Varför Polen på goda grunder misstror Ryssland och Tyskland om Nordstream

Historien går igen, också i öst, och det är kanske inte så konstigt att Polen misstror sina grannar, skriver en av våra Östeuropakorrespondenter.

1795 delades Polen slutgiltigt upp mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Polen försvann från kartorna. I samband med första världskrigets slut och Freden i Trianon 1919 återuppstod Polen som nation.

För exakt 100 år sedan besegrade den nyskapade republiken Polen sovjetiska trupper ledda av general Tuchachevski norr om Warszawa. Hade Polen och dess militäre ledare Pilzudski inte segrat då, hade Sovjetunionens landgräns i Centraleuropa 1920 varit 100 km från Berlin. Nu blev Polska nationen istället en politisk stötdämpare mellan Tyska Riket och Sovjetunionen.

Sommaren 1939 hade Hitler utan krig, enbart med politisk press och propaganda, införlivat Rhenlandet, Saar, Österrike och Tjeckoslovakien med Tyskland.  Hitler var en spelare med stora visioner. Nästa mål var Polen.

Storbritannien och Frankrike garanterade vid denna tid Polens säkerhet, utan att egentligen ha militär kapacitet för det. Hitler sände därför en delegation under utrikesminister Ribbentrop till Moskva, för att förhandla fram en icke angreppspakt. I praktiken blev det en bistånds och vänskapspakt mellan två socialistiska diktaturer. Hitler och hans generaler hade insett att Tyskland saknade råvaror och industriell kapacitet för ett långvarigt krig mot Brittiska Imperiet. Detta insåg även Stalin.

Sovjet, under utrikesminister Molotov, förhandlade fram ett förmånligt avtal, som gjorde Tyskland helt beroende av råvaror som olja, nickel och andra strategiska metaller. Tyskland skulle som ersättning leverera verkstadsutrustning som högtryckspressar för tung industri, verktygsmaskiner, kemikalier samt ritningar till moderna krigsfartyg.  Hitler trodde på Herrman Flohns hypotes om global uppvärmning och ett isfritt Arktis. Tyskland fick därför rätt att med handelsfartyg trafikera Nordostpassagen till Japan.

Inom Nazistpartiet fanns en vänsterfalang med Goebbels, Himmler, Ribbentrop och ett antal generaler. De ansåg att det bästa vore om Sovjet och Tyskland gemensamt agerade för att erövra Europa och senare USA för att en gång för alla utradera den judisk-anglosaxiska kapitalismen och införa ett socialistiskt system i hela världen. Tyska militären hade under 1920- och 30-talet haft ett hemligt samarbete med Sovjet för att utveckla stridsvagnar, ubåtar och kemiska stridsmedel. Flera höga officerare hade knutit vänskapsband med sovjetgeneraler.

Det väsentliga med pakten var de hemliga ”tilläggsprotokollen” som innebar att Europa delades  upp i intressesfärer. Tyskland fick västra Polen. Sovjet fick Östra Polen, Östra Rumänien (Moldavien) Estland, Lettland, Litauen och Finland. Sovjet förnekade ända tills 1990 att tilläggsprotokollen alls existerade.

Ribbentrop skrev 1939 entusiastiskt till Hitler om hur trevligt det var att träffa Stalin och hans närmaste krets i Moskva. ”Jag känner mig verkligen som bland ” Parteigenossen.” Molotov skrev 1940 föraktfullt till Stalin att han varit på middag med Hitler i Rikskansliet: ”Der Führer äter som en liten kanin”.

Första September var det planlagt att Tyskland och Sovjet gemensamt skulle anfalla Polen. Så blev det dock inte. Stalin väntade till den 17 September med att anfalla, så att det propagandamässigt skulle framstå som om Sovjet ville hjälpa Polen. Stalin tänkte alltid ett steg längre än Hitler. Kominterns agenter i England, Frankrike och Belgien organiserade strejker inom industri och i hamnar. Den tidens fredsrörelse var till för Stalin och Hitler.

Inom en månad var kriget i Polen avgjort. Sovjet ockuperade östra Polen inklusive Galizien (och Bukovina som aldrig tidigare tillhört Ryssland). En del av den Polska armén lyckades rädda sig till Ungern och Rumänien. De kunde senare evakueras till Frankrike. Bland annat tog de med sig de polska tekniker som lyckades knäcka den Tyska kodmaskinen Enigma. De hamnade senare i England, vilket blev avgörande för kriget. Polska stridsflygare spelade en väsentlig roll i slaget om England 1940 och därefter inom RAFs specialstyrkor. Polska trupper kämpade i Norge, vid Tobruk i Libyen, mot SS-förband i Italien tillsammans med USA och England.

I samband med pakten sändes NKVD-generalen Dekanozov, en av Stalins pålitligaste män, som ambassadör till Berlin. Han organiserade en mycket effektiv spionorganisation i Tyska Riket. Snart stod det klart att Wehrmacht inte var förberedd på vinterkrigföring. De saknade vinteruniformer som exempelvis pälsrockar och stövlar. Tyska armen var dessutom mindre motoriserad än röda armen, och var beroende av millioner hästar.

I Moskva var den tyske adelsmannen Graf von der Schulenburg ambassadör. Han var inte ens nazist, än mindre Tjekist. Veckan efter avtalet 1939 införde Sovjet allmän värnplikt och började ställa om stora traktorfabriker till produktion av stridsvagnar. Samtidigt byggde de ut produktionen av aluminium för framtida behov av 100.000 flygmaskiner. Sommaren 1940 erövrade Sovjet Baltstaterna och delar av Rumänien. Sovjet gick bet på att erövra hela Finland men lyckades säkra de strategiska nickelgruvorna i Petsamo.

Ryssarna hade 1939 en noggrant genomtänkt plan på att slå till mot polska nationalister och mörda hela den polska intelligentian. De som hade tänder med guldplomber ansågs tillhöra borgerskapet och sköts direkt. NKVD transporterade en miljon polacker till läger i Sibirien. Tyskarna var inte alls lika väl förberedda. Vid en konferens mellan NKVD och Gestapo i Zakopane blev Gestapomännen utskällda av NKVD, såsom varande dilettanter och blödiga. NKVD hade god koll på vad som hände i Tyskland. Gestapo hade nästan ingen information om vad som hände i Sovjet. NKVD och dess föregångare Tjekan hade vid denna tid dödat mer än 10 miljoner av sina egna Sovjetmedborgare. Gestapo hade ”endast” dödat ca 100.000.

Resultatet blev att Gestapo och tyska jordbruksdepartementet utarbetade ”Generalplan Ost.” Den innebar att inom hela den tyskbesatta delen av Polen skulle de på sikt utplåna den polska befolkningen, ca 20 miljoner, genom svält. Polacker skulle användas som slavar i tysk industri där de skulle arbeta tills de dog. Som generalguvernör för det ockuperade Polen utnämndes generalsekreteraren i Tyska advokatsamfundet Dr Hans Frank.

Den tyska ockupationen lyckades under fem år aldrig bilda en Quislingregering i Polen. Detta lyckades man med i alla andra ockuperade länder i Europa. Istället hade Polen organiserat en kraftfull underjordisk motståndsrörelse, Armea Krajova (Hemarmén), som leddes av exilregeringen i London.

Hitler anföll Sovjet den 22 juni 1941. Ryssarna hade inte räknat med detta, på grund av att en analys visade att Tyskland inte kunde vinna ett krig. Sovjet hade själva planerat att invadera Europa genom Rumänien och Ungern i juli 1941. Syftet var att snabbt stoppa Tysklands import från oljefälten i Ploiesti, Rumänien. De första fem månaderna hade Tyskland stora framgångar, men sedan tog Ryssarna initiativet. Kriget vände 1942, när USA kom med i kriget. Därefter var tyskarna ständigt på strategisk reträtt.

1944 trängde Sovjetarmén fram till Warszawa, till förorten Praga på Wis?as östra strand. Sovjet uppmanade hemarmén att göra uppror, vilket de gjorde. Stalin väntade ut dem och lät tyskarna under SS Generalen Stroop göra slut på upproret, varefter man systematiskt förstörde hela centrala staden. När tyskarna sedan retirerade kom Sovjetarmen och ockuperade staden. Då var 100.000 människor döda.

Vid Jaltakonferensen i slutet på 1944 hade Sovjet besatt stora delar av Polen och övriga Centraleuropa. Tyskarna var på full reträtt. Churchill och Roosevelt insåg att Polens öde var beseglat. Tillsammans med Stalin enades de om att Polen var en Sovjetisk zon. När det skulle organiseras en segerparad i London 1945 förbjöds polska militärer att delta, eftersom Stalin inte ville detta.

Det polska folket har ännu idag en djup misstro mot Tyskland och Ryssland. De vet vad som kan hända när de båda slår sig ihop. De litar inte heller på Frankrike eller ens England. USA och Nato är de enda de har någon tilltro till. Detta förklarar varför det finns ett så stort motstånd mot Nordstream inom Polen, Litauen, Lettland, Estland, och Tjeckien.

I Polen finns ett uttryck för detta ”Tyskarna verkar vara rationella och normala, tills det en dag det visar sig att de inte är det.” De är lätta att fanatisera för politiska visioner.

Polska folket har sedan länge genomskådat Tysklands och EUs gröna dröm om koldioxidneutralitet till år 2050 – när Angela Merkel fyller 95 år. Polsk energipolitik har fortfarande inslag av tekniker, ingenjörer, som kan räkna och som vet hur ett växelströmselsystem fungerar. Regeringen vill slå vakt om befolkningens levnadsstandard.

Polska regeringen vet mycket väl att Warszawapaktens ledare träffades i Budapest under ledning av Gorbatjov den 11 Juni 1986. Bland deltagarna fanns General Jaruzelski. De diskuterade den hopplösa ekonomin inom Östblocket som delvis var orsakad av fallande oljepriser samt olyckan i Tjernobyl och dess stora miljökonsekvenser. Som tur låg ett högtryck över Ryssland, det mesta radioaktiva nedfallet drabbade Väst – Sverige, Tyskland och senare också Italien.

De kom fram till att de skulle använda sina inflytandeagenter samt freds- och miljörörelsen i Väst för att tvinga regeringarna i Väst att lägga ner sina kärnkraftverk. Detta skulle göra Västeuropa beroende av importerad gas från Sovjet. Strategin lyckades över all förväntan, vissa länder stoppade utbyggnad av kärnkraft. Italien snabbavvecklade sina kärnkraftverk. Kärnkraftstillverkande bolag som ABB Atom i Europa är nedlagda. V/O Rosatom, efterföljaren till Atomash som byggde Tjernobyl, har idag en orderbok på ca 30 kärnkraftreaktorer runt om i Världen. Därav fem från EU länder som Finland, Tjeckien, Ungern och Bulgarien.

1986 bildades på Gorbatjovs initiativ miljöorganisationen Ekoforum för Peace. De inbjöd i Augusti miljöaktivister och forskare till en konferens i Varna i Bulgarien, bl a Kungliga Vetenskapsakademin, SIPRI och Club of Rome var med. Senare 1990 ändrade organisationen namn till ”The Green Cross”, med säte i Geneve.

Avsikten var att lansera klimatfrågan politiskt, för att tvinga regeringar i Väst att avveckla kolkraftverk. Allt för att främja efterfrågan på ledningsburen Sovjetisk gas. Ordförande i konferensen var Ivan T Frolov, chefredaktör för Pravda och nära rådgivare till Gorbatjov. Att använda klimatfrågan politiskt hade först praktiserats av Olof Palme i samband med folkomröstningen 1980, för att försvara kärnkraften i Sverige.

Tjernobyl fick ett stort genomslag i främst Västtysk politik, där myndigheternas inkompetens verkligen skapade en känsla av panik. Pålitliga (KGB-influerade) vänstertidningar som Der Spiegel och Stern blåste under paniken. Nästa kärnkraftsolycka skulle kunna hända i Hessen. Det skulle kräva en evakuering av 60 miljoner människor påstod Der Spiegel. Det utbröt kravaller på platser med kärnteknisk verksamhet som Gorleben och Wackersdorf. 1000-tals demonstranter slogs med polisen. I Frankrike regerade socialisten Mitterand, som helt stödde kärnkraft och kärnvapen, vilket bevisades av att franska underrättelsetjänsten sprängde Greenpeace fartyg Rainbow Warrior i New Zealand. I Frankrike blev Tjernobyl aldrig en stor politisk fråga. Detta skedde först senare, när EU planerade att införa en koldioxidskatt.

Norges statsminister Gro Harlem Brundtland hade samma intresse som Gorbatjov, nämligen att binda upp Europa till ledningsburen naturgas. Även Norge drabbades hårt av det dramatiska prisfallet på olja och gas under 1986. Brundtland hade på Palmes initiativ 1983 fått i uppdrag att leda en FN-kommission var syfte det var att skapa en mekanism för att omfördela pengar från det rika Väst till det fattiga Syd. Väst skulle betala för kapitalismens och kolonialismens brott. Det land som skulle betala mest var naturligtvis det rika USA. Kommissions starke man var den kanadensiske socialisten Maurice Strong, han som ledde FNs första miljökonferens i Stockholm 1972. Därefter blev han chef för ett nytt FN-organ kallat UNEP med säte i Nairobi. 1992 organiserade Strong FNs miljökonferens i Rio och skapade UNFCCC. Därefter han blev rådgivare om miljö åt Kinas regering. Strong dog i Peking 2015.

I februari 1989 hade officerare i Stasis utlandsavdelning, under ledning av överste Professor Dr. mil. Beckert vid Stasis forskningsinstitut i Potsdam färdigställt en 400-sidig översikt över europeisk miljörörelse och Gröna Partier. (Geheime Verschlussache MfS 243/89) Den visade hur dessa kunde användas för att påverka politiken. Man kan förutsätta att KGB gjort än mer omfattande studier av hur de kunde använda de Gröna.

Efter Tysklands återförening 1990 startades ett antal privata företag, vilkas affärsidé var att restaurera gamla privata vattenkraftverk som återlämnats till tidigare ägare i f.d. DDR. De utvecklades snabbt till att bygga nya vindkraftverk. Allt detta krävde subventioner för att bli lönsamt. Tack var klimatfrågan byggdes det upp ett subventionssystem som liknar EUs jordbrukspolitik. Detta har lett till att länder som Tyskland och Danmark nu har bland världens högsta elpriser.

1998 kom Gerhard Schröder till makten som kansler i Tyskland. Som miljöminister hade han Jürgen Trittin, en moskvatrogen kommunist som övergått till det Gröna partiet. Den röd/gröna koalitionen beslutade att avveckla den tyska kärnkraften till 2020. Tillsammans med Putin förhandlade Schröder fram ett avtal om att bygga ut gasimporten från Ryssland genom en ledning under Östersjön, för att kringgå Polen och Ukraina. Schröder blev år 2005, efter sin avgång som förbundskansler, styrelseledamot i flera ryska energibolag, bland annat i Rosneft och Nordstream och blev därmed en av världens högst betalda f.d. politiker. Firman har säte i Zug, Schweiz.

EU har sedan 2000 haft en policy att inte kritisera Kina, det var viktigt att få med dem i ett klimatavtal. Parisavtalet 2015 var en stor framgång för Kina. Ordföranden i UNFCCC, Christina Figueres, säger på en presskonferens, att syftet med ett klimatavtal egentligen är att förstöra det kapitalistiska systemet (Investors Business Daily  2 Oktober 2015).

Kinaviruset gav en ny impuls för Merkel och EUs ledare att genomföra en grön koldioxidneutral planekonomi för hela Europa till 2050. ”The Great Transformation.” Initiativet presenterades i Davos, samma vecka som det kinesiska viruset blev allmänt känt genom lock down i Wuhan.

Tyskland är i höst ordförande i EUs ministerråd och Merkels favorit Ursula von der Leyen är ordförande EU Kommissionen. ”The Great Transformation” förutsätter import av mer rysk naturgas och kinesisk tillverkade solpaneler. EU avser att satsa 100-tals miljarder Euro på projektet. Det finansieras genom ”gröna obligationer” som pensionsfonder och småsparare ska tvingas köpa.

Merkel har lovat att avveckla kärnkraften och kolkraften, att göra Europa klimatneutralt till 2050, då hon fyller 95 år. Hela strategin bygger på mer rysk gas och kinesisk tillverkade solpaneler och batterier. Gaskraftverk behövs för att snabbt stabilisera elsystemet om vinden inte blåser eller solen inte lyser.

Världens förbrukning av primärenergi år 2019 var 583 Exa Joule (EJ). Den fossila energin svarar mot 84% = 490 EJ. Kinas andel  av världens förbrukning är 30%, Europas är 10 %. Utan Kina är det meningslöst vad Europa än gör. Kinas ledare Xi Jinping har därför lovat att göra Kina klimatneutralt till 2060, när han fyllt 106 år. Idag förbrukar Kina hälften av all världens stenkol, ca 4 miljarder ton per år. Kina svarar enligt officiella data för ca 30% av väldens utsläpp av koldioxid. Verkliga data är statshemligheter.

IT-system använder idag ca 7% av världens primärenergi, mer än flyget, tendens ökande. De kräver 100 % tillförlitlig elkraft, utan avbrott. Kinesisk statskontrollerad industri, inkl serverhallar, har världens lägsta elpriser, på grund av att kraftbolagen inte behöver täcka sina kapitaltjänstkostnader. Priset är ca 4 €/MWh. Låga miljökrav. Kina producerar därför nästan 100% av världens polysilicon, som används till solpaneler, 85% av världens sällsynta jordartsmetaller, 80% av magnesium, 63% av aluminium, 60 % av koppar, 50 % av allt stål och därtill kolfiber som behövs till blad till vindkraftverk. Kinesiska företag har också långa avtal med gruvor i Australien och Sydamerika om att importera litiumkarbonat till batterier. I Europa drivs nu kampanjer för divestment av bolag som producerar fossila bränslen och gruvbolag.  BP, Shell, Total och Boliden kan komma att köpas upp för småpengar av kinesiska och ryska statliga bolag.

Genom de höga elpriserna har EUs industri inte möjligheter att till konkurrenskraftiga priser tillverka vindkraftverk eller batterier till elbilar utan stora subventioner. Tyskland har under åren, med närmare 100 miljarder Euro, subventionerat uppbyggnaden av världens största produktion av solpaneler, vilken nu sker i Kina. Tyska tillverkare av solpaneler som Solarworld har alla gått i konkurs, på grund av högt elpris. Solar Valley nära Bitterfeld är nu Death Valley. Kina har nu pricing power mot Europa, vilket varit en del av deras långsiktiga industristrategi. Det kommer att kännas.

Kina och Ryssland har ledare som gjort sin karriär inom statssäkerhet, underrättelsetjänst  och militär. De har teknokrater – tekniker som medarbetare. De tänker långsiktigt. I väst är de flesta politiker journalister, lärare,  jurister, eller socionomer. De begriper inte mycket om geopolitik eller hur ett kapitalistiskt system fungerar. Ännu mindre vet de om teknik och naturvetenskap. Västs ledare är kortsiktiga och ser bara fram till nästa val. Alla är populister.

Mordförsöket på den ryske oppositionsledaren Navaljny har gjort att Angela Merkel har hamnat i ett riktigt bryderi. Nu växer motståndet, även inom hennes eget parti CDU. Hennes nära paladiner i CDU ”Merkelanerna” stöder ännu henne. Hon har annars bara helhjärtat stöd från kommunistpartiet Die Linke, AfD och Socialdemokraterna. De Gröna är emot Nordstream 2. Deras ordförande Annalena  Barbeck påstår att det finns en teknik för att lagra el i kraftledningar.  Då behövs inte gas från Nordstream för reservkraftverk. Färdigställande är således inte helt säkert. 

Polen har nu svängt, till att följa Kinas strategi. De lovar att följa EUs politik att bli klimatneutrala till 2050. Samtidigt vet de att de närmaste åren, när Tyskland stängt sin sista kärnkraftverk, då kommer det med hög grad av sannolikhet, att bli stora sammanbrott i centraleuropas elsystem. Om befolkningen får leva några veckor med totala strömavbrott, där varken Iphone, IT-system, kylskåp, toaletter, vatten eller fjärrvärme fungerar, då är det sannolikt att det blir regime change. Nya dirigenter i Berlin och Bryssel, som  spelar andra marscher.

Konspirativa Berlin-Moskva-korren