stämpel anses som politiskt neutralt och självklart?
Nyligen var det dags igen när kungen och kronprinsessan delade ut pris vid WWF:s höstmöte den 21 oktober.
Priset till årets Miljöhjältar 2013 gick bland annat till representanter för föreningen PUSH Sverige som driver kampanjen ”Klimatskriket” och som på sin hemsida uppmanar ungdomar att ringa politiker för att få upp klimatfrågan på agendan under rubriken ”Släck lampan… Ta cykeln… Ät vegetariskt… Sopsortera… och ring Reinfeldt”.
Föreställ er att kungen istället hade varit ordförande i en förening som drev att vi borde bygga ut kärnkraften. Det hade i det rådande paradigmet givetvis ansetts fullkomligt otänkbart. Trots att det är en högst rimlig ståndpunkt för den som oroar sig över världens koldioxidutsläpp.
Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.