Varia
1950
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
… _..
VARIA
SKEPPSHANDELN SOM TORKADE IN
Väl bekant är den misslyckade överenskommelse som Sveriges regering avslöt 1825 om försäljning av ett par utrangerade örlogsskepp,
vilka det mot Spanien upproriska Mexiko önskade övertaga. Köpet
måste på grund av hotelser från Ryssland återgå, och den vinst, som
man kort förut gjort på försäljningen av ett par andra fartyg till
republiken Colombia, förbyttes i en kraftig förlust både av pengar och
prestige.
Vår utrikesminister var förmodligen inte okunnig om de risker, som
dylika affärer på den tiden kunde medföra, ty många år hade inte
gått, sedan ett liknande förslag varit uppe men insvepts i så stor
hemlighetsfullhet, att det ej lyckats följa underhandlingarnas gång i
detalj. Dessa drevas från utländskt håll av en herre vid namn Ismail
Gibraltar.
Första gången jag såg denne omtalas var i en uppsats i Upplands
Fornminnesförenings Årsbok 1947, där E. Fladerus efter en gammal
dagbok ger några upplysningar om mannen. Han kom till Stockholm
från Göteborg, föregången av sitt rykte som stor fruntimmerskarl,
direkt livsfarlig för de kvinnor som råkade ut för honom. »Han var
60 år gammal, storväxt, i turkisk dräkt, ovanligt stark, stora ögon,
förfärlig. Vann mycket tycke hos fruntimren på grund av sitt banditpatriarkaliska utseende.» Han kallades storamiral och troddes ha
något slags diplomatiskt uppdrag; han deltog flitigt i societetslivet,
även i Uppsala.
Närmare upplysning av Ismail Gibraltar stod först att hämta i de
rapporter, som vår minister i Konstantinopel åren 1816-1818 översände till elen svenske utrikesministern. I Kairo ägde Sverige en företagsam konsul vid namn Bokty, troligen grek. Denne sökte övertyga
Egyptens härskare vicekonungen Muhammed Ali (1769-1849) om fördelarna av att träda i direkt handelsförbindelse med Sverige. Till
den ändan beslöt Muhammed Ali redan 1815 att följande år till Göteborg avsända ett egyptiskt krigsfartyg, en korvett med namnet Afrika
uneler befäl av kapten lVIehemet Cavallari. Våren 1816 utlöpte också
korvetten från Alexandrias hamn och ankom den 16 aug. 1817 till Göteborgs skärgård samt ankrade vid Känsö för att läggas i karantän.
Kaptenens namn uppgavs då vara Afez Ali. Besättningen var frisk,
men efter som korvetten hade lämnat Alexandria, när pesten rasade
där som värst och enligt uppgift senare icke undergått karantän, så
förordnades, att korvettens gods skulle vädras, rökas och renas.
Ombord på fartyget medföljde i början vicekonungens särskilda ombud Ismail Gibraltar. När »Afrika» anlöpte Livarnos hamn den 16
juni 1816, hälsades Gibraltar i egenskap av den egyptiske vicekonun- 268
..
Varia
gensombud med salut, hela 23 skott. Här fick han emellertid befallning
att resa direkt till Sverige landvägen. Bokty meddelar, att Gibraltar
medförde ett kreditiv på 100 000 spanska piaster, utställt på en londonbank. Det var eljest så ordnat, att korvetten var lastad med spannmål,
som skulle säljas i Spanien. Den erhållna betalningen var avsedd att
användas för inköp i Sverige.
Ismail Gibraltar hade varit kapten i den turkiska flottan och 1806
inträtt i den egyptiske vicekonungens tjänst. För dennes räkning hade
han utfört en mängd politiska och kommersiella uppdrag i London
och annorstädes. Den sista tiden hade han varit bosatt på Malta, varifrån han som charge d’affaires skött Egyptens förbindelser med
Italien.
Vad ville nu egyptierna köpa i Sverige och vad ville de sälja’ Vicekonungen hade förklarat sig beredd att sälja salt till billigt pris, sannolikt i konkurrens med Portugal. Och han önskade köpa kanoner,
kulor och skeppsinventarier. Men icke endast det. Han behövde två
fregatter eller korvetter, armerade med 30 a 32 kanoner för att hålla
efter sjörövare i Röda Havet. Men ett sådant köp kunde väcka Englands misshag. Därför borde fartygen gå under svensk flagg och under
förevändning, att destinationsorten vore Indien. Efter en fingerad
olyckshändelse skulle de byta flagga i Djedda eller Mokka.
Ismail Gibraltar hade alltså anledning att hålla tyst med sin mission.
Och minister Palin i Konstantinopel framkastade, att Ryssland kunde
protestera mot försäljning av krigsmaterial i fredstid. Själv var han
mycket intresserad av att skaffa Sverige vapenbeställningar. Wahrendorff på Åkers Styckebruk hade vid ett besök i Wien 1815 skrivit till
Palin och förhört sig om turkiska beställningar. Palin lyckades också
sälja några skeppskanoner till vicekonungen i Egypten, och Höga
porten anslog därefter (1817) en summa på 101000 piaster till inköp av
järnkanoner och kulor. En beställning på 28 000 kulor och bomber
hade gjorts av paschan i Saint Jean d’Acre, och ministern väntade
nya beställningar.
Efter sin ankomst till Sverige stod Gibraltar i livlig korrespondens
med Palin och fick sig brev tillsända med dennes kurirpost. Vid ett
tillfälle berättade Gibraltar, att en artikel i »la Gazette de Stockholm»
av den 17/111817 framställt hans mission i en misstänkt dager. storherrn i Konstantinopel hade begärt förklaringar av den egyptiske
paschan angående den verkliga avsikten med Gibraltars resa, härtill
föranledd av insinutationer från Danmarks charge d’affaires.
Till Gibraltars uppgifter hörde också att skaffa en svensk mineralog
till Egypten, vartill han säkert skulle få hjälp både av d’Ohsson och
av legationspredikanten S. Lidman, som just återvänt till hemlandet
efter en studieresa i asiatiska Turkiet och Grekland. Palin lovade att
göra allt för den svenske mineralogen och ville även hjälpa honom
att studera i andra turkiska provinser, som äro »des terres nouvelles
aexplorer». Man tänkte sig också möjligheten att till museet i Stockholm sända ett väldigt egyptiskt monument med hieroglyfinskrifter.
Lidman skulle för övrigt till Vitterhetsakademien medföra en promemoria från Palin angående små outgivna fornsaker med hieroglyfer.
269
Varia
Det förefaller knappast sannolikt att Gibraltar lyckades inköpa
några svenska krigsskepp, även om de vi ägde ofta synas ha varit i
sådant skick, att de bort kasseras. Göteborgs örlogsstation tycks vid
årsskiftet 1816-1817 inte haft mycket att avyttra. Där fanns utom ett
antal småbåtar två halvgalärer, Gustav III och Armfelt, båda upplagda vid Läckö slott, samt en skonert Göteborg, som inte heller torde
ha varit något att hurra för.
Det dröjde några år – till 1825 – innan en skeppshandel kom till
stånd, och den utföll som nämnts ganska olyckligt tack vare Rysslands inskridande.
Vad Gibraltar beträffar, så återvände han våren 1819 till Italien och
for från Livorno vidare till Egypten. Han medförde, enligt vad generalkonsul d’Anastasy i Alexandria bortåt 20 år senare berättar, några
kanoner, som emellertid inte alls tillfredsställde vicekonungen. »Och
det första intrycket, det må vara väl eller illa grundat, är inte lätt att
utplåna.» År 1838 lyckades dock generalkonsuln förmå vicekonungen
att som prov mottaga ett par nya svenska kanoner. Bleve han nöjd
med dem skulle han beställa ytterligare 120 för två fregatter. De skulle
sändas genom firman Tottie och Arfwidsson och borde vara kontrollerade av en duktig officer.
Det föreföll ett ögonblick antagligt, att Ismail Gibraltars tillnamn
förevigats i Göteborg i namnet på gården och sedermera vårdhemmet
Gibraltar. I en avhandling om Göteborgs gatunamn av C. S. Lindstam
(Göteborg 1945) erinrar författaren om, att namnet Gibraltar första
gången dyker upp 1822-1823, vilket ju möjliggjorde en dylik hypotes.
Emellertid har det visat sig, att krigsarkivet förvarar en av G. av
Sillen år 1801 uppgjord »traktkarta» över Göteborg med omnejd, på
vilken gården Gibraltar är angiven. Då namnet ej förekommer på en
tidigare karta av år 1723, är det sannolikt, att det givits gården på
1700-talet av någon person, som haft kontakt med det verkliga Gibraltar, någon som var intresserad för de resor som företogs till södra
Spanien av många svenska fartyg under Levantinska och Ostindiska
kompaniets dagar.
T. J. Arne.
270
–
VARIA
SKEPPSHANDELN SOM TORKADE IN
Väl bekant är den misslyckade överenskommelse som Sveriges regering avslöt 1825 om försäljning av ett par utrangerade örlogsskepp,
vilka det mot Spanien upproriska Mexiko önskade övertaga. Köpet
måste på grund av hotelser från Ryssland återgå, och den vinst, som
man kort förut gjort på försäljningen av ett par andra fartyg till
republiken Colombia, förbyttes i en kraftig förlust både av pengar och
prestige.
Vår utrikesminister var förmodligen inte okunnig om de risker, som
dylika affärer på den tiden kunde medföra, ty många år hade inte
gått, sedan ett liknande förslag varit uppe men insvepts i så stor
hemlighetsfullhet, att det ej lyckats följa underhandlingarnas gång i
detalj. Dessa drevas från utländskt håll av en herre vid namn Ismail
Gibraltar.
Första gången jag såg denne omtalas var i en uppsats i Upplands
Fornminnesförenings Årsbok 1947, där E. Fladerus efter en gammal
dagbok ger några upplysningar om mannen. Han kom till Stockholm
från Göteborg, föregången av sitt rykte som stor fruntimmerskarl,
direkt livsfarlig för de kvinnor som råkade ut för honom. »Han var
60 år gammal, storväxt, i turkisk dräkt, ovanligt stark, stora ögon,
förfärlig. Vann mycket tycke hos fruntimren på grund av sitt banditpatriarkaliska utseende.» Han kallades storamiral och troddes ha
något slags diplomatiskt uppdrag; han deltog flitigt i societetslivet,
även i Uppsala.
Närmare upplysning av Ismail Gibraltar stod först att hämta i de
rapporter, som vår minister i Konstantinopel åren 1816-1818 översände till elen svenske utrikesministern. I Kairo ägde Sverige en företagsam konsul vid namn Bokty, troligen grek. Denne sökte övertyga
Egyptens härskare vicekonungen Muhammed Ali (1769-1849) om fördelarna av att träda i direkt handelsförbindelse med Sverige. Till
den ändan beslöt Muhammed Ali redan 1815 att följande år till Göteborg avsända ett egyptiskt krigsfartyg, en korvett med namnet Afrika
uneler befäl av kapten lVIehemet Cavallari. Våren 1816 utlöpte också
korvetten från Alexandrias hamn och ankom den 16 aug. 1817 till Göteborgs skärgård samt ankrade vid Känsö för att läggas i karantän.
Kaptenens namn uppgavs då vara Afez Ali. Besättningen var frisk,
men efter som korvetten hade lämnat Alexandria, när pesten rasade
där som värst och enligt uppgift senare icke undergått karantän, så
förordnades, att korvettens gods skulle vädras, rökas och renas.
Ombord på fartyget medföljde i början vicekonungens särskilda ombud Ismail Gibraltar. När »Afrika» anlöpte Livarnos hamn den 16
juni 1816, hälsades Gibraltar i egenskap av den egyptiske vicekonun- 268
..
Varia
gensombud med salut, hela 23 skott. Här fick han emellertid befallning
att resa direkt till Sverige landvägen. Bokty meddelar, att Gibraltar
medförde ett kreditiv på 100 000 spanska piaster, utställt på en londonbank. Det var eljest så ordnat, att korvetten var lastad med spannmål,
som skulle säljas i Spanien. Den erhållna betalningen var avsedd att
användas för inköp i Sverige.
Ismail Gibraltar hade varit kapten i den turkiska flottan och 1806
inträtt i den egyptiske vicekonungens tjänst. För dennes räkning hade
han utfört en mängd politiska och kommersiella uppdrag i London
och annorstädes. Den sista tiden hade han varit bosatt på Malta, varifrån han som charge d’affaires skött Egyptens förbindelser med
Italien.
Vad ville nu egyptierna köpa i Sverige och vad ville de sälja’ Vicekonungen hade förklarat sig beredd att sälja salt till billigt pris, sannolikt i konkurrens med Portugal. Och han önskade köpa kanoner,
kulor och skeppsinventarier. Men icke endast det. Han behövde två
fregatter eller korvetter, armerade med 30 a 32 kanoner för att hålla
efter sjörövare i Röda Havet. Men ett sådant köp kunde väcka Englands misshag. Därför borde fartygen gå under svensk flagg och under
förevändning, att destinationsorten vore Indien. Efter en fingerad
olyckshändelse skulle de byta flagga i Djedda eller Mokka.
Ismail Gibraltar hade alltså anledning att hålla tyst med sin mission.
Och minister Palin i Konstantinopel framkastade, att Ryssland kunde
protestera mot försäljning av krigsmaterial i fredstid. Själv var han
mycket intresserad av att skaffa Sverige vapenbeställningar. Wahrendorff på Åkers Styckebruk hade vid ett besök i Wien 1815 skrivit till
Palin och förhört sig om turkiska beställningar. Palin lyckades också
sälja några skeppskanoner till vicekonungen i Egypten, och Höga
porten anslog därefter (1817) en summa på 101000 piaster till inköp av
järnkanoner och kulor. En beställning på 28 000 kulor och bomber
hade gjorts av paschan i Saint Jean d’Acre, och ministern väntade
nya beställningar.
Efter sin ankomst till Sverige stod Gibraltar i livlig korrespondens
med Palin och fick sig brev tillsända med dennes kurirpost. Vid ett
tillfälle berättade Gibraltar, att en artikel i »la Gazette de Stockholm»
av den 17/111817 framställt hans mission i en misstänkt dager. storherrn i Konstantinopel hade begärt förklaringar av den egyptiske
paschan angående den verkliga avsikten med Gibraltars resa, härtill
föranledd av insinutationer från Danmarks charge d’affaires.
Till Gibraltars uppgifter hörde också att skaffa en svensk mineralog
till Egypten, vartill han säkert skulle få hjälp både av d’Ohsson och
av legationspredikanten S. Lidman, som just återvänt till hemlandet
efter en studieresa i asiatiska Turkiet och Grekland. Palin lovade att
göra allt för den svenske mineralogen och ville även hjälpa honom
att studera i andra turkiska provinser, som äro »des terres nouvelles
aexplorer». Man tänkte sig också möjligheten att till museet i Stockholm sända ett väldigt egyptiskt monument med hieroglyfinskrifter.
Lidman skulle för övrigt till Vitterhetsakademien medföra en promemoria från Palin angående små outgivna fornsaker med hieroglyfer.
269
Varia
Det förefaller knappast sannolikt att Gibraltar lyckades inköpa
några svenska krigsskepp, även om de vi ägde ofta synas ha varit i
sådant skick, att de bort kasseras. Göteborgs örlogsstation tycks vid
årsskiftet 1816-1817 inte haft mycket att avyttra. Där fanns utom ett
antal småbåtar två halvgalärer, Gustav III och Armfelt, båda upplagda vid Läckö slott, samt en skonert Göteborg, som inte heller torde
ha varit något att hurra för.
Det dröjde några år – till 1825 – innan en skeppshandel kom till
stånd, och den utföll som nämnts ganska olyckligt tack vare Rysslands inskridande.
Vad Gibraltar beträffar, så återvände han våren 1819 till Italien och
for från Livorno vidare till Egypten. Han medförde, enligt vad generalkonsul d’Anastasy i Alexandria bortåt 20 år senare berättar, några
kanoner, som emellertid inte alls tillfredsställde vicekonungen. »Och
det första intrycket, det må vara väl eller illa grundat, är inte lätt att
utplåna.» År 1838 lyckades dock generalkonsuln förmå vicekonungen
att som prov mottaga ett par nya svenska kanoner. Bleve han nöjd
med dem skulle han beställa ytterligare 120 för två fregatter. De skulle
sändas genom firman Tottie och Arfwidsson och borde vara kontrollerade av en duktig officer.
Det föreföll ett ögonblick antagligt, att Ismail Gibraltars tillnamn
förevigats i Göteborg i namnet på gården och sedermera vårdhemmet
Gibraltar. I en avhandling om Göteborgs gatunamn av C. S. Lindstam
(Göteborg 1945) erinrar författaren om, att namnet Gibraltar första
gången dyker upp 1822-1823, vilket ju möjliggjorde en dylik hypotes.
Emellertid har det visat sig, att krigsarkivet förvarar en av G. av
Sillen år 1801 uppgjord »traktkarta» över Göteborg med omnejd, på
vilken gården Gibraltar är angiven. Då namnet ej förekommer på en
tidigare karta av år 1723, är det sannolikt, att det givits gården på
1700-talet av någon person, som haft kontakt med det verkliga Gibraltar, någon som var intresserad för de resor som företogs till södra
Spanien av många svenska fartyg under Levantinska och Ostindiska
kompaniets dagar.
T. J. Arne.
270
–