Vårstädning bland Skånes uteserveringar
Det blåser kallt kring uteserveringarna i Malmö och Lund – och inte bara för att det är januari. Inför årets säsong vill städerna nämligen rensa upp i gatubilden. Hur skulle det egentligen se ut om alla fick göra som de ville? Tja, rätt trevligt, gissar Johan Folin.
I både Malmö och Lund har nya, respektive nyligen upprätthållna, regler för uteserveringar uppmärksammats de senaste veckorna. Strax innan jul kom nyheten att Malmös 480 näringsidkare med uteserveringstillstånd numera bland annat inte ska få ha trädäck, vita möbler, aluminiummöbler eller enkla plastmöbler. Inte heller parasoller och markiser i andra färger än vitt, naturvitt, svart och Malmögrönt(!) är tillåtna. Alla staket ska vara gröna eller svarta och inte högre än 110 centimeter (med vissa undantag där det blåser).
I Lund har de tio år gamla reglerna (beslutade av alliansen) med liknande innebörd blivit uppmärksammade på grund av förnyade tag från gatukontoret. Restaurang Mediterranean som i 24 år har funnits på samma adress och haft uteservering på trädäck ovanpå trottoaren lika länge, blev beordrade att ta bort trädäcket senast den här veckan.
Motiven från Malmö och Lund är snarlika. Malmö vill ha en öppen stadsbild med stor framkomlighet för rörelsehindrade och andra. Stadsmiljön ska bli ”mer attraktiv, tillgänglig och vacker”. Lunds motiv är ”förstås att få en enhetlig gatubild och attraktivare stadskärna”, sade gatuchefen till Sydsvenskan.
Lunds stadskärna ska alltså bli attraktivare genom att ta bort uteserveringar. Allting måste passa i samma mall, även i en tusen år gammal stad där det knappt finns några räta vinklar eller plana trottoarer.
Kalle Lind uttryckte det i Sydsvenskan (3/1) som att ”vill någon servera andra människor mat och dryck måste antalet tänkbara färger på det möblemang vid vilken maten och drycken serveras först begränsas”.
Den av Aftonbladet finansierade podcasten Lilla drevet tilldelade Malmö utmärkelsen ”Årets sosse” för de godtyckliga och svårmotiverade reglerna (21/12). Jonatan Unge, Nanna Johansson och Ola Söderholm skojar i podcasten om vad som motiverar politikerna bakom beslutet. Söderholm uttryckte det som att “[Malmös ledning] har fått uppfattningen av att det pågår frihet, och det utlöser en reflex om att det måste stoppas”.
Både Linds krönika och inslaget i Lilla drevet kan rekommenderas för den som vill skratta åt politiker och kommunala tjänstemän som inte verkar ha något bättre för sig än att detaljstyra färger och material på utemöbler. Men skrattet fastnar lätt i halsen även om varken gatucheferna eller politikerna har något illvilligt syfte bakom reglerna. De vill säkert att det ska vara fint och prydligt på och kring uteserveringar, och med bra framkomlighet för alla, även för dem som har svårt att kryssa mellan stolar eller begränsas av höga trottoarkanter och trädäck.
Det är inte deras motiv som är problemet. Det stora problemet är detaljnivån och stelbentheten. Som att trädäck inte ska finnas alls, för att det kan begränsa tillgängligheten. Okej, men Mediterraneans trädäck byggdes just för att trottoaren lutar kraftigt och det finns en trappa upp till restaurangen. Med trädäcket blir ytan plan och en ramp gör att rörelsebegränsade gäster lättare kan få tillgång till hela restaurangen.
För andra restauranger är lättburna möbler i plast eller aluminium viktiga för att personalen inte skall riskera förslitningsskador när de ställs fram varje morgon. Ytskikt skall kunna rengöras så att miljön blir hygienisk för mat. Stöldrisk och skadegörelse är andra faktorer en restaurangägare tyvärr måste kalkylera med, och som kanske är viktigare än rätt nyans av Malmögrönt när han eller hon planerar uteserveringens utseende.
Innan beslut fattas, oavsett hur ädla motiven kan uppfattas vara, behöver man fundera genom vad syftet är. Är syftet att allting ska se exakt likadant ut, för att det känns jobbigt om inte alla restauranger verkar tillhöra samma kedja? Eller är syftet att underlätta framkomligheten och göra staden attraktivare? Fundera då i stället på hur det syftet kan uppnås, och om det kanske kan uppnås utan att allting ska se exakt likadant ut.
Gatudirektören i Malmö säger till Sydsvenskan angående förbudet mot trädäck att ”om det är kraftiga nivåskillnader passar antagligen inte platsen för en uteservering”. Eller så är det exakt där det passar bäst med ett trädäck.
Både Malmö och Lund vill att stadskärnorna ska vara vackra och attraktiva. En homogen stadsbild är inte det som lockar besökare, tvärtom. Det är inte det ordinära som gör att folk vill besöka Malmö och Lund. Det är det extraordinära. Och i Sverige är detaljregleringar tyvärr väldigt ordinärt.
Johan Folin är debattör, stridsvagnssoldat, och politisk sekreterare (M) i Region Skåne