Vart tog soptippen vägen?
Jonas Frycklund
Släng den här boken – den är snart en äggkartong
Timbro 2010
Hantering av sopor, sopsortering och kompostering har närmast blivit en religion där många har väldigt bestämda uppfattningar. Därför var det befriande att läsa att våra sopor är ett allt mindre miljöproblem. Det tydligaste beviset för detta är att det knappast finns några soptippar längre. Vi lämnar våra sorterade sopor på miljöstationer men vart har soptippen tagit vägen? I debatten förekommer ofta begreppet sopberg men något sådant finns inte längre i Sverige.
Jag har lärt mig att det gäller att i första hand minimera sopmängden, i andra hand återvinna material och i sista hand energiåtervinna genom att elda upp eller röta restprodukten. Jonas Frycklund visar i sin nya bok Släng den här boken – den är snart en äggkartong att vi i Sverige blivit otroligt bra på steg två och tre och att detta har gjort att soptippen i praktiken försvunnit.
Boken är full av pedagogiska exempel och anekdoter beskrivna på ett trevligt och personligt sätt. Vi får följa ölburken, TV:n, glasögonen, tandtråden och maten från produktion till återvinning. Roligast är det omvända exemplet på vilken mat som slängs. Istället för att gå igenom sopor får läsarna reda på vilken mat som aldrig slängs i det Frycklundska hemmet; bl a öl och fryspizzor.
Jonas Frycklund visar att det är smart systemtänkande och storskaliga lösningar som gjort att vi knappast har några soptippar längre i Sverige. Stora förbränningsanläggningar och fjärrvärmenät gör nyttig värme av det som återstår efter att vi återvunnit användbara råvaror från våra sopor. Nästan inget går längre till deponi. Denna utveckling har skett, inte sällan, trots hårda protester från miljörörelsen. Det fanns en rädsla för att storskaliga lösningar skulle bygga fast oss i ett konsumtions- och sopsamhälle. Idag vet vi att dessutom att fjärrvärmen gett oss bättre stadsluft när den ersatt småskalig förbränning. Öppna brasor må vara aldrig så mysiga men de är inte särskilt hälsosamma för luften i tätort. Fjärrvärme har blivit en succé och idag värmer den hälften av Sveriges bostäder och lokaler.
Tyvärr är situationen inte riktigt lika bra överallt i världen. Motståndet mot sopförbränning har gjort att det fortfarande deponeras sopor i USA. På närmare håll, i Polen, är de bra på återvinning i företagssektorn men alla sopor som kommer från hushåll går till deponi. Sopförbränning och fjärrvärme skulle därför kunna spela en viktig roll i fler länder men det har visat sig närapå omöjligt att exportera vårt systemtänkande. Jonas Frycklund visar hur dagens monopol hindrar miljöteknikexport. Frycklund tror inte på att ge kommunerna möjlighet att ägna sig åt annat än sin kärnverksamhet, istället för han fram den eleganta lösningen att låta de kommunala bolagen auktionera ut sitt miljöteknikkunnande till högstbjudande. Då kan privata företag kommersialisera tekniken och de kommunala anläggningarna kan användas som referensobjekt.
Det har hänt mycket i avfallsbranchen de senaste åren i Sverige. Vi har fått deponiskatt, förbud mot att deponera sopor och sedan förbränningsskatt. Den senare är redan avskaffad. Detta har skakat om branschen och kapaciteten för förbränning har byggts ut i snabb takt, kanske t o m i för snabb takt eftersom flera kommuner nu tvingats importera sopor för att ha något att elda i de nya fina anläggningarna. I Sverige har vi även problem med gränsdragning mellan återvinningsbolag och det kommunala monopolet på hushållssopor. Det finns en hel del att göra för våra politiker på detta område för att skapa mer marknad.
En aspekt som jag saknar i boken är kopplingen mellan sopor och korruption. Kontroll av sophämtning har varit en klassisk marknad för maffia i en del länder. Sopstrejker tillhör vardagen på vissa platser i Italien. I Tyskland har stora upphandlingar av stora kommunala sopförbränningsanläggningar varit föremål för korruptionsskandaler. Även detta talar för att bryta monopolet på hushållssopor.
En fråga kvarstår efter att ha läst boken. Har vi blivit så bra på att ta hand om sopor att incitamenten för att minska sopmängden försvunnit? Men kanske är vi på väg mot lösningar även när det gäller sopmängden. I reklam från datorleverantören Dustin såg jag häromdagen att företaget nu erbjuder tjänsten, emballagefri leverans, för datorköpare som vill slippa problem med att öppna kartonger och ta hand om skräpet.
Bokens Släng den här boken – den är snart en äggkartong främsta poänger är att visa att det går att lösa till synes omöjliga miljöproblem och att ökad konsumtion inte behöver leda till sopberg. Köp boken och läs den innan ni slänger den!
Anders Ydstedt är arbetande delägare i Scantech Strategy Advisors, entreprenör och författare.