Varifrån kommer pärmen?

I en tid av stora historiska penseldrag, och omvälvande politik är det alltid hälsosamt att stanna upp, ta ett steg tillbaka, och fundera på de små historierna runt oss. De byggstenar som på väldigt verkliga sätt möjliggör vår vardag. Den moderna världen må bygga på revolutionerande uppfinningar och viktiga ideologiska milstolpar, men utan något sätt att förvara dokument skulle den upplösas i ett hav av lösa papper, skriver Vladimir Lukic.

Varifrån kommer pärmen? Inte endast den svenska gaffelpärmen, utan alla standardiserade pärmar som pryder kontorshyllor världen över. I många avseenden är vår värld beroende av pärmen, men dess grundande spåras tillbaka till små, innovativa familjeföretag.

Den första stora skillnaden mellan pärm och pärm vi stöter på är antalet ringar. Tyskland har två, USA har tre och Japan har 30. Ryggdesign, material, nästan allt skiljer sig från standard till standard. Vid en första anblick ter sig pärmarna lika förvirrande som USB-stickor. Det finns dock ett system i kaoset.

Pärmens historia börjar på riktigt 1886, när småföretagaren Friedrich Soennecken uppfann en tvåringspärm och ett motsvarande hålslag. Pärmen, hålslagen, och flera andra finurliga produkter gjorde succé. Nya fabrikslokaler byggdes i Bonn, tusentals pärmar såldes till företag, och 1910 deltog Soennecken i världsutställningen i Bryssel. Ett annat familjeföretag, Leitz, förbättrade pärmen 1896 med en ny ringkonstruktion och ett fingerhål i ryggen. Leitz-pärmen är färgkodad, enkel att plocka ut ur en överfylld bokhylla, och alla Tysklands byråkrater kastade sig över den med passion.

Det var dock inte bara tyskarna som blev förälskade i pärmen med dess två hål. Flera av grannarna anammade den snabbt, och i land efter land ordnades papper upp från högar och lådor till prydliga pärmryggar i välfyllda bokhyllor. Måtten blev så allmängiltiga att de 1974 formellt blev industristandard – ISO-838 och -888.

Den svenska gaffelpärmen har, precis som nästan alla andra pärmar, sin bakgrund i ett litet familjeföretag. 1889 uppfann helsingborgaren Andreas Tengwall en egen pärm, sannolikt inspirerad av Soenneckens pärm, med fyra hål. Tengwalls pärm inkluderade en delad rygg av trä, vilket möjliggjorde en helt ny ringkonstruktion och snabbt befäste sitt rykte som Sveriges mest använda pärm. Från fabriken i Villa Valltorp, på en lummig avsats ovanför Sofiakällan i centrala Helsingborg, såldes otaliga pärmar, och än idag är Tengwalls grundläggande design och mått industristandard. Dock endast i Sverige.

Historien utspelade sig på liknande sätt i land efter land. I Schweiz uppfann familjeföretagaren Alexander Knuchel 1908 sin egen pärm, Bundesordner 1908, och den blev så populär att schweizarna numera använder den som en egen mängdenhet. I Japan växte det i olika företag fram flera olika pärm- och hålstandarder som regleras och samordnas av Japanese Standards Association.

Allt detta kan ses som meningslös kuriosa, kunskaper att briljera med på ett pubquiz eller ett parti Trivial Pursuit. Eller så är det kanske så att småföretagarna – ekonomins kugghjul och stundtals bortglömda hjärta – är bäst på innovation och driver historien. I en tid av hemarbete och isolering är det samtidigt små företag, industrier som inte kan skydda sig mot de svepande samhällsförändringarna, som lider.

Pärmen, å sin sida, finns i en hylla nära dig och kommer att fortsätta bära ekonomin i många år till, oavsett antal hål och ryggmaterial. En påminnelse om att stötta din lokala småföretagare, och ett litet monument till människans uppfinningsrikedom och briljans.

Vladimir Lukic är frihetlig skribent och ekonom