Veckan som gick

Den har varit en intensiv vecka för den internationella yrkesdemonstrantfederationen. Först G20-mötet i London, som ju erbjöd fantastiska möjligheter till kravaller och allmän uppståndelse. Sedan fredagens Nato-toppmöte i franska Strasbourg, dit tillräckligt många av demonstranterna hunnit för att kunna ställa till med rejält med oreda där också. Tur det finns så fina europeiska snabbtåg!

För att inga missförstånd nu ska uppstå, och för att hindra att Svensk Tidskrifts redaktion blir bombarderad med ilskna mail och telefonsamtal vill Utrikeskorrespondenten göra följande uttalande: Yttrandefrihet, mötes- och åsiktsfrihet är fundamentala inslag i ett rättssamhälle. Utan dessa rättigheter fungerar inte demokratin.

När nu detta har konstaterats – inte helt självklart för alla (inte ens för alla ledamöter av den svenska riksdagen, om man får tro somliga opinionsundersökningar) – måste dock Utrikeskorrespondenten från djupet av sitt hjärta uppmana demonstrantfederationen: ”Skärp er, ägna fem minuter åt att formulera era åsikter på ett begripligt sätt och sluta bete er som ligister! Så kanske någon tar er på allvar och lyssnar på vad ni har att säga.”

Man kan ha allvarliga invändningar mot G20-mötet. Utrikeskorrespondenten kan tänka ut rätt många åtgärder som vore bättre än att kasta 9 000 miljarder kronor i gapet på IMF. Och skärpta regler för banker och förföljande av ”skatteparadis”, som tycks vara de andra skarpa förslag som världens ledare lyckades enas om, känns inte heller helt klockrent.

Men är ju inte det faktiska resultatet av mötet som demonstranterna demonstrerar mot. De är bara mot, sådär i största allmänhet. För säkerhets skulle började demonstrationerna redan förra helgen och sedan fortsatte de under veckan fram till torsdagens G20-möte. Som för övrigt varade i tre timmar, all övrig tid gick åt till fototillfällen, frukost, långlunch och – inte minst – sexrättersmiddag hos Gordon Brown, tillagad av Jamie Oliver. Det var säkert gott.

Utrikeskorrespondenten är luttrad. Hon har sett alltihop förr, alldeles för många gånger. Men begriper fortfarande inte vad demonstranterna egentligen vill, mer än att de är mot. Mot globalisering, mot finanskris (vem är inte det?), mot krig – kort sagt mot.

Det vore intressant att veta vad de är för. Mera statliga ingripanden i marknaden, mera statliga pengar för att hålla företag under armarna, hårdare regler och begränsningar av handel kanske? Ungefär det som G20-mötet kom fram till, alltså…