Världens tionde friaste land

Vi lever i det bästa av länder. Nåväl, nästan. Enligt rankingen the Human Freedom Index, som väger in både ekonomisk och personlig frihet och som konstruerats av tankesmedjorna Cato Institute, Fraser Institute och Liberales Institut, hamnar Sverige på plats tio i världen. Världens tionde friaste land. Det är inte så illa. När exempelvis faktorer som statens storlek, regleringar, rättssystemets kvalitet, personlig säkerhet och mänskliga fri- och rättigheter vägts in.

Pangloss! ropar någon. Hur kan detta vara det bästa av länder där vi ser så mycket olycka?

Men Voltaire misstolkade Leibniz. Han hävdade aldrig att vår värld var perfekt. Tvärtom brottades han med svårigheten att få ihop förekomsten av ondska i världen, med idén om en allsmäktig och god gud. Hans lösning på detta teodicéproblem blev att förklara att vår värld är den bästa av de logiskt möjliga världar som Gud hade att välja mellan när han skapade den. Gud är visserligen allsmäktig, men kan inte bryta mot logikens lagar.

Man kan tycka vad man vill om den lösningen, men att säga att vi lever i ett land som, ja faktiskt, är ett av de bästa som historien hittills har sett, är, på liknande sätt, inte detsamma som att säga att det är perfekt. Mycket kan bli bättre.

Visst kan vi tänka oss en värld där våra barnbarns barnbarn blickar tillbaka på den tid vi lever i som fattig och torftig, jämfört med deras, såsom vi gör mot våra förfäders tid? Visst kan vi tänka oss en värld där de skalor för personlig och ekonomisk frihet som indexet utgår ifrån inte går från ett till tio utan från ett till tjugo eller hundra? Hur kan Sverige som har ett skattetryck på 43 procent (2013), ett av världens högsta, samtidigt vara ett av de mest fria? Helt enkelt för att många andra länder lyckas sämre på andra områden. Här finns stort utrymme för förbättringar, både i Sverige och i andra länder. För Sveriges del är det tydligt att det är placeringen vad gäller ekonomisk frihet som drar ner totalrankingen – där hamnar vi bara på plats 32 – främst på grund av en omfattande offentlig sektor och arbetsmarknadsregleringar. Det är inga nyheter, men värt att påminna sig om.

Vi människor har inga världar att välja emellan, utan får nöja oss med att göra det bästa av vår tillvaro här. Vi kan inte likt Leibniz gud ställa oss utanför tid och rum. Men vi kan påverka hur framtiden ska se ut. Har vi en fri vilja? Åtminstone ur vårt perspektiv ser det så ut. Den kan vi använda till att skapa den bästa möjliga världen utifrån de förutsättningar vi har. Det borde vara den viktiga frågan: hur gör vi saker ännu lite bättre, i morgon och i övermorgon?

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.