Världshändelserna
1940
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
VÄRLDSHÄNDELSERNA
·uNDER augusti månad har luftkriget England-Tyskland från
ömse sidor intensifierats. Större än förlusterna i människoliv är
tydligt den beklämmande materiella förödelsen. Engelsmännen
utsträcka nu sina nattliga raider ända till Berlin, och även tyskarna synas ha tillgripit nattflygningen för att kunna genombryta den engelska spärren. Engelsmännen spekulera enligt
premierminister Churchill i att härda ut, tills den tyska luftflottan lidit sådana förluster att Sovjets flygvapen blir att räkna
med. Genom det historiska avtalet med U. S. A. om upplå-
tande av baser på Englands besittningar utanför Amerika, i
utbyte mot 50 gamla jagare, är England uppenbarligen berett
till åtskilliga offer av Imperiet för att undgå en underkastelse.
Rikskansler Hitlers tal den 4 september gav Europa intet hopp
om en snar fred i de ömsesidiga eftergifternas tecken. Ä ven i
kriget mot Italien har England genom reträtten från Somali måst
registrerat en viss motgång. Samtidigt synas axelmakterna på
väg att genom de italienska påtryckningarna mot Grekland pressa
ett nytt, av västmakterna »garanterat» land in i sin sfär. Genom
skiljedomen i Wien har Storrumänien ytterligare smultit ihop,
nu till Ungerns favör; när detta skrives, ger den inre oron i Rumä-
nien ännu tillbud till komplikationer i Balkanområdet.
I vår nordiska krets ha farhågorna för Sovjets avsikter med
Finland behärskat sinnena. De kommo till allvarsburna uttryck
i och särskilt efter excellensen Giinthers expose i riksdagen. Av
allt att döma förtätades oron i Helsingfors under tiden 5-10
augusti. Kanske är det en händelse, som ser ut som en tanke, att
Tyskland den 7-8 september utkämpade en nordisk idrottslandskamp i Finland. Det är ovisst, om Väinö Tanners avgång ingått
som ett nödtvunget led i ett modus-vivendi-avtal mellan Finland
och Sovjet. Hur dominerande den ställning än varit som han
intagit i Finlands regering under senare år, kan han, med tanke
på de »helkokta» marxisternas fronderi, just nu ha en ännu större
mission än i regeringen att fylla i den finländska socialdemokratien för att hos denna vidmakthålla den kompromisslösa
patriotism, varmed Finlands arbetare i vintras imponerade på
en hel värld.
437
—
·uNDER augusti månad har luftkriget England-Tyskland från
ömse sidor intensifierats. Större än förlusterna i människoliv är
tydligt den beklämmande materiella förödelsen. Engelsmännen
utsträcka nu sina nattliga raider ända till Berlin, och även tyskarna synas ha tillgripit nattflygningen för att kunna genombryta den engelska spärren. Engelsmännen spekulera enligt
premierminister Churchill i att härda ut, tills den tyska luftflottan lidit sådana förluster att Sovjets flygvapen blir att räkna
med. Genom det historiska avtalet med U. S. A. om upplå-
tande av baser på Englands besittningar utanför Amerika, i
utbyte mot 50 gamla jagare, är England uppenbarligen berett
till åtskilliga offer av Imperiet för att undgå en underkastelse.
Rikskansler Hitlers tal den 4 september gav Europa intet hopp
om en snar fred i de ömsesidiga eftergifternas tecken. Ä ven i
kriget mot Italien har England genom reträtten från Somali måst
registrerat en viss motgång. Samtidigt synas axelmakterna på
väg att genom de italienska påtryckningarna mot Grekland pressa
ett nytt, av västmakterna »garanterat» land in i sin sfär. Genom
skiljedomen i Wien har Storrumänien ytterligare smultit ihop,
nu till Ungerns favör; när detta skrives, ger den inre oron i Rumä-
nien ännu tillbud till komplikationer i Balkanområdet.
I vår nordiska krets ha farhågorna för Sovjets avsikter med
Finland behärskat sinnena. De kommo till allvarsburna uttryck
i och särskilt efter excellensen Giinthers expose i riksdagen. Av
allt att döma förtätades oron i Helsingfors under tiden 5-10
augusti. Kanske är det en händelse, som ser ut som en tanke, att
Tyskland den 7-8 september utkämpade en nordisk idrottslandskamp i Finland. Det är ovisst, om Väinö Tanners avgång ingått
som ett nödtvunget led i ett modus-vivendi-avtal mellan Finland
och Sovjet. Hur dominerande den ställning än varit som han
intagit i Finlands regering under senare år, kan han, med tanke
på de »helkokta» marxisternas fronderi, just nu ha en ännu större
mission än i regeringen att fylla i den finländska socialdemokratien för att hos denna vidmakthålla den kompromisslösa
patriotism, varmed Finlands arbetare i vintras imponerade på
en hel värld.
437
—